Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

En allegori över en döende scenkonst

Richard Hamrin somn Klaus Nomi.Foto: Markus Gårder.
Richard Hamrin som Klaus Nomi.Foto: Foto Markus Gårder.
Richard Hamrin som Klaus Nomi.Foto: Foto Markus Gårder
Axel Englund.Foto: Stockholms universitet.

Klaus Nomis spektakulära framträdanden och öde lämpar sig väl för operan.

Axel Englund ser Richard Hamrin i rollen som den queera och teatrala artisten.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Ett giftgrönt ljus sveper genom mörkret. Till tonerna av Henry Purcells ”The Cold song” gör ett ufo entré i Rotundan ovanför Kungsträdgården. Utomjordingen är Klaus Nomi, huvudpersonen i Kungliga Operans nya föreställning för unga vuxna. Det är lätt att förstå lockelsen han utövar på operan. Nomi var en spektakulär figur och hans kombination av barockinfluerad syntpop och science fiction-fetischism framstår fortfarande som unik.

Även om hans countertenor inte var någon renlärigt klassisk röst förkroppsligade han också flera av operans kärnvärden: queerheten och teatraliteten, liksom tragiken och sjukdomen. Nomi var en av de första offentliga personerna att dö i aids (1983, i ett USA som såg viruset som Guds straffdom över homosexuella). Hans öde är inte olikt Verdis Violetta eller Puccinis Mimi.

Nu är inte ”Klaus Nomi: En utomjordings hjärta” en opera utan en monolog, skriven av Lucas Svensson och regisserad av Sunil Munshi. I rollen ser vi Richard Hamrin, som med understöd av stråkkvartett och klaviatur framför Nomis paradnummer. Däremellan blickar han med galghumor tillbaka på sitt liv.

Hamrin växlar obesvärat mellan barytonläge och falsettsång.

Efter bara några takter av öppningsnumret ”The Cold song” får Nomi en hostattack och avbryter. Arian blir ett slags dödens ledmotiv, som stoppas även andra gången (”jag vill inte!”) och framförs i sin helhet först när Nomis tid är ute. Innan dess får vi bland annat höra Camille Saint-Saëns örhänge ”Mon coeur s’ouvre à ta voix”, som blev Nomis genombrott när han sjöng den på en klubb i East Village 1978. Hamrin växlar obesvärat mellan barytonläge och falsettsång, och särskilt hitlåtarna ”Simple man” och ”Total eclipse” får en intensiv elektrisk nerv.

Visuellt är det mesta hämtat från Nomis egen bildvärld. Extravaganta plastkreationer, rök och neonljus återskapar hans rymdestetik, som kreativt smälts samman med surrande röntgenapparater och sjukhuslysrör.

Som helhet är föreställningen kanske lite för bunden vid ståuppgenren. Anekdoterna om erotiska och musikaliska möten passerar hastigt, textens gestaltning vill inte riktigt lyfta och känns ibland som utfyllnad mellan sångnumren. Men stoffet i sig träffar förstås där det känns. I den glesa publiken är det svårt att inte uppleva det som en allegori över den virusdrabbade scenkonsten som tynar bort, utstött ur samhället.

Den som sörjer att det är utsålt får lyssna på Nomi själv i stället. Till exempel versionen av Purcells ”Dido’s lament” från hans andra skiva, utgiven året innan han gick bort. Det är inte nödvändigtvis vackert, men över generalbassyntarna svävar en röst vars skärande desperation vittnar om den döende kroppens ensamhet.

 

Musikteater

KLAUS NOMI

Av Lucas Svensson (text)

Regi och scenografi Sunil Munshi

Musik Jonas Redig, Klaus Nomi, Henry Purcell, Camille Saint-Saëns med flera

Scenografi och ljus Linus Fellbom

Kostym och mask Bente Rolandsdotter

Med Richard Hamrin

Musiker ur Kungliga hovkapellet

Kapellmästare Eric Skarby

Speltid 1.10 t.

Unga på Operan

Ålder 16+

 

Av Axel Englund

Axel Englund är professor i litteraturvetenskap och kritiker på Expressen Kultur. En av hans senaste böcker är ”Deviant opera: Sex, power, and perversion on stage”. 

Lyssna på ”Lunch med Montelius”

https://embed.radioplay.io?id=74519&country_iso=se

En omtalad podd från Expressen Kultur – som tar er med bakom kulisserna i kulturvärlden. Med två av kultursidans stjärnor: Martina Montelius, teaterdirektör och författare, och kritikern Gunilla Brodrej. Podden är en hyllning till alla kulturtanter där ute oavsett kön.