Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Det finns inget som är så svenskt som säkerhet

Ur ”Inspektionen”.Foto: Carla Orrego Veliz.
Ur ”Inspektionen”.Foto: Carla Orrego Veliz.
Ur ”Inspektionen”.Foto: Carla Orrego Veliz.

Moment:teater i Gubbängen testar gränserna för den konstnärliga friheten.

Loretto Villalobos ser en pjäs som rör sig i skuggan av SD:s kulturpolitik.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Det är lätt att sätta skrattet i halsen nu när Sverigedemokraternas kulturpolitik redan realiseras på vissa håll. Så tror jag att Andreas Boonstra & co tänker när de med ”Inspektionen” gör en reboot på sin ”Revisorn” från 2015, fritt efter Gogol. Jag inte såg den då, men vilka de reviderade poängerna är framgår tydligt nog. Då utspelade sig pjäsen på en liten friteater, precis som Moment:teater i Gubbängen, som hade att förhålla sig till de regerande Sverigedemokraternas riktlinjer för statligt stöd. Konsten är inte längre fri.

Gammalt och svenskt nog för att knyta ihop den samtida nationella identiteten med det förflutna.

Stora scenen på Moment är utformad som en cykelverkstad med en scen i mitten, pappersremsor från förra ”Revisorns” dokumentförstörare ligger i högar. Boonstra ser med eftertänksamhetens kranka blekhet tillbaka till förra produktionen. Pjäsen i pjäsen i den förra pjäsen skulle sätta upp Almqvists ”Drottningens juvelsmycke”. Möjligen för queert för att falla Sverigedemokraterna i smaken, men gammalt och svenskt nog för att knyta ihop den samtida nationella identiteten med det förflutna, vilket är ett ideal partiet uttryckligen lyfter fram i sitt kulturpolitiska program.

På Moment:teater trasslar metanivåerna in sig i varandra i snåriga härvor som bitvis är briljanta. Ludde Hagberg, i gustaviansk hertigkostym, erinrar sig en miljöinspektion under en produktion för ett par år sen då frigolitscenografin ansågs potentiellt arbetsmiljöfarlig. Det finns nog inget så svenskt som säkerhet, konstaterar de från scenen. 

Ensemblen är konstant på vippen att brista ut i gapskratt, och som publik kan man förledas att tro att det är ett brott mot gestaltningen. Men så är det inte. Moments största styrka att få publiken att tro att det som sker på scen är resultatet av en utlevd impuls. Den inrepeterade spontaniteten är dessvärre också deras svaghet. Ibland tippar det över och blir långtråkigt.

I ett skede sitter de helt tysta i fem minuter. Är tillåtet för en teatergrupp att göra så med sin publiks dyrbara tid? Om konsten ska vara fri så är det faktiskt det.

Teater

INPEKTIONEN

Av Andreas Boonstra

Med Camilla Larsson, Ludde Hagberg, Karolina Weber Ekdahl, Joel Dannerup och Andreas Boonstra

Scenografi Erik Stenberg

Musik Simon Steensland

Ljus och teknik Joel Dannerup

Moment:Teater, Gubbängen

Loretto Villalobos är kritiker på Expressen Kultur.