Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Carmina Burana:
Folkoperan

Kariina Collin. Foto: Mats Bäcker

Gunilla Brodrej ser Carmina burana börja väldigt bra.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Kör

CARMINA BURANA | Av Carl Orff | Konceptidé Mellika Melouani Melani | Musikalisk idé Joakim Unander | Musikalisk bearbetning Anders Högstedt | Folkoperan, Stockholm | Speltid 1.30 t.

Sju 80-åriga damer kommer in på Folkoperans scen. Framför ett enkelt skynke delar de med sig av var sin personlig historia. Karin, Kariina, Ulla, Ingert, Birgitta, Britt H och Britt R representerar sig själva och berör alla. Värdigt berättar de om att möta kärlek, berövas den eller aldrig få den. "Min mamma tyckte inte om mig". Angelägenhetsgraden är akut.

Så inleder Folkoperan Carl Orffs sceniska kantat Carmina burana (1936), som rymmer en känslomässig berg- och dalbana mellan livsglädje och dödsångest, satir och parodi, pastorala vårkänslor och urspårat krogliv. Dikterna på latin och tyska nedtecknades på Medeltiden av munkarna i ett bayerskt Benediktinerkloster. Den Stravinsky-influerade musiken bor i det kollektiva medvetandet genom bombastiska kören "O fortuna" som ramar in kantaten och har använts i otaliga filmer och reklamfilmer där signalorden är macho, muskler, blod och svett.

Därför är det inte mindre än genialiskt att regissören Melika Melouani Melani laddar om och låter dessa sju tanter inleda med sitt livs historia. Problemet är att Melani inte kan hantera detta exklusiva mänskliga material när ridån går upp och verket börjar. Medvetet eller inte är hon okänslig för alla musikaliska skiftningar. Det finns inget fokus. När man tror att tanterna ska gå av scenen efter utfört uppdrag blir de åtföljda av en skakig handkamera på en inköpsrunda på det lokala livset. Sedan föses de omkring som av en omild osynlig hand. Bit för bit plockar Melani av dem värdigheten. De kommer tillbaka och draperar sina inköpta livsmedel över Olle Perssons nakna överkropp och låtsas äta av honom och föreställer fulla. Någon får gå och dra i gång en motorsåg. Därmed serverar Melani själv sinnebilden för sin tondöva motorsågsestetik.

Musikaliskt var countertenoren William Baker kvällens clou. Det fanns en fin sopran i Miriam Ryen och Olle Persson fräste fram text med adekvat frenesi. Kören var toppen. Orkestern skötte sig. Men hade de tur med regin? Fick de fokus? Hade de nån chans i detta obönhörligt välvande lyckohjul? Nej.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!