Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En profetisk psalm i apokalypsens tid

David Fukamachi Regnfors och Alexander Salzberger. Foto: Sören Vilks.

Mattias Andersson fortsätter utforska den svenska mentaliteten och tidens tillstånd.

Maria Edström påminns om att det grekiska ordet för "uppenbarelse" är – "apokalyps".

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION | TEATER. Regissören och dramatikern Mattias Andersson bedriver ett för svensk teater ovanligt slags mentalitetsforskning – och det inte bara i hans uppsättningar med förleden ”The mental states of…”. Vare sig han har intervjuat ungdomar på Hisingen, dramatiserat Dostojevskij eller spelat klassiker som Gombrowicz så finns den där avkänningen av tidens tillstånd.

Och inte som i det lite slappt uttryckta ”att spegla samtiden” eller ”ta upp aktuella ämnen” – även om det på ytan kan se så ut. Såväl på Backa teater som på Dramaten är kärnan i hans ärende större: hur vi i en mer existentiell mening lever tillsammans i detta nu.

”Uppenbarelsen”, en nyskriven pjäs av Andersson som ju började som dramatiker, är ett drömskt och gåtfullt kammarspel. Den tomma scenen är överfylld av tomma petflaskor,  ett soprum är central spelplats där tre situationer växlar. 

Två rivaliserande bröder möts över rökheroinet – ljuvligt gestaltade av Alexander Salzberger och David Fuchamachi Regnfors. En 17-årig flicka med sin soc-behandlare – Bengt Braskered i rutig skjorta och Electra Hallman imponerar med sin välartikulerade terroraktivist av oklar hemvist.

 

LÄS MER: Anna Hellgren ser "The mental states of Sweden"

Inspirerad av Tarkovskij

Och så triangeln i centrum; Shanti Roneys proppmätte, småfulle medelåldring som i soffan diggandes gamla låtar blir uppsökt av en ängel och får en uppenbarelse – med katastrofala följder. Såväl Roney som Rebecka Hemse som hans fru och Nadja Weiss som tiggaren som drabbas är alla helt fenomenala.

Andersson är inspirerad av Andrej Tarkovskijs film ”Offret” med sin profetiska undergångsstämning. Det grekiska ordet för uppenbarelse är apokalyps och här på Dramatens lilla scen gestaltas just en apokalyptisk längtan som måhända omedvetet men ändå djupt präglar vår tids mentalitet. 

Det är en otäck tanke och det här är en otäck pjäs. En stressad psalm som loggat in på Darknet.

Att Andersson härnäst regisserar Stig Dagerman på Backa förvånar icke.

 

TEATER

UPPENBARELSEN

Av Mattias Andersson

Regi: Mattias Andersson

Dramatens Lilla scen, 1.50 t.

 

 

Maria Edström är kritiker på Expressens kultursida.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!