Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Dansöserna balanserar genom Billgrens måleri

Jenny Nilson och Brittanie Brown.Foto: Sören Vilks
Pressbild för ”Promise land”.Foto: Klara G
Jenny Nilson och Brittanie Brown.Foto: Sören Vilks
Foto: MIKAEL SJÖBERG

Helene Billgren och Örjan Andersson samarbetar i en målarbalett.

Margareta Sörenson ser hur det går när två urstarka konstformer möts.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. En målarbalett! Som tavlor på en utställning dansar de två dansöserna på och i en bild av Helene Billgren i en koreografi av Örjan Andersson på Dansens hus i Stockholm. Dansen och bilderna från ett konstnärskap fogas samman och glider in i en solid tradition av dans- och bildkonst.

De två dansöserna rör sig vältaligt och kunde vara kvinnor som går, hoppsar, strosar och balanserar genom Helene Billgrens målningar. Medan dansens och bildernas språk växer naturligt in i varandra, känns de uttalade replikerna överflödiga. Vad gör de där? Det blir särskilt tydligt i den fina, ordlösa, slutsekvensen till stillsam barockmusik.  

Öm, spröd, skör säger man om Helene Billgrens bildvärld. Men stark. Örjan Anderssons koreografier sammanfattas inte så enkelt, han har gjort stora verk och små, intima. Främst tänker jag på hans säkra gehör för krävande musik, som dansen till Sjostakovitj stråkkvartetter. Och ofta har den enda scenografin varit ljussättning.

De två dansarna är som hemma i det där lite urvattnat gröna som är Billgrens kolorit. Jenny Nilsson, före detta premiärdansös vid Kungliga Baletten, och Brittanie Brown från senast Skånes dansteater är olika och ändå lika varandra. Den ena rak, precis, den andra mjukt, intensivt laddad: Örjan Anderssons distinkta rörelser passar dem precis i en serie drömbilder, där omtagningen förstärker overklighetskänslan. 

Men det är först i slutet som ”Promise land” kommer hem till sitt förlovade land. Örjan Andersson har säker kontroll över hur dansen fogar in sig i bilden. Vägen dit irrar, men i det vackra slutet glimmar det till om dansarnas lugn i sitt samspel, i själva dansens ro och lyssnande inre. 

Det grova pappersark som kramats med Helene Billgren-typiska färger och lagts fram på publikstolarna tar jag med mig hem. Simmigt grönt och jordfärger - där ligger det och dansar alldeles stilla för sig själv. Jag skulle önskat att Örjan Andersson och Helene Billgren litat till kraften i rörelsen och bilden, två urstarka konstformer. 

 

Dans

ÖRJAN ANDERSSON – HELENE BILLGREN

Promise land

Andersson Dance/Riksteatern

Dansens hus, Stockholm

Speltid 1 t.

Margareta Sörenson är kritiker på Expressen Kultur.

Lyssna på ”Lunch med Montelius”

https://embed.radioplay.io?id=73717&country_iso=se

En omtalad podd från Expressen Kultur – som tar er med bakom kulisserna i kulturvärlden. Med två av kultursidans stjärnor: Martina Montelius, teaterdirektör och författare, och kritikern Gunilla Brodrej. Podden är en hyllning till alla kulturtanter där ute oavsett kön.