Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Dramatenpjäsen hade behövt vara lite mer tv-serie

Karin Franz Körlof, Kajsa Ernst. Foto: Sören Vilks.
Emma Broomé. Foto: Sören Vilks.
Cilla Thorell. Foto: Sören Vilks.
Foto: Sören Vilks.
Ur "Mary Page Marlowe" av Tracy Letts Foto: Sören Vilks.
Maria Edström Foto: OLLE SPORRONG

Mary Page hade mått väl av lite mer av tv-serie.

Maria Edström ser Tracy Letts nya pjäs på Dramaten.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

TEATER | RECENSION. "Livet är så långt" - mannen som snart ska ta sitt liv citerar TS Eliot i Tracy Letts pjäs "August: Osage County". Den pjäsen gjorde, i regi av Stefan Larsson, succé på Dramaten häromåret och den lätt teatrala filmatiseringen med Meryl Streep och Julia Roberts gick inte heller av för hackor. 

Tracy Letts är en stor teaterman – skådespelare och dramatiker med rötter i den anrika Steppenwoolf Theatre i Chicago – tänk John Malkovich, Gary Sinise och den kalibern. Att medierna lyfter fram Letts i och för sig berömvärda insats i "Homeland" som senator Andrew Lockhart är en förståelig eftergift åt tidens, inte minst i vårt lands, vurm för tv-serier.

Knepiga kvinnor

 Letts är tillbaka på Dramaten med sin nya pjäs "Mary Page Marlow" och precis som i "August: Osage County" är det knepiga, starka, missbrukande, osäkra kvinnor som är i centrum. Eller rättare sagt en kvinna - som gestaltas av åtta skådespelare.

Regissören Alexander Mørk-Eidem, känd för sina originella men ändå publiktillvända klassikertolkningar från Djungelboken över Tjechov till Ibsen – har med tiden bytt spår och kommit närmare relationsdramat, människorna, vardagens uttryck. Senast på Dramaten satte han upp "Swede Hollow" efter Ola Larsmos roman; ett kollektivt och dokumentärt berättande.

 

 

Mary Pages hela liv utspelas på en snurrscen med transparanta ramar och svängdörrar, på olika höjd, belyst av olika färger i Ellen Ruges vackra ljussättning. Jag gillar de "fula" detaljerna i Christian Friedländers annars så snygga scenografi; juke-boxen i hörnet, det grå Tetrisspelet och den mönstrade beige motellheltäckningsmattan på golvet.

Lågmält spel

Mørk-Eidem är modig i sin satsning på ett så lågmält spel, han låter sin ensemble ta det lugnt och nätt med mycket små medel. Och tack vare mycket bra skådespelare går det oftast bra – ibland riktigt bra som när Emma Broomé vågar ta ut svängarna i egna tonfall, hon skriker, skrattar och härmas. Eller Reine Brynolfssons helt ljuvliga hippefarbror med hästsvans, lite mage och boots. Eller Mia Benson som en gammal och sträv Mary Page med syrgastub och sitt liv på bilder i mobilen.

Lite för medhårs

Pauserna mellan de olika ”Mary-scenerna” i den uppbrutna kronologin, där livsscenen snurrar till örhängen från 1940-tal och framåt, sinkar föreställningens rytm i en ständig eftertanke. Letts välskrivna dialog hade tålt att klappas lite mer mothårs.

Så apropå "Homeland" – i tv-serierna berättas det numera rappt, uppbrutet och gestalternas inre och yttre blandas och förtätas. Och även om Mary Page Marlow ibland, för att tala med Eliot, verkar tycka att "livet är så långt" – ska ju inte föreställningen kännas så. 

 

Teater

Mary Page Marlowe

Av Tracy Letts

Översättning Rebecca Alsberg

Regi Alexander Mørk-Eidem

Scenografi Christian Friedländer

Kostym Jenny Ljungberg

Ljusdesign Ellen Ruge

Peruk och mask Barbro Forsgårdh

Dramaten

Speltid 1.45 t.

 

 

Maria Edström är kritiker på Expressens kultursida.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!