Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Han minns könsorganen bättre än deras ansikten

Sven Ahlström.Foto: Sören Vilks
Sven Ahlström.Foto: Sören Vilks
Sven Ahlström.Foto: Sören Vilks
Hanna NordenhökFoto: OLLE SPORRONG

Houellebecqs ”Serotonin” är Kulturhuset Stadsteaterns första digitala premiär.

Hanna Nordenhök ser en föreställning som tar fasta på romanens motsägelsefulla kärleksfilosofi.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Sven Ahlströms rolltolkning av den självmordsbenägne före detta agronomen Florent-Claude från Michel Houellebecqs roman ”Serotonin”, den senaste i raden av författarens misantropiska huvudpersoner, börjar i ett återhållet, snudd på mimiklöst, spel. Om det är rollens lyckopillerknaprande avstängdhet som är tänkt att sätta tonen, eller om ett drag av anspänning gör sig gällande inför denna Kulturhuset Stadsteaterns första digitala premiär denna coronavår, är svårt att säga. 

Men även om Ahlström till en början får Houllebecqs omisskännliga, samtidigt vårdslösa och precisa, diktion att ibland låta lite för hafsig i munnen, i starten också mer läst än levande, vrider han under föreställningens gång fram en besatt och oavvislig närvaro som när man drar åt en livrem hål för hål. 

En existentiell road trip under vilken han kontemplerar livets mening.

Houellebecqs fans brukar hylla hans träffsäkra skildringar av samtidsmänniskan, trots att den mänsklighet han skriver fram genom sina romangestalter är ytterst begränsad – de är undantagslöst hyfsat välbeställda franska män, sörjande en avförtrollad, varufierad samtid. Florent-Claude motsvarar samma slags förment universella subjekt. Sviken av sin erotiskt experimentella flickvän bryter han upp från sitt tidigare liv och ger sig av på en existentiell road trip under vilken han kontemplerar livets mening, kärlekens väsen, sin impotens och sina tidigare flickvänner – vars könsorgan han minns bättre än deras ansikten. I Ahlströms tappning blir han kusligt alldaglig, outstuderad, en vanlig man med vanliga begär, som likväl hamnar bakom kikarsiktet till det vapen med vilket han är beredd att skjuta sin konkurrent – barnet vars mor han blivit lämnad av. 

En slida tillräckligt rymlig för en liten man att krypa in i.

Både Lucas Svenssons snygga dramatisering och Linus Tunströms regi tar fasta på romanens motsägelsefulla kärleksfilosofi – medan andra ämnen, som fransk jordbrukspolitik, hamnar mer i skymundan. Scenbilden, signerad konstnären och arkitekten Carouschka Streijffert, är därför kongenial med Florent-Claudes inre kval. En stor sexa slingrar sig stödd på pålar in mot en metallsvart vaginabidé med en erigerad klitoris, en slida tillräckligt rymlig för en liten man att krypa in i och där låta sig översköljas av små sprutorgasmer. 

Denna sexa – kärlekens, de älskandes tal – tar formen av en smal spång över en avgrund, och de obearbetade träspånskivorna med sina stora streckkoder och siffermärkningar erinrar om kärlekens samtidiga specificitet och utbytbarhet, dess karaktär av vara. Men sexan är också en passionsvirvel, en labyrint i vars ände projektionen hägrar, här i form av en fitta. 

Ahlström övertygar när han med glimmer i blicken gestaltar sin rollfigurs känsla av överväldigande mening när han andäktig står bland de normandiska korna i sina stallar, dessa sinnebilder för alla domesticerade honvarelser. Eller i upphetsningen när han övar skytte med automatkarbin i ett försök att återställa sin potens – öga mot öga inför ett ”universum skapat till mitt behag”. 

 

Teater

SEROTONIN

Av Michel Houellebecq

Översättning Sara Gordan

I dramatisering av Lucas Svensson

Regi Linus Tunström

Scenografi Carouschka Streijffert

Kostym och mask Patricia Svajger

Ljus Tobias Hagström-Ståhl

Kompositör Rikard Borggård

I rollen Sven Ahlström

Kulturhuset, Stadsteatern play, digital premiär

Speltid 1.45 t.

Hanna Nordenhök är författare och kritiker på Expressen Kultur

 

 

Daniel Sjölin och Stefan Lindberg om alla kufar i bokbranschen.