Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Dan Ekborg och Pia Johansson räcker inte

Dan Ekborg och Pia Johansson i ”Spelman på taket”. Foto: Bengt Wanselius / Kulturhuset Stadsteatern

Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm spelar ”Spelman på taket”.

Gunilla Brodrej ser en kär gammal dänga tömmas på liv.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Det är konstigt med scenkonst. För två år sedan gick jag upplyft och berörd från ”Spelman på taket” på Malmöoperan. Orpha Phelan regisserade. Philip Zandén gjorde Tevje. Översättningen var ny.

”Vilken bra musikal det här är” skrev jag, liksom förvånad att det fanns så mycket liv i den gamla dängan som jag älskade som barn.

Mitt citat lyser fortfarande på Malmöoperans hemsida. Men nu, på Dansens hus i Stockholm, känner jag inte alls samma omedelbara förtjusning. Inte alls hur samtidigt angelägen och rolig skildring detta är av hederskultur, antisemitism och fattigdom.

Nu framstår verket tvärtom som föråldrat. Humorn påklistrad. Glädjen krystad. Sorgen arg och sur.

Lite kanske beror på att man har använt salig Gösta Bernhards gamla översättning och att jag ser den första vanskliga föreställningen efter premiären, men det är inte där som skon klämmer värst. Skådespeleriet är förvånansvärt riktningslöst (det gäller även scenräven Dan Ekborg i showstoppern ”Om jag hade pengar”). Hela den imponerande ensemblen tycks ha smittats av ett gapigt och spretigt spelsätt som ohjälpligt för tankarna till amatörteater. Vill verkligen regissör Ronny Danielsson ha det så, eller har han helt enkelt lämnat walkover?

Ett gapigt och spretigt spelsätt som ohjälpligt för tankarna till amatörteater.

Dansarna och orkestern skakar visserligen liv i publiken med jämna mellanrum. Och det finns några få ljusglimtar, som Pia Johansson och Dan Ekborgs badkarsscen. ”Älskar du mig”, frågar Tevje. ”Om jag älskar?” svarar Golde som undrade hon om hon hörde rätt. Den unga generationens vilja att gifta sig av kärlek får dem att reflektera över sitt eget trötta äktenskap. Denna scen har en autentisk lekfullhet. Kanske slår den an någonting hos publikens alla pensionärer. Och ser man på – just den sången är i alla fall översatt av Ulricha Johnson i modern tid. (Hon gjorde översättningen till Uppsala stadsteaters uppsättning 2016, även den regisserad av Ronny Danielsson). 

Nej, i den här recensionen finns inget citat att sälja biljetter med. Men ”Spelman på taket” har redan fått så många superlativer från andra kritiker att musikalbussarna säkerligen kommer fortsätta rulla in på Norra bantorget i Stockholm ända fram till maj 2020.

Musikal

Spelman på taket

Av Joseph Stein och Jerry Bock

Sångtexter Sheldon Harnick

Översättning Gösta Bernhard (utom två sångtexter som översatts av Jan Mark och Ulricha Johnson)

Regi Ronny Danielsson

Koreografi Roger Lybeck

Musikaliskt ansvarig Joakim Hallin

Scenografi Lars Östbergh

Kostym Annsofi Nyberg

Ljus Mikael Kratt

Mask Katrin Wahlberg

Kulturhuset Stadsteatern på Dansens hus

Speltid 3 t.

Gunilla Brodrej är kritiker och scenkonstredaktör på Expressen Kultur.