Dramatenchefens hjärta är hos de unga

William Spetz, Hulda Lind Jóhannsdóttir.
Foto: Sören Vilks
Hela Dramaten-ensemblen i ”Den yttersta minuten”.
Foto: Sören Vilks
Christopher Lehmann, William Spetz, Razmus Nyström och Tanja Lorentzon.
Foto: Sören Vilks

”Den yttersta minuten” handlar om om hur en ensemble blir till på en teater som velat börja om på nytt.

Maria Edström ser Dramatenchefen Mattias Andersson regissera hela styrkan.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. ”Vi som fick leva om våra liv” heter Mattias Anderssons sista uppsättning på Backa teater i Göteborg där några skådespelare från Dramaten också medverkade. Föreställningen spelades också på Dramaten när Andersson precis blivit chef. Den där sista hösten innan pandemin slog till. 

Jag såg den i dagarna på Dramaten Play och kanske har Anderssons koncept med att ställa en fråga till olika människor och utifrån svaren skapa ett mångröstat teaterverk aldrig gestaltats bättre. En konsekvent, vacker och rörande berättelse om människor från hela Sverige, i en föreställning fylld av rörelse, musik och med en spelstil som bäst kan beskrivas som poetisk naturalism. Det blir aldrig storvulet eller pretentiöst utan balanseras av en enkelhet och oförställd närvaro. 

...med vilket tilltal ska en ny chef som knappt fått vara det, i alla fall inte i offentligheten, starta?

”Se människan” skulle man kunna kalla Anderssons credo, om det inte lät just så pretentiöst. Klichéerna fastnar inte på honom trots att han spelar högt i att oavlåtligt ställa de stora frågorna.

En pandemi, ännu inte över, som stängt Dramaten tills man nu kan öppna med begränsad publik; med vilket tilltal ska en ny chef som knappt fått vara det, i alla fall inte i offentligheten, starta? 

Kanske så som i ”Den yttersta minuten” med ett triumferande, trotsigt, komiskt och sorgset tilltal. Alla skådespelare på teatern har fått svara på frågan: Om du bra hade en minut på Dramatens stora scen, vad skulle du göra då? 

I fonden stora röda digitala siffror som räknar ner minuten, det börjar i en roliga timmen-anda med både allvar och skoj – Omid Khansaris TikTok-potpurri är obetalbart – men vidgar sig vartefter och blir till en pågående och koreograferad kavalkad över lustar, tankar och minnen hos ensemblen. 

Shanti Roney och Göran Ragnerstam gör en återkommande bit ur ”I väntan på Godot”, det är Ekelöf och Bibeln och egna berättelser. Många av de unga i ensemblen gillar Noréns ”Natten är dagens mor” – hur kunde han skriva om mig, som en säjer. En scen ur pjäsen spelas simultant av tre lag, replikerna upprepas och går runt, får textens våldsamhet att ta kropp.

Och här träder en ny Dramaten-ensemble fram där de gamla rävarna – Per Mattsson talar stolt om att han är äldst – får sällskap av nya unga, till exempel Nemanja Stojanovic och Helmon Solomon som gjort avtryck på Backa och Folkteatern i Göteborg. Anderssons hjärta ligger så tydligt hos dessa unga och flera kommenterar rummet och guldet och vem som känner sig hemma där. 

Work in progress utan tyngande tradition.

Ulla Kassius som gjort flera scenografier på Backa har strippat Stora scenen ner till ett stort, rått utrymme med ironiska guldmattor på sidorna och alla bär ett slags arbetsoverall. Work in progress utan tyngande tradition. 

Men vad slags ”work”? ”Den yttersta minuten” handlar om om hur en ensemble blir till på en teater som velat börja om på nytt men stoppats av världens gång. Och om sorgen förknippad med detta långa avbrott.

En nationalteater söker sin själ och sitt uppdrag. Lite internt är det kanske, som att tjuvkika på en personalkonferens. Men i så fall den mest spännande jag nånsin bevistat.


Teater

DEN YTTERSTA MINUTEN
Av Mattias Andersson

Koreografi Tove Sahlin

Scenografi och kostym Ulla Kassius

Ljus Charlie Åström

Komposition och ljusdesign Anna Sóley Tryggvadóttir

Mask Anne-Charlotte Reinhold och Melanie Åberg

Dramaturg Jacob Hirdwall

Med hela Dramatens ensemble

Dramaten

Speltid 1.5 t.


Maria Edström är kritiker på Expressen Kultur.