Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Det verkar okej att döda ”yttrandefrihetsfjantar”

Robin Keller, Astrid Kakuli och Ester Claesson.Foto: Mats Bäcker
Rita Lemivaara och Tina Pour Davoy.Foto: Mats Bäcker.
Ensemblen i dervischdans.Foto: Mats Bäcker.
Ulrika Kärnborg.Foto: OLLE SPORRONG

Johannes Anyurus hyllade roman har blivit en föreställning på Unga Klara.

Ulrika Kärnborg ser politisk teater om terrorism med en märklig undertext.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. En premiär hade inte kunnat vara mer aktuell. Eller mer otajmad, beroende på hur man ser det. 

När Farnaz Arbabis dramatisering av Johannes Anyurus hyllade roman ”De kommer att drunkna i sina mödrars tårar” tar plats på Unga Klaras scen i Stockholm, är det inte bara pandemin som skapar förstämning. Den bestialiska halshuggningen av den franske läraren Samuel Pety har precis sänt en chockvåg genom världen. Efter ännu ett terrordåd i Nice, förstärker Frankrike den militära insatsen med flera tusen soldater. 

Pjäsen börjar med en terrorattack. Scenrummet, en upplyst kub i ett hav av mörker, föreställer en överbelamrad seriebokhandel där tecknaren Göran Loberg självupptaget håller låda. Robin Keller gör honom till en manierad Lars Vilks-typ, fast slemmigare, lite mer åt Houllebecq-hållet. Han är så obehaglig med sina Muhammedkarikatyrer att man knappt reagerar när tre terrorister, nervigt spelade av Ester Claesson (Tundraflickan), Davood Tafvizian (Amin) och Robin Keller (som dubblerar som Hamad), gör entré. Pang! ligger Loberg skjuten på golvet. Inför hans liksom löjligt ryckande kropp kan publiken inte göra annat än fnissa. Här finns ingen empati med brottsoffret – är undertexten verkligen att det är okej att döda yttrandefrihetsfjantar om de skändar religiösa symboler?

Från denna urscen slungas vi rakt in i dystopin. Claessons sköra Tundraflicka går mot total identitetsupplösning. Är hon den belgiska medborgaren Annika Isagel, som efter att ha konverterat till islam, i hemlighet förts till al-Mimfängelset i Jordanien, och där torterats? Eller är hon Nour från Algeriet, uppväxt i svenska förorten Kaningården? 

Av den försonande humanism som finns i Anyurus text, syns ingenting.

Till den rättspsykiatriska anstalten där hon sitter kommer Författaren, spelad av Astrid Kakuli. En fin tolkning, mäktig i sin återhållna sorg. Hon har en fråga till Tundraflickan. Varför sköt hon i sista ögonblicket sin vän Amin – och lät Loberg leva? Tundraflickan svarar genom liknelser: om rasismen, föräldrarnas utsatthet och fascismen som sakta växte sig starkare och som hon såg sig tvungen att stoppa.

Sista akten är gastkramande. Vi hamnar i Kaningården, nu omvandlad till koncentrationsläger. Där placeras alla som vägrar att skriva under det obligatoriska medborgarkontraktet. Försöker du fly, dödas du. Av den försonande humanism som finns i Anyurus text, syns ingenting. Allt är mörkt, nej becksvart. Här är förtrycket benhårt, fascistsvenskarna genomonda. Och när ensemblen dansar sin underskönt virvlande dervischdans, känns det som allt hopp om ett framtida Sverige där invandrade och svenskar, så väl som andra grupperingar, kan leva i fred och med respekt för varandra, försvinner. 

För visst är ”De kommer att drunkna i sina mödrars tårar” lysande politisk teater, med en ensemble vars gruppdynamik det slår gnistor om. Ändå lommar jag hem genom ödsliga gator med en känsla av att gått miste om något viktigt. Att en avgörande diskussion om rasism, yttrandefrihet och radikaliserat våld har gått om intet.

 

Teater

DE KOMMER ATT DRUNKNA I SINA MÖDRARS TÅRAR

Av Johannes Anyuru

Regi och dramatisering Farnaz Arbabi

Dramaturg Marie Persson Hedenius och Jens Ohlin

Scenografi Jenny Kronberg

Kostymdesign Elin Hallberg

Musik Mikael Karlsson

Ljusdesign Johan Sundén

Maskdesign Erika Nicklasson

Med Ester Claesson, Astrid Kakuli, Robin Keller, Rita Lemivaara, Bashkim Neziraj, Nina Rashid, Davood Tafvizian, Tina Pour Davoy

Unga Klara i samarbete med Uppsala stadsteater

Speltid 2.35 t.

Ålder 15+

Ulrika Kärnborg är författare och kritiker på Expressen Kultur.

 

Lyssna på ”Lunch med Montelius”

https://embed.radioplay.io?id=75111&country_iso=se

En omtalad podd från Expressen Kultur – som tar er med bakom kulisserna i kulturvärlden. Med två av kultursidans stjärnor: Martina Montelius, teaterdirektör och författare, och kritikern Gunilla Brodrej. Podden är en hyllning till alla kulturtanter där ute oavsett kön.