Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Den iranska poeten dog ung och blev en ikon

Sara Zommorodi, Angelica Negin Radvolt, Oldoz Javidi, Kristina Issa, Bahareh Razekh Ahmadi. Foto: Ola Kjelbye Fotografi AB
Angelica Negin Radvolt, Sara Zommorodi, Bahareh Razekh Ahmadi, Oldoz Javidi, Kristina Issa. Foto: Ola Kjelbye Fotografi AB

Den iranska poeten Forough Farrokhzad har blivit en ikon.

Hanna Johansson ser Göteborgs stadsteater hylla henne.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

TEATER | RECENSION. När Forough Farrokhzads första diktsamling "Fången" publicerades 1955 var hon 20 år. Hon hade ett kraschat äktenskap bakom sig, hon hade en son som hon förlorat vårdnaden om. Farrokhzad levde snabbt och dog ung. 32 år gammal omkom hon i en bilolycka på alla hjärtans dag.

När jag skriver hennes biografi på det här kortfattade viset märker jag hur jag liksom skyndar vidare till omständigheterna kring hennes liv i stället för att stanna vid det som har fått henne att överleva bortom sin död: poesin, så laddad med begär, ofta av förbjuden natur. "Hela min tillvaro är en mörk vers / som upprepar sig i dig", skriver hon i "En annan födelse" från 1963. Kanske är det symtomatiskt för hur man talar om poeter som dött unga. Hur många gånger har jag inte beskrivit Sylvia Plath så här: du vet, det är hon som tog livet av sig. 

Jila Mossaed

Forough Farrokhzad är alltså en ikon, men i den nyskrivna pjäsen ”Upprorets poet” på Göteborgs stadsteater försöker man inte fånga in henne i en enda slutgiltig, helig bild. För manus står Rebecca Örtman tillsammans med den nyblivna akademiledamoten Jila Mossaed, som tar plats i pjäsen som berättare i Bahareh Razekh Ahmadis gestalt. Ensemblens resterande fyra kvinnor spelar omväxlande Forough och människorna i hennes närhet: föräldrarna, maken, älskarna, lillebror Fereydoun – senare en berömd sångare, tv-personlighet och aktivist som mördades brutalt i Bonn på 90-talet. I en vision ser Forough hur hon kommer att dö först. Sedan han.

Spretig föreställning

Med inslag av dans, film, fysisk humor och musikframträdanden ankrade av Kristina Issa liknar "Upprorets poet" en varieté, en hyllningskväll till Forough Farrokhzads ära. Den enda konstanten är egentligen Mossaeds röst. Detta subjektiva utgångsläge reflekteras i föreställningens spretighet – med varierade resultat. 

De många versionerna av Forough som passerar på scen känns som en illustration av svårigheten i att få fatt i en annan människa, men alla spelar henne på ungefär samma sätt. Undantaget är Oldoz Javidi som står ut vilken roll hon än ikläder sig. Hon är förälskad, hon är arg, hon är patriarkal, patetisk, rolig eller skör, i bröllopsklänning eller lösmustasch. Jag kommer på mig själv med att tänka att det är hon som spelar Forough Farrokhzad "på riktigt", och jag misstänker att det inte är den effekten man har varit ute efter här.

 

 

Men mångfalden av intryck i "Upprorets poet" gör också att man aldrig har tråkigt. Foroughs dikter är lika naturligt införlivade i pjäsen som berättelserna om hennes liv; vördnaden inför henne är påtaglig men osentimental och opretentiös. På Göteborgs stadsteaters scen får hon vara komplex, hon får vara svårfångad, hon får vara människa – inte bara den berömda poeten som dog så ung. 

 

Teater

Upprorets poet

Av Jila Mossaed och Rebecca Örtman

Regi och koreografi Rebecca Örtman

Scenografi och kostym Annika Nieminen Bromberg

Musik Kristina Issa

Mask Christoffer Nordin, Katrin Lind

Ljus Max Mitle

Ljud Daniel Johansson

Dramaturg Lucia Cajchanova

Göteborgs stadsteater

Speltid 2.15 t.

 

Hanna Johansson är kritiker på Expressens kultursida.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!