Cyrano utan fulnäsa är en svår utmaning

Alexander Lycke (Cyrano) och Josefin Asplund (Roxane) i ”Cyrano de Bergerac”.
Foto: © Carl Thorborg
Alexander Lycke och Josefin Asplund.
Foto: Carl Thorborg
Lancelot Ncube och Alexander Lycke.
Foto: Carl Thorborg
Gerhard Hoberstorfer i ”Cyrano de Bergerac”.
Foto: Carl Thorborg
Sofie Asplund och Alexander Lycke.
Foto: © Carl Thorborg

Kulturhuset Stadsteatern sätter upp en bearbetning av ”Cyrano de Bergerac”.

Gunilla Brodrej ser en ojämn föreställning där styrkan ligger i birollerna.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Regissören Alexander Mørk-Eidem har skämt bort sin publik med sprakande omtolkningar av klassikerna. Johannes Bah Kuhnke från oförglömliga teaterfesten ”De tre musketörerna” sitter i publiken snett framför oss och påminner med sin blotta närvaro om fornstora dagar. Förra året regisserade Mørk-Eidem en galet lekfull ”Röde Orm” på Dramaten. Förväntningarna är höga. Ensemblen värmer upp publiken med musik och dans. Mattias Ümit Yilbar Norgren slår an tonen med sin beatboxande enmansorkester vilket passar alldeles utmärkt eftersom Martin Crimps dramatisering har förvandlats blankversen till spoken word.

Nu ska vi få se hur Cyrano med sin verbala konst hjälper Christian att vinna Roxanes hjärta och därmed gör våld på sin egen bultande kärlek till samma kvinna. Hans komplex tillåter honom inte att själv uppleva lycka. Temat är toppen. Men hur tas det om hand?

Jenny Ljungbergs scenografi består av det råa scenrummet i effektfullt ljus. Soffmoduler från Kulturhusets möblemang ordnas i olika formationer. Kostymerna, flera i lager på lager från en odefinierad samtid, tillför liv, lyster och mönster. 

Men ingen lösnäsa på Alexander Lyckes Cyrano. Okejdå. Det handlar om upplevd fulhet, inte verklig. Omgivningen går med på hans groteska självbild och har blivit medberoende i hans sjukliga självömkan. Vilket i och för sig är fint. Men den läsningen ställer riktigt höga krav på skådespeleriet. Och kanske är det Mørk-Eidems konstnärliga val att Alexander Lyckes Cyrano har en dålig attityd, han kniper och flackar med ögonen, slår ut med armarna, värjer sig mot allt och alla, innesluten i sin egen smärta. Men då blir det svårt att intressera sig för honom. Rollen som den åtråvärda Roxane spelas habilt av Josefin Asplund, som tidigare mest gjort tv- och filmroller. Alexander Lycke är känd för sin musikalröst, men är inte här för att sjunga. Två oprövade kort inom talteatern på en enorm scen utan särskilt mycket hjälp utom en mikrofon där Cyrano håller sina monologer. Lancelot Ncubes Christian är också ganska intetsägande, vilket i och för sig passar bättre med hans roll som bimbo. 

Det är i birollerna konturerna av den här berättelsen syns.

Den som levererar Magnus Lindmans fyndiga översättning av Martin Crimps text bör väl göra det som om varje ord föds i stunden, som vore språket byggt av guldägg, värpta ett efter ett. De inbyggda fyndigheterna, tidsmarkörerna och ordvitsarna längtar efter att bli levererade med komikerns kärlek till materialet. 

Karim Rahali, Manuela Gotskozik Bjelke Shebly Niavarani och Pablo Leiva Wenger i Cyrano de Bergerac.
Foto: Carl Thorborg

Det är i ensemblen guldkornen finns: deras körsång och musikaliska små upptåg. Kayo Shekonis gråterska och alla upptänkliga beats från Yilbar-Norgrens mikrofon. Med mig hem tar jag särskilt minnet av Carlos Romero Cruz komiskt överspända Hamletmonolog, Gerhard Oberstorfers grymme de Guiche och Shebly Niavaranis explosiva Ligniére. Det är i birollerna konturerna av den här berättelsen syns och gnistorna finns.

Problemet är att dramats hjärta och smärtpunkt blir för vag för att man ska behålla intresset. Mannen som allting kretsar kring förblir en gåta och det känns ödsligt på Stadsteaterns stora scen. Minst en rejäl näsprotes måste till om den här Cyrano ska funka för mig. En sådan enkel väg skulle förstås aldrig Mørk-Eidem ta. Frågan är varför han nöjde sig med detta.


Teater

CYRANO DE BERGERAC

Av Martin Crimp

Baserad på pjäs av Edmond Rostand

Översättning Magnus Lindman

Regi Alexander Mørk-Eidem

Scenografi och kostym Jenny Ljungberg

Ljus Tobias Hagström-Ståhl

Ljud Kristian Oscarsson

Mask Johanna Ruben

Musiker Mattias Ümit Yilbar Norgren
Med Josefin Asplund, Alexander Lycke, Pablo Leiva Wenger, Shebly Niavarani, Lancelot Ncube, Kayo Shekoni, Leif Andrée, Gerhard Hoberstorfer, Carlos Romero Cruz, Karim Rahali, Isabelle Kyed, Matilda Ragnerstam, Angelika Prick och Inés Cherif med flera.

Kulturhuset Stadsteatern

Speltid 3 t.


Gunilla Brodrej är kritiker och redaktör på Expressen Kultur.



Kulturens Magda Gad

https://embed.radioplay.io?id=96156&country_iso=se

Alex Schulmans attack på selfieministern Amanda Lind och Göran Perssons önskan om en bildad partiledare. Expressens matiga kulturpodd med Martina Montelius och Gunilla Brodrej.