Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Fantasin om styckmordet har blivit ett performance

Nina Jeppsson.Foto: Sören Vilks
Nina Jeppsson.Foto: Sören Vilks.
Nina Jeppsson.Foto: Sören Vilks
Nina Jeppsson.Foto: Sören Vilks

Nina Jeppsson gör ett performance av ”Kärlekens Antarktis”.

Gunilla Brodrej får en märkvärdig upplevelse på Dramaten.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Hur låter ”Kärlekens Antarktis” av Sara Stridsberg. Ja, i mitt huvud märkligt nog precis som Kent Olofsson ljudscenografi som inleder och genomsyrar föreställningen i Målarsalen på Dramaten. En märklig tonträff. Men det är långt ifrån det enda som är märkligt i Målarsalen på Dramaten. Ett konstnärligt teaterperformance av och med den unika sång- och danskvinnan Nina Jeppsson. Hon med den oförglömliga scenversionen av ”På spaning efter den tid som flytt” på Orionteatern, då tillsammans med regissören och dramatikern Maja Salomonsson

Nu tar hon sig an Sara Stridsbergs smärtsamma roman ”Kärlekens Antarktis”, Här interfolierad med citat ur Sigmund Freuds ”Bortom lustprincipen” och ”Den tibetanska dödsboken” vilket jag tycker blir en belastning. Onödiga abstraktioner som ställer sig i vägen för berättelsen. När man som jag vill få tag i den.

Stridsbergs roman från roman från 2018 är en litterär fantasi om Catrine da Costa, styckmordsoffret i ett av de mest uppmärksammade svenska fallen i modern tid. En sorgesång som upprättar offret. Hon går på gatan för att finansiera sitt heroinmissbruk, barnen, hennes enda glädje, har hon varit tvungen att lämna ifrån sig. Att hon kommer blir mördad står klart redan från början. Som allt snabbare vattenvirvlar rör sig romanen till den punkten. Till platsen vid sjön där brottet sker.

Lillebrodern drunknar ju. Varför ska då storasystern förtjäna att få leva?

Här på Dramaten läggs flera lager till detta. Tillägget ”Till” i titeln, ”Till kärlekens Antarktis” signalerar att det handlar om något mer. Nina Jeppsson rör sig sjögräslikt, i en duvblå dräkt värdig en skridskoprinsessa. Eller också skjuter hon en gräsig dyboll framför sig, klädd i ett skalbaggsliknande nunnedok. Eller också galopperar hon in med cowboyhatt på huvudet, stillsamt smackande. Eller, som i den makalösa videosekvensen av Johannes Ferm Winkler, sitter hon likt Jesus moder Maria, med en vuxen man i famnen som genomfars av vatten medan Kent Olofssons musik övergår i Pergolesis ”Stabat mater”. Detta är ett av föreställningens både häftigaste och kitschigaste ögonblick. Medan vattnet forsar genom mannen och vi ser in i Jeppssons djupa ögon går tankarna till romanens barndomstrauma. Lillebrodern drunknar ju. Varför ska då storasystern förtjäna att få leva?

Smärtsamma är också scenerna där Jeppsson träder in i den stiliserade skog som föreställer platsen vid silversjön där mordet sker, obönhörligt och förutbestämt, medan dimman tätnar. ”Gör med mig vad du vill”. Där skälver hon till i skridskoprinsessans stillsamt glittrande dräkt. En stund senare ligger hon på magen över en gunga och sjunger en lågintensiv version av Billy Idols ”White wedding”.

Men trots Jeppssons elektrifierande närvaro, den vidunderliga musiken och suggestiva videoscenografin tror jag att den här 90 minuter långa monologen hade mått väl av ett extra regiöga. Som gåtfullt performance om döden, platsen där smärtan upphör, där allting slutar eller börjar, är det dock en både märkvärdig och omtumlande upplevelse. 

 

Teater

TILL KÄRLEKENS ANTARKTIS

Regi Nina Jeppsson

Text Nina Jeppsson, Sara Stridsberg

Musik och ljudscenografi Kent Olofsson

Videoscenografi Johannes Ferm Winkler

Dramaten

Speltid 1.5 t.

 

Gunilla Brodrej är kritiker och redaktör på Expressen Kultur.

 

Lyssna på ”Lunch med Montelius”

https://embed.radioplay.io?id=72195&country_iso=se

En omtalad podd från Expressen Kultur – som tar er med bakom kulisserna i kulturvärlden. Med två av kultursidans stjärnor: Martina Montelius, teaterdirektör och författare, och kritikern Gunilla Brodrej. Podden är en hyllning till alla kulturtanter där ute oavsett kön.