Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Ett måste om man är intresserad av opera

Willem Dafoe och Marina Abramovic i en stiliserad Carmen-scen.Foto: © Wilfried Hösl Einsteinstraße 17
Dödsbädd på Bayerische staatsoper.Foto: © Wilfried Hösl Einsteinstraße 17
Marian Abramovic som Desdemona.Foto: © Wilfried Hösl Einsteinstraße 17

Marina Abramovic skriver operahistoria i München.

Gunilla Brodrej ser Maria Callas dö flera gånger om.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Den numera legendariska performance-konstnären Marina Abramovic filar vidare på sin ikonstatus. Nu senast genom ett operaprojekt i München som mot alla pandemiska odds har gått till urpremiär. Live och på webb. Nu under 30 dagar kan man se hennes projekt ”7 deaths of Maria Callas” på operlive.de. Och det måste man om man är det minsta intresserad av opera. 

Föreställningen är en multi-media scen-produktion med inslag av ny musik, performance och video och leder fram till en final där Marina Abramovic står framför ridån i guldlamé och vida ärmar till tonerna av Callas själv i ”Casta diva”. Uppstånden från det döda. Glamoröst så det förslår. 

Marina Abramovic som Maria Callas.Foto: Wilfried Hösl/Bayrischer staatsoper.

Inledningsvis vilar Abramovic, som tidigare gjort stor konst med sig själv i huvudrollen, blickstilla i en stramt bäddad säng på scenen. I fonden visas scener filmade i slowmotion, där konstnären figurerar i rollen som Callas i sällskap med skådespelaren Willem Dafoe, kanske är han en roll i en opera, kanske är han Ari Onassis. Hon är Callas som Violetta, med dramatiskt utslaget hår på sin dödsbädd, hon är Callas som Tosca som kastar sig från en skyskrapa eller hon är Callas som Desdemona som kvävs av ormar. Under tiden sjunger sju fantastiska operasångerskor arior ur paradrollerna: Violetta Valéry i ”La Traviata” (Hera Hyesang Park), Floria Tosca i ”Tosca” (Selene Zanetti), Desdemona i ”Othello” (Leah Hawkins), Cio-Cio-San i ”Madame Butterfly” (Kiandra Howarth), Carmen (Nadezhda Karyazina), Lucia Ashton i ”Lucia Lammermoor” (Adela Zaharia) och Norma (Lauren Fagan). Sju operor, sju olyckliga kärlekar och sju dödsdömda kvinnor. 

Mellan scenerna reciterar den allestädes närvarande Abramovic som en spökröst korta texter till visuella intermezzon av Marco Brambilla. Hennes brutna engelska är lika viktig för det här verket som Werner Herzogs tysk-engelska är för sina dokumentärer. Hon kan ladda enkla sentenser med djup de egentligen inte äger. 

Som alltid, när det handlar om Callas öde får man en svart klump av ensamhet i halsen.

I epilogens scenrum förflyttas vi till lägenheten i Paris där Maria Callas levde isolerad de sista åren. Långsamt kliver hon upp ur sängen och plockar med fotografier på dem som aldrig mer hörde av sig. Marko Nikodijevićs musik ger känslan av romantisk opera i lager på lager. När Callas dör och Abramovic stillsamt lämnat rummet kommer alla de sju sångerskorna in med ansiktsmasker för att städa rummet och lägga sorgflor över möblerna. Som alltid när det handlar om Callas öde får man en svart klump av ensamhet i halsen, det behöver man inte Abramovic för att känna, men hon förstärker det.

”7 deaths of Maria Callas” är en fascinerande upplevelse, till och med framför datorn. Hennes ansiktsdrag påminner om en dödsmask för denna kärleksförklaring till en av operahistoriens största ikoner känns också som en dödskyss. Maria Callas åttonde död. För både Callas och Abramovic är larger än life. Scenen är inte stor nog för båda. Men se den.

 

Opera

7 DEATHS OF MARIA CALLAS

Regi och scenografi Marina Abramović

Regi Lynsey Peisinger

Dirigent Yoel Gamzou

Musik Marko Nikodijević

Text Petter Skavlan och Marina Abramović

Filmregi Nabil Elderkin

Video Marco Brambilla

Bayrische staatsoper, video on demand

Speltid 1.33 t.

 

Gunilla Brodrej är kritiker och redaktör på Expressen Kultur.