Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Här är alla för trötta för att spela teater

Sofia Rönnegård.
Foto: Carla Orrego Veliz
Josefin Ankarberg.
Foto: Carla Orrego Veliz / Moment
Maria Edström.
Foto: OLLE SPORRONG

Maria Edström sjunker ner framför den stora tröttheten i Stockholmsförorten Gubbängen.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Alla i min omgivning är så trötta nu. Längtar inte alls efter att dansa, dricka spritdrinkar och gnägga. Jag känner mig precis som Harris i Jerome K Jeromes klassiker ”Tre män i båt”. Harris anmärkning att sjöluften ger så god sömn, får hans kamrater att replikera att om Harris sov mer än han redan gör så kunde han lika gärna vara död och på så vis bespara sig utgifter för kost och logi. 

Jeromes humor tangerar Teater moments som nu med ”Trötthetens estetik” adresserar tidsandan. Josefin Ankarberg och Sofia Rönnegård äntrar scenen festligt utstyrda, här ska spelas teater! Men luften går ur dem direkt, de sjunker ner i en stor gul soffa, nu i pyjamas och kommer inte på nåt ”narrativ” eller ”dramatisk kurva”. 

Föreställningen är i bästa mening lik en etyd, en skiss, en improvisation där de två med lätt hand, en mängd infall och osviklig publikkontakt (vi är åtta inalles) ger tröttheten ett sceniskt ansikte. Till exempel blir uttrycket ”Ledan är kreativitetens motor” till en liten historia om hur kreativiteten kom till byn på sin vrålande motor. 

Scenteknikern är för trött i fingret för att trycka fram ljussättningen till en ny scen.

En liten ståltrådsfigur i ficklampans sken utgjuter sig om trötthetens fasas med värsta teater-darret i diktionen. Scenteknikern är för trött i fingret för att trycka fram ljussättningen till en ny scen. Det leks med tröttheten som motstånd, nederlag, börda eller bara som ett tillstånd att stilla försjunka i. 

Åsa Berglund Cowburn har gått från att vara Moments husscenograf till att sätta upp egna ljuvligt flippade uppsättningar, som till exempel ”Svindlande höjder” i en liten garderob. Alltid trogen Moments speciella estetik som vågar vara så barnslig, så associativ med branta kast från skämt till allvar och alltid med huskomponisten Simon Steenslands dissonanta musik som vackert och kusligt soundtrack. 

Till sist blir det gammal långfilm och soffan vänder oss ryggen. ”Är ni kvar?” 

Kudde och filt ligger vid varje plats, jag vill helst sova kvar i salongen.



TRÖTTHETENS ESTETIK

Regi, manus, scen Åsa Berglund Cowburn

På scen Josefin Ankarberg och Sofia Rönnegård

Musik Simon Steensland

Kostym Kim Halle

Ljus & teknik Joel Dannerup

Teater Moment i Stockholmsförorten Gubbängen

Speltid 1.20



Maria Edström är kritiker och medarbetare på Expressens kultursida.



Lyssna på ”Lunch med Montelius”

https://embed.radioplay.io?id=82901&country_iso=se

En omtalad podd från Expressen Kultur – som tar er med bakom kulisserna i kulturvärlden. Med två av kultursidans stjärnor: Martina Montelius, teaterdirektör och författare, och kritikern Gunilla Brodrej. Podden är en hyllning till alla kulturtanter där ute oavsett kön.