Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Det här hade ingen kunnat föreställa sig

Från affischen till baletten "Nurejev".

Det här hade ingen kunnat föreställa sig på Rysslands nationalscen.

Stefan Ingvarsson ser den kontroversiella baletten Nurejev på Bolsjojteatern.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION | DANS. In i det sista trodde ingen att det verkligen skulle ske. Det har gått sex månader sedan världspremiären på den nyskrivna baletten om Rudolf Nurejev ställdes in med två dagars varsel och världspressen surrade av rykten. 

Regissören Kirill Serebrennikov sitter i husarrest.
Foto: PAVEL GOLOVKIN / AP TT NYHETSBYRÅN

Ridån på Bolsjojteaterns anrika historiska scen dras isär, en auktionsförrättare ropar ut oljemålningar på nakna män, antika möbler och gnistrande scenkläder. Tidernas största dansare är död och nu kan alla som har råd få en relik, en skärva av hans magi. Kirill Serebrennikov, en av Rysslands mest omhuldade teaterregissörer, gör här sin andra balettföreställning i samarbete med koreografen Jurij Possokov och tonsättaren Ilja Demutskij

Rudolf Nurejev.
Foto: OKÄNT

Handlingen för oss tillbaka till balettskolan i Leningrad, de första framgångarna och Nurejevs uppmärksammade avhopp från Sovjetunionen i Paris 1961. Han törstade efter frihet. Att det finns frihetslängtan bland många ryssar även i dag blir nästan övertydligt när scenen intas av åtta dragqueens i ett fenomenalt jazznummer – och publiken håller andan. 

Lantratovs nakna rumpa

Strax därefter återskapas Richard Avedons berömda plåtning av Nurejev och premiärdansaren Vladislav Lantratovs nakna rumpa drar till sig all uppmärksamhet. Rysslands teatrar är ofta queera och långt ifrån pryda, men något så uttalat som en hänförande vacker kärleksscen mellan Nurejev och hans älskare, den danske dansaren Erik Bruhn, hade ingen kunnat föreställa sig på Rysslands nationalscen. Nu är den ett faktum. I denna föreställning får många, väldigt många glänsa i Nurejevs sensuella, utdragna stil och försöka mäta sig med hans råa muskelstyrka och gymnastiska vilja att briljera. 

Sjukdomsmärkt Nurejev 

Få danskompanier hade kunnat uppvisa en sådan bredd av begåvning. Dramatiken i Nurejevs biografi är givetvis kontrasten mellan denna sprudlande styrka och de aids-relaterade sjukdomar som sedermera bröt ner den. Efter en scen med tatuerade läderbögar, stapplar en tydligt sjukdomsmärkt Nurejev ner till orkesterdiket. När han inte längre orkade dansa, började han dirigera. Han höjer taktpinnen och scenen är till bredden full av unga, vitala dansare. När ridån dragits igen står han ensam och dirigerar tystnaden. 

Alla Osipenko 1968.

Det går inte att undvika att tänka på föreställningens regissör och librettist som sitter frihetsberövad, hela föreställningen handlar nämligen till syvende och sist om smärtan i en obesvarad kärlek till Ryssland. Under de stående ovationerna, som aldrig vill ta slut, ekar de nyligen citerade orden från Leningrads åldrade prima ballerina, Alla Osipenko, till Nurejev: Skam över det land som inte kan värdesätta sina begåvningar. 


Dans

NUREJEV

Balett i två akter

Musik Ilja Demutskij 

Koreografi Jurij Possokov 

Libretto och regi Kirill Serebrennikov 

Bolsjojteatern, Moskva


Stefan Ingvarsson är medarbetare på Expressens kultursida.

Läs fler artiklar av Stefan Ingvarsson här.