Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Det här är teater i dess renaste form

Thomas Hanzon och Lena Endre som Jag och Lotti. Foto: Sören Vilks
Filmfotografen Sven Nykvist tillsammans med Andrej Tarkovskij under inspelningen av "Offret" 1985. Foto: KARL MELANDER / SCANPIX / KOD 89 SCANPIX SWEDEN
Torkel Petersson som Viktor. Foto: Sören Vilks.

Erland Josephson pjäs handlar om filminspelningen av Tarkovskijs "Offret".

Gunilla Brodrej ser en föreställning som handlar om mycket mer.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION | TEATER. Andrej Tarkovskij tyckte om Erland Josephson. Han fick syn på honom i Bergmans filmer och gav honom två stora roller. I "Offret" och i "Nostalghia". Inte mindre än 32 gånger nämner Josephson den ryske filmregissören i boken "Rollen" (1989). Och hans pjäs "En natt i den svenska sommaren" handlar om inspelningen av "Offret" på Gotland 1985, året innan Tarkovskij dog i cancer, 54 år.

Även om somligt är dokumentärt, som att nattetid vänta in en särskild sorts dimma eller förhålla sig till tagningar på långt håll, kan man se pjäsen som en studie i ledarskap, gruppdynamik och kreativa processer. Det låter kanske tråkigt, men är det inte. 

 

LÄS MER – Tio sceniska grepp teatrarna måste sluta med 2018

 

Josephson är ju rolig, särskilt i munnen på den frustrerade och lätt påstrukna Viktor, Torkel Petersson, som använder pauserna till att repetera in rollen som Adolf Eichmann. Lena Endres Lotti fyller i sin tur väntetiden med framväxande romantiska känslor för regissören, rörande och självupptaget på en gång, med Thomas Hanzons "Jag" som åhörare. "Programmatiskt vänlig" som Josephson själv beskrev sin personlighet, förvånad när somliga genomskådar detta och uppfattar hans elakheter. Eirik Stubø frilägger skådespeleriet i Erlend Birkelands avskalade scenrum och "En natt i den svenska sommaren" blir teater i dess renaste form. Ett skickligt och ömsint kammarspel.

Rasande på ryssen

Erik Ehns Tarkovskij, eller Ryssen som han kallas, talar ryska via Nina Fexs diplomatiska tolk. 

Erik Ehn och Nina Fex i "En natt i den svenska sommaren". Foto: Sören Vilks.

Han seglar in med vind i ryggen och henne i släptåg, framkastar några meningar, och drar sig tillbaka lika fort med sina skådespelare kvar i en känslomässig röra. Tova Magnussons rediga projektledare är i smyg rasande på ryssens konstnärliga infall, men fogar sig. Det är dråpligt med dessa superkompetenta vuxna människor som försöker tyda den store konstnären, som studerar de molnen för att tyda vädret.

Medan han väntar på exakt rätt sorts dimma.

 

LÄS MER – Gunilla Brodrej: Nu är jag också en av Bergmans kvinnor

 

Teater

En natt i den svenska sommaren

Av Erland Josephson

Regi Eirik Stubø

Scenografi och kostym Erlend Birkeland

Ljusdesign Ellen Ruge

Ljuddesign Björn Lönnroos

Videodesign Annie Tådne, Emi Stahl

Peruk och mask EvaMaria Holm

Speltid 1.5 t.

Gunilla Brodrej är kritiker och scenkonstredaktör för Expressens kultursida.

 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!