Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Ett gripande försök att följa hans unika fotspår

Ur "Rivers of Färila". Foto: Märta Thisner
Ur "Rivers of Färila". Foto: Märta Thisner
Ur "Rivers of Färila". Foto: Märta Thisner
Maria Edström Foto: OLLE SPORRONG

Mattias Brunns föreställning hyllar koreografen Per Jonssons minne.

Maria Edström önskar sig något speciellt för framtiden.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

TEATER | RECENSION. "Rivers of Mercury" var koreografen och dansaren Per Jonssons sista verk. Han kom aldrig till premiären i december 1998 – han hade tagit sitt liv. Nyheten slog ner som chockgranat, Jonsson var det stora namnet i i svensk samtida dans och skulle vid 42 år års ålder och efter 47 koreografier få ett eget danskompani. Föreställningen dansades sedan till minne av Jonsson och jag såg den då i Kulturhusets hörsal i Stockholm; gardinerna var bortdragna från de stora fönstren som öppnande sig mot City, mot mörkret och neonen, en brusande, metallisk flod av dansare i en urban explosion av ett så paradoxalt levande liv. Hela föreställningen kändes som den "sträng mellan jord och himmel" som Jonsson ansåg att konsten skulle vara.

 

 

Att regissören och dramatikern Mattias Brunn skulle intressera sig för Per Jonsson liv och öde är inte förvånande – Brunn är tillsammans med Kajsa Isaksson och Erik Uddenberg en del av den nya konstnärliga ledartrojkan på Folkteatern i Gävleborg och hans teman rör sig runt svaghet, förtyck och att vara utanför normen. Jonsson var född och uppvuxen i den lilla byn Färila i Ljusdal och Brunn ville också presentera sin teaterestetik med en lokal förankring. 

Både på bussen till Ljusdal med Scenkonst Hudiksvall och senare på premiärminglet med päronbubbel finns en upprymd förväntan, en stolthet över både Jonsson och föreställningen. "Det är så fint att premiären är just här" – det språkas gärna med utsocknes press. 

Trotsigt sorgsen stämning

Scenografen Charlotta Nylund har ställt en glaspyramid mitt på scenen, strålkastare på rad, vedträn och fioler. Omgärdat av ett stort mörker, såväl hälsingeskogens som asfaltstadens, skapas en liksom trotsigt sorgsen stämning förstärkt av Bernt Karsten Sanneruds och Görgen Antonssons musik. 

Från jorden, djuren och felan i Färila till storstadens flod av dans, klubbande och ett fritt homosexuellt liv – till himlen. Så sammanfattas Per Jonssons livsbåge framförd av fem skådespelare. Alla har dansen och musiken i kroppen i Carl Olof Bergs teatrala koreografi och alla gestaltar såväl Per som människor runt honom. Francoise Fournier och Anders Jacob har tryck och driv i sina kroppar men ljuvliga är också de mer stillsamma scenerna när Björn Johansson som Pers mamma och hans syster spelad av Cecilia Wernesten ömsint berättar om Pers alla egenheter. 

Gick i klänning

Brunn bygger sin text på intervjuer med människor runt Jonsson och fram växer bilden av en bygdens egensinnige son som ville gå i klänning, pratade med ljus röst. men som också var utrustad med en självmedveten förvissning om sin begåvning. Baksidan var den dåliga självkänslans bristande livsförmåga. En som ständigt och oförklarligt sviker.

 

 

"Jag har svårt för vardagsrealism i teater och dans, jag kan inte andas då" citeras Jonsson i programbladet. Genom hela sitt skaparliv avvisade Jonsson idén om en berättande dans – den dansande kroppen hos Jonsson "berättar" avsiktligt ingenting utan kroppens uttryck drivs fram av musiken; "intuitivt och opersonligt känslomässigt". Brunn gör en egen och trogen tolkning av Jonssons estetiska arv, bryter upp texten i stämmor, i rörelser och musik där replikerna gungar med. Leker med stildrag från Jonssons koreografier, hoppsastegen, släggan mot plåt i "Schakt" och suget från mossen i "Ayas öga". 

Mattias Brunns "River of Färila" är mycket gripande  – men att skapa något lika helgjutet som Per Jonsson själv gjorde är en omöjlighet. Stort vore om framtiden vill följa hans uppmaning i brevet han lämnade efter sig: "Dansa mina danser".

 

Teater

”Rivers of Färila” 

Av Mattias Brunn

Regi Mattias Brunn

Scenografi och kostym Charlotta Nylund

Koreograf Carl Olof Berg

Maskör Linda Gonçalves

Ljusdesigner Johan Sundén

Ljuddesigner Bernt Karsten Sannerud

Musik Bernt Karsten Sannerud och Görgen Antonsson

Folkteatern, Gävleborg

Speltid 1.45 t.

 

Maria Edström är medarbetare på Expressens kultursida.

Läs fler texter av Maria Edström HÄR.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!