Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

De här männen går inte utanför dörren

Ashkan Ghods, Johan Hafezi, Emil Ljungestig.Foto: OLA KJELBYE / Ola Kjelbye Fotografi AB
Ashkan Ghods, Johan Hafezi, Emil Ljungestig.Foto: OLA KJELBYE / Ola Kjelbye Fotografi AB
Hanna Johansson.Foto: HENRIK JANSSON / GT/EXPRESSEN

”Sysslolösa unga män med vapen” är en oklar pjäs med vackert språk.

Hanna Johansson undrar hur världen ser ut som männen har vänt ryggen.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. I en anonym men smakfull lägenhet av det slag som kroniskt panka universitetsstudenter med sparkonto brukar bo i – vita väggar, stickling, madrass på golvet med satinlakan – finns tre män och ett gevär. Skådespelarna Ashkan Ghods, Johan Hafezi och Emil Ljungestig har alla samma frisyr, var sin lång och lite flottig peruk, och sådana kläder som man har om man inte går utanför dörren särskilt ofta: mjukisar och tubsockor, jeans och ingenting mer.

Ett våldsdåd ska begås.

Männen vankar av och an i lägenheten, börjar lämna den men tvekar, utmanar varandra, hotar, smickrar. Ett våldsdåd ska begås. Dess art är oklar – det pratas lite om incels, lite om miljön, lite Gud och lite multinationella företag – liksom männens motivationer. Kanske hopplöshet, kanske ensamhet. 

Karaktärernas vilsenhet och klaustrofobi får mig att tänka på Mark Ravenhills kultpjäs ”Shopping and fucking” från 1996, men där den var djupt förankrad i sin samtid tycks ”Sysslolösa unga män med vapen” utspela sig i ett tillstånd snarare än i en särskild tid och miljö. 

”Shopping and fucking” på Stockholms stadsteater 2009.Foto: PETRA HELLBERG

Slitningen mellan brutalitet och struktur är bekant från Annika Nymans pjäs ”Kain, Abel, boys will be boys”, som regisserades av Gustav Englund 2016. Men i den bibliska historien om mänsklighetens första mord finns något specifikt formulerat som ”Sysslolösa unga män med tillgång till vapen” saknar. Det fattas en desperation, en känsla av hur den värld såg ut som männen har vänt ryggen, av vad som står på spel.

Affischbilden till ”Kain, Abel, boys will be boys” på Kulturhuset Stadsteatern 2016.Foto: LARSERIC LINDÉN

Johan Hafezi har en vass energi som delvis förmedlar denna förtvivlan, och Nyman har ett öra för den sortens passivt aggressiva manipulationer som människor i grupp ofta utsätter varandra för. Språket är dessutom ofta vackert – jag får lust att läsa manuset, se orden. 

Men textens ambivalens får till slut våldshotet att kännas som en yttre form som hade kunnat ersättas av någonting helt annat, vad som helst. Geväret avfyras aldrig på scen; jag trodde heller aldrig att det skulle göra det. 

Teater

SYSSLOLÖSA UNGA MÄN MED VAPEN

Av Annika Nyman

Koncept K.Polyfon

Regi Gustav Englund 

Med Ashkan Ghods, Johan Hafezi, Emil Ljungestig

Scenografi och kostym Annika Tosti

Mask Christoffer Nordin

Ljus Mira Svanberg

Musik, ljud Niclas Anderstedt Lindgren

Dramaturg Joel Nordström

Göteborgs stadsteater

Speltid 1.15 t.

Hanna Johansson är kritiker på Expressen Kultur.