Feministen skäller ut den norska programledaren

Maria Pontén i ”Ja må hon leva”
Foto: Magnus Stenberg
Nora Bredefeldt, Therése Lindberg och Martin Sundbom i ”Ja må hon leva”.
Foto: Magnus Stenberg.
Karin Paulin i ett Beyoncé-moment.
Foto: Magnus Stenberg / Norrbottensteatern.
Jonas Hellman Driessen.

Norrbottensteatern firar 100-årsjubileet av den kvinnliga rösträtten.

Gunilla Brodrej ser Grotesco-kvinnornas verk framföras av en toppensemble. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Kommer ni ihåg ”Ladies night”, ett av ”Grotescos sju mästerverk”, avsnittet som avtäckte den mansdominerade humorbranschen? 

Satiren var briljant, den målade upp den manliga konspirationen som dominerar humorscenen genom ett enormt brödraskap med överstepellejönsmästare Peter Dalle i spetsen. Där satt den ”vitala delen” av Humorsverige, det vill säga en påtagligt patriarkal parnass i röda näsor och löjliga hattar, och smed ränker för att hålla de kvinnliga komikerna i schack.

För att exempelvis oskadliggöra Nour El-Refai bad man Henrik Schyffert att bli ihop med henne. Emma Molin skrev manus. Och den satiren visste var den tog när den sändes metoo-vintern 2018. Genomarbetad, infernalisk, mörk och självkritisk.

Hur gick det sedan? Kanske uppstod implosion. Nu gör Henrik Dorsin Scala-revyn med Michael Lindgren, Per Andersson gör sin egen karriär och – nu kommer det roliga – Emma Peters (en av Grotesco-stjärnorna) och Emma Molin har skrivit en revy för Norrbottensteatern för att fira 100 år av kvinnlig rösträtt. Det är ju parentetiskt något tragikomisk med hur skräddarsytt detta uppdrag är. Man skulle önska att Molin och Peters hade fått uppdraget att skriva om gruvstrejken i Svappavara eller säg kärnkraften. Hur som helst.

Till sitt förfogande har Peters, som regisserar, en multikompetent och rätt underbar ensemble på Norrbottensteatern där alla verkar kunna traktera ett instrument. På så vis får hon föreställningen att myllra.

Hans roll trappas upp till en rätt infernalisk ”parodi” på en ökänd skådespelare.

Massor av kvinnotyper men bara två manstyper får plats på scenen. Det är den hyggliga cykelhjälmsmannen (Martin Sundbom) som tar på sig skulden för mäns alla misstag och så är det den upplåste Dramaten-skådespelaren tillika sexisten (Jonas Hellman Driessen) som firar att det äntligen är backlash. Hans roll trappas upp till en rätt infernalisk ”parodi” på en ökänd skådespelare. Man behöver Sara Parkmans mäktiga sång ”Vreden”, innan revyn kan gå vidare. 

Det roligaste är när allvaret som drev de första feministerna krockar med vår tids ytliga tv-format. Parodierna kommer slag i slag. ”Stjärnorna på slottet”, ”Min sanning”, ”Gift vid första ögonkastet”, ”Babel” och ”Skavlan”. När en av kvinnosakskvinnorna från förr (Karin Paulin) dundrar in och avbryter ”Skavlan” (Kristine Gulbrandsen) blir det spontana applåder. Feministen från förra århundradet är ”utled på de självförhärligande och positionerande” gästerna, det är ”beklämmande” att se, ryter hon, och ”ställ en relevant följdfråga nån gång!”.

Sedan river hon av sin hellånga kjol och placerar sig i spetsen för en powerversion av Beyoncés ”Run the world (girls)” med ensemblens män krypande på golvet medan dominatrixen håller dem i koppel. Succé förstås. 

”Ja må hon leva” är en fest. Sceniskt och musikaliskt. Norrbottensteaterns salong är ombyggd för krogshow för att understryka glättigheten och anslaget är långt ifrån så mörkt som ”Ladies night”. Ett tag blir det lite segt och jönsigt när hela ensemblen kommer in som älgar apropå slow-tv-fenomenet. Men det är samtidigt nåt skönt med att de sliter sig från uppdraget en stund. 

Och får man samma kväll en snabbkurs i den samtida feminismens konfliktytor genom ett stormigt sammanträde i fittan, ja då kan man faktiskt inte klaga.


Revy

JA MÅ HON LEVA
En slags revy om kvinnlig rösträtt
Av Emma Molin och Emma Peters

Regi Emma Peters

Manus Emma Molin och Emma Peters

Regiassistent Angelika Alkberg Amrén

Scenograf Mona Knutsdotter

Kostymdesign Liv Pettersson

Koreograf Johanna Lindh

Mask & peruk Gemila Löfgren Roberts, Isabel Löfgren Roberts

Musikarrangemang och kompositioner Martin Sundbom

Ljud Urban Wirén

Ljus Marcus Hagman & Christian Lidman

Ljud/scenmästare Daniel Fröjd Wasberg

Med Nora Bredefeldt, Kristine Gulbrandsen, Jonas Hellman Driessen, Tomas Isacsson, Therése Lindberg, Karin Paulin, Maria Pontén, Björn Råberg, Martin Sundbom, Anna Wedin och Sara Wohlin Zerpe.

Norrbottensteatern, Luleå

Speltid 2.20 t.


Gunilla Brodrej är kritiker och redaktör på Expressen Kultur.


Lunch med Montelius: Vaska Stockholm

https://embed.radioplay.io?id=96839&country_iso=se

DN-skribenterna som hatar Stockholm. Lena Nyman som inte klarade av att leva på landet. Expressens matiga kulturpodd med Martina Montelius och Gunilla Brodrej.