Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Förtrollande flöjter och brunstiga brass

Dr. Cajus - Niklas Björling Rygert.Foto: Jonas Persson
Meg Page - Matilda Paulsson.Foto: Jonas Persson
Falstaff - Misha Kiria.Foto: Jonas Persson
Mrs Quickly - Maria Streijffert.Foto: Jonas Persson

På Malmöoperan flyter konsten och livet ihop i Verdis ”Falstaff”.

Hanna Höglund ser en streamad föreställning från Malmöoperan.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Joe Biden utropas till blivande amerikansk president lagom till ”Falstaffs” premiärminut på Malmö opera. Själv har jag just vänt blicken från telefonens nyhetsflöde till tv-skärmen. Från Trump som skrotar runt på den egna golfbanan, till operans (jag ser den streamade versionen) Misha Kiria i titelrollen när han gör obscena gester i en spegelsal av tv-kameror, liveprojicerade på scen. Parallellerna mellan konst och liv är närmast övertydliga. Världen är en scen är en scen är en scen. Politiken ett teatermaskineri. Men det visste vi redan. 

Nej, denna inledande halva av holländska Lotte de Beers ”Falstaff” vill så väldigt mycket men når inte ända fram trots ett under omständigheterna imponerande stabilt sångargäng. Här har det ursprungliga sceniska konceptet, som inte ansågs Coronasäkert, ratats och ett nytt sytts ihop bara veckor innan premiär. Ett koncept där de muntra fruarna i Windsor konspirerar på Zoom, kamerateamet har spottsäkra visir och sång in i mobilskärmar och mot green screens till stor del ersätter interaktionen på scenen under föreställningens första halva. 

Det är inte feltänkt med tanke på streamingpublikens behov av närbild, men blir rörigt, hattigt och, ja, lite ocharmigt. Varje karaktär är sjaskig och taskig djupt i själ och hjärta. Det är närbildssvett och rynkiga dekolletage upptryckta i kallt, osmickrande ljus. Det är svårt att som tittare riktigt bry sig, än mindre skratta åt förvecklingarna när sångarna agerar in i rutan snarare än med varandra. 

Samtidigt kan Misha Kiria sin Falstaff – ömsom kroppspositiv och ömsom fatshame:ad - utan och innan. Niklas Björling Rygert skänker skön tenorglans åt rollen som doktor Cajus. Och om Matilda Paulssons Meg Page sprakar det hela tiden, såväl i mobilnärbild som på avstånd när hon excellerar i fysiskt farsskådespel och spelar upp ett mimikregister värdigt en karaktärsskådespelerska som Joan Cusack

...förtrollande flöjter och brunstiga brass...

Det händer något med föreställningen i andra akten när sångarna äntligen får släppa skärmarna och börjar agera med i stället för förbi varandra. I en trolsk scen i ett dimmigt Windsor Park kvillrar orkesterns förtrollande flöjter och brunstiga brass och en ny ömhet tonar fram genom Shakespeares brittiska midsommarmagi.  

Man känner mer och mer sympati med Falstaff och hans ymnigt omsjungna fetma, när han kläs ut i gristryne och knorrsvans som en rest från föreställningens ursprungsidé: att göra Orwells ”Djurens gård” av Giuseppe Verdis och Arrigo Boitos Shakespeare-figurer. Ändå är det märkligt hur denna uppsättning med sina sångresurser och stora scenutrymme ter sig så mycket blekare än Malmöoperans andra förvecklingsopera denna höst, turnerande kammarspelet ”Cosi fan Tutti”, som moderniserar Mozart och faktiskt sätter kvinnornas inre sfär i centrum på riktigt, bortom skärmar och fake newsfilter.

 

Opera

falstaff

Av Giuseppe Verdi (musik) och Arrigo Boito (libretto)

Dirigent Steven Sloane/David Niemann

Regi Lotte de Beer

Scenografi och kostym Christof Hetzer och Agnes Hasun

Koreografi Gail Skrela Hetzer

Ljus Alex Brok

Videodesign Charlotte Rodenstedt, Bloody Honey

Dramaturg Peter te Nuyl

Med Misha Kiria, Jacquelyn Wagner/Rebecca Nelsen, Orhan Yildiz, Alexandra Flood/Sabina Bisholt, Sehoon Moon, Maria Streijffert, Matilda Paulsson, Jonas Duran, Nils Gustén och Niklas Björling Rygert

Malmö operaorkester

Malmö operakör

Malmö opera

Live och streamat

Speltid 2.35 t.

 

Hanna Höglund är kritiker på Expressen Kultur.

 

Lyssna på ”Lunch med Montelius”

https://embed.radioplay.io?id=75111&country_iso=se