Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Det handlar om att man inte kan lita på kvinnor

Hannes Öberg (Guglielmo), Ann-Kristin Jones (Dorabella), Matilda Sterby (Fiordiligi), Per Lindström (Ferrando).Foto: Tilo Stengel
Ann-Kristin Jones (Dorabella) och Matilda Sterby (Fiordiligi).Foto: Tilo Stengel
Sami Yousri (Don Alfonso)0Foto: Tilo Stengel

Göteborgsoperans Skövdescen har haft premiär på webben.

Gunilla Brodrej ser ”Così fan tutte” på svenska.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Streamad operapremiär i vardagsrummet. Jo tack, bättre än inget. Min väninna och jag sitter förväntansfulla i var sin ände av soffan med en kopp kaffe och man får inte trycka på paus. 

Under ouvertyren känns det som att denna ”Così fan tutte” från Göteborgsoperans Skövdescen ska bli nåt annat. Klipp från fikarummet. Sminket. Nakna ansikten. Nåt tv-eget, rentav Bergmanskt? Men snart står sångarna där i full kostym framför en kuliss som är en kopia på Drottningholms slottsteaters ridå. Och vi får ta del av det som var tänkt att spelas på scen framför publik. Gott så. En strömmad premiär är också en premiär.

Man kan spela opera om vad som helst.

Orkestern är nerbantad till en liten kammarensemble. Regissören Mattias Ermedahl har ersatt recitativen med en bearbetad dialog till denna, Mozarts minst sagt daterade, opera ”Così fan tutte” (1790). Så gör alla – kvinnor. Visserligen kan man berätta historien om misogyna män som finner ut planer för att ”behärska sina kvinnor”. Om ett rollspel som går ut på att männen klär ut sig och försöker förföra den andras käresta för att pröva deras trohet. Man kan spela opera om vad som helst. Men då krävs det en snillrik idé för att motivera valet. De finns. Det går. Och det har skett. Michael Haneke gjorde en minnesvärd uppsättning i Madrid 2013 som förde tankarna till Stig Larssons ”VD” genom sättet som Don Alfonso lekte en vidrig psyk-lek med de unga paren medan han själv levde i en dysfunktionell relation med Despina. Lars Rudolfsson i sin tur regisserade en oförglömlig mimversion för Orionteatern 2006. Dorabella försökte ta livet av sig på alla upptänkliga sätt och Fiordiligi stod verkligen stel som en klippa i sin berömda aria. Man fick bära henne av scenen. Vi skrattade och grät. 

En förmåga som glimmar till som en silvrig åder i granit.

I Skövde har Mattias Ermedahl har bestämt sig för fars. Och då är det bara att önska sångarna lycka till. Fars är nämligen det svåraste som finns. Här ska den dessutom varvas med scener som uttrycker vilsenhet, vrede och sorg. Ann-Kristin Jones Dorabella och Matilda Sterbys Fiordiligi lyckas då och då påminna om att det finns nåt mer under deras stela frisyrer och banala gester. När de sitter framför ridån i andra akten och skruvar ner och skalar av och bara är lite fulla och sig själva. Då är det fint. Dessa två strålande röster, mezzo och sopran, mörkt och varmt klingande, får ibland kontakt med ett djupare uttryck. En förmåga som glimmar till som en silvrig åder i granit. En annan fin scen är den när Dorabella faller för ”fel man” (Hannes Öberg), där Öbergs baryton också hittar hem fast han egentligen borde vara hos sopranen. Då är vi tysta framför skärmen i vardagsrummet. 

Och farsen då? Den som skulle bära berättelsen. I några stumma scener får Hannes Öberg och Per Lindström (Ferrando) verkligen tag på en manlig vilsenhet som är både rolig och rörande. Då skrattar vi. Men bara då. 

 

Opera

COSÌ FAN TUTTE

Av Wolfgang Amadeus Mozart

Regi Mattias Ermedahl

Översättning Bengt Nordfors

Scenografi Gunnar Ekman

Musikalisk ledning Joakim Kallhed.

Med Ann-Kristin Jones (Dorabella), Frida Engström (Despina), Sami Yousri (Don Alfonso), Hannes Öberg (Guglielmo) och Per Lindström (Ferrando)

Göteborgsoperans sajt 

Streamas till 6 juni

gofilm.se 

Speltid 2.20 t.

 

Gunilla Brodrej är kritiker och scenkonstredaktör på Expressen Kultur. Hon gör också podcasten Lunch med Montelius. Länk nedan.