Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Dansarna piskar varandra med nationsflaggor

Batsheva dance company.Foto: Yoav Alon
I Batsheva Dance Company är alla stjärnor. Venzuela är samma stycke dansat två gånger - med helt olika resultat. Foto: Yoav Alon.

Batsheva dance company dansar de globala minnenas bilderbok.

Margareta Sörenson ser kroppar som svär i kyrkan.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

DANS | RECENSION. Dansarna flyger, precisionen är vass, mjukheten varm. Israeliska Batsheva dans company bjuder på storartad dans, modig, modest, relevant för vår tid, tidlös som konst. Och koreografen Ohad Naharin ställer än en gång frågan om det historiska minnet. Subtilt och brutalt som bara han kan med skickligast tänkbara ensembledans som en ram kring en global tanke. 

Mjuksega dansare

Men varför heter verket ”Venezuela”? Ohad Naharin har skapat bilder av världens och människors konflikter utan att det ser politiskt ut förr. Just nu ser vi hur detta land slits av djupa konflikter, fattigdom, korruption, men Naharins verk för 16 bländande, mjuksega dansare ”handlar” inte om Venezuela. På sitt gåtfullt aggressiva vis skapar han rörliga bilder om hur människan tänker sig jaget i omvärlden. Hur minne, historia, lojalitet och tradition skapar mönster som människan stängs in i. 

Historien upprepar sig inte, brukar man säga. Sant. Snarlika skeenden återkommer  under olika omständigheter.  I ”Venezuela” dansar ett minne lika tudelat som verket, eller – om man så vill – de två nästan helt lika verk om två gånger 40 minuter, som dansas i följd till väsenskild musik. Sprang de inte baklänges här i avsnittet nyss? Eller? 

Den första delen dansas till gregoriansk körsång. Under klangernas högtidliga, aningen monotona valv blir de hastigt rusande dansarna en motsägelse, en fråga ställd mot mönstret av stillhet. I gles klunga, i tät språngmarsch, eller energiskt, barnsligt skuttande svär kropparna i kyrkan.

Nationalismen är livsfarlig 

I den andra delen är musiken en vanligare mix för samtidsdans: svulstig bollywood såväl som Race Against the Machine. De svingade vita dukarna, kanske handdukar, från första delen, återkommer nu som nationsflaggor. 

När dansarna slår och piskar varandra och golvet med Islands, Japans och Palestinas flaggor blir verket något helt annat. Även om flaggorna bara representerar länderna som dansarna i det kosmopolitiska kompaniet kommer ifrån, uppstår en betydelse: nationalismen är livsfarlig. Slutligen läggs alla fanor, med vita sidan upp, över en dansare. En övertäckt kropp vi vet vad det betyder.  

Fantastisk och läsbar dans där alla är stjärnor, alla är en. Så som i världen, så ock i dansen. 

 

 

Dans

Venezuela

Koreografi Ohad Naharin 

Batsheva Dance Company

Dansens hus, Stockholm 12-14 feb och Sverigeturné

 

 

Margareta Sörenson är medarbetare på Expressens kultursida.