Föreställningen är en eggande njutning

Alexander Jubell, Konstantin, och Masja, Klara Hodell Risberg.
Foto: Emmalisa Pauly
Alexander Jubell.
Foto: Emmalisa Pauly
Karin Lithman som Arkadina.
Foto: Emmalisa Pauly
Alexander Jubells Konstantin och Sara Litmans Arkadina.
Foto: Emmalisa Pauly
Sara Berg.
Foto: MIRIAM PREIS

Malmö stadsteater ”Måsen” tar igen pandemins förlorade intimitet.

Sara Berg ser Alexander Jubell i sin kanske bästa rollprestation någonsin.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Redan innan föreställningen har börjat – eller har den det? – ber Alexander Jubell om att få säga några ord till publiken. Skådespelarna sitter placerade på var sin stol längs scenkanten, med ridån nerdragen i bakgrunden och ljuset i salongen fortfarande tänt.

I rollen som Konstantin, den missförstådde unge dramatikern med författardrömmar, tar han kommandot direkt. Han dirigerar inte bara den avantgardistiska pjäs han skrivit åt sin skenheliga flickvän Nina, utan även den föreställning han själv medverkar i på Intiman i Malmö.

Låter det invecklat? Det är komplext, men inte svårbegripligt.

Anton Tjechovs ”Måsen” behandlar två stora teman: konsten och kärleken. Alla är förälskade i någon de inte kan få och många brottas med tvivel kring sitt eget skapande.

Men föreställningen rymmer också en metadiskussion om teatern som konstform. Teater ska vara klassisk och traditionstyngd, menar Konstantins teatrala primadonna till skådespelarmamma Arkadina, spelad av en närmast typecastad Karin Lithman. Nej, röjig och nyskapande, kontrar Konstantin och presenterar en dystopisk hårdrocksopera som inte faller någon i smaken.

Precis som på Uppsala stadsteater förra året, är handlingen förlagd till ett frisläppt och okonventionellt 1970-tal. Arkadina och hennes entourage har samlats på familjegården ute på landet. Folk glider omkring i underkläderna, röker konstant och shottar vodka vid det dukade långbord som utgör scenografin. De ägnar dagarna åt att diskutera livets förgänglighet, kärlekens våndor och kreativitetens vedermödor. Alla lider övertygande på sina egna vis.

Även om pjäsen till stor del utforskar rollfigurernas inre liv, blir den i Eva Dahlmans regi en uppfriskande fysisk föreställning med både hångel och handgemäng. Det är nästan som om man velat ta igen för förlorad intimitet under pandemin. Komiken får ta stor plats, ofta i form av absurda inslag. Scenen där Konstantin gnuggar den döda måsen i Ninas ansikte är en ren konstperformance.

Han är en viljelös men poetiskt pretentiös författare som Erik Borgeke förvandlar till en korsning mellan Bob Hansson och Per Hagman.

Det slutar inte lyckligt för någon. Kajsa Ericssons Masja är så kär i Konstantin att hon kan dö, men gifter sig i stället med Johannes Wanselows snåla och urtrista lärare. Nina, i Klara Hodell Risbergs lite väl bleka och mjäkiga version, går och trånar efter Arkadinas partner Trigorin. Han är en viljelös men poetiskt pretentiös författare som Erik Borgeke förvandlar till en korsning mellan Bob Hansson och Per Hagman.

Pjäsens minst älskade person, bortsett från Masja, är Konstantin. Han kämpar förtvivlat för att vinna sin mammas kärlek, Trigorins erkännande och Ninas uppskattning, men misslyckas med allt. Han river sönder sina texter och virar en snara runt halsen.

Det ironiska är att Alexander Jubell gör sin kanske bästa rollprestation någonsin. Det finns ingenting i den karismatiske, närvarande, intensive och nyckfulle unge mannen som förklarar varför inte alla älskar honom gränslöst.

Antingen är det hans desperation och förtvivlan som föder denna innerlighet eller så är han bara en sociopat. Men det är till stor del tack vare honom som föreställningen är en sådan eggande njutning.

Teater

MÅSEN

Av Anton Tjechov

Översättning Lars Kleberg

Bearbetning och regi Eva Dahlman

Scenografi och kostym Karin Betz

Ljusdesign Ellen Ruge

Mask Siv Nyholm

Dramaturgi Felicia Ohly

Med Karin Lithman, Alexander Jubell, Göran Dyrssen, Klara Hodell Risberg, Fredrik Gunnarson, Lotten Roos, Kajsa Ericsson, Erik Borgeke och Johannes Wanselow

Malmö stadsteater, Intiman

Speltid 2. 10 t


Sara Berg är kritiker på Expressen Kultur.



Kulturens Magda Gad

https://embed.radioplay.io?id=96156&country_iso=se

Alex Schulmans attack på selfieministern Amanda Lind och Göran Perssons önskan om en bildad partiledare. Expressens matiga kulturpodd med Martina Montelius och Gunilla Brodrej.