Byborna kommer aldrig fram till sektens Jerusalem

RECENSION. Det är evig höst på Helsingborgs stadsteater. De bruna löven singlar och singlar ner över scenen under de nära tre timmar som ”Jerusalem” pågår – oavsett vilken årstid det är i berättelsen. Kanske för att symbolisera armodet i socknen, där Ingmar (Einar Bredefeldt) kämpar halvhjärtat för att få sin Gertrud (Emma Mehonic) och mer uppoffrande för att släktgården ska stanna inom familjen.

Selma Lagerlöfs roman från tidigt 1900-tal består av två delar på över 600 sidor, vilket är ett mastigt projekt att ta sig an. Den har dessutom ett snårigt persongalleri men ett i övrigt lågmält och relationsgrundat förlopp, som inte är helt enkelt att överföra till teater.

Det löser man genom att låta rollkaraktärerna växelvis agera berättarröst, för att driva handlingen framåt och markera att åren går. Kanske borde man ha anat oråd redan här, för en historia som kräver så här många förklarande partier, fungerar sällan särskilt bra som dialogbaserad konstform. Det blir både rörigt och långdraget.

Bokens första halva utspelar sig i Dalarna och det är den man, till min besvikelse, har fokuserat på här. Den andra handlar om bybornas sektliknande tillvaro i Jerusalem och är mer dramatisk. Dit kommer man aldrig, utan nöjer sig med att avsluta föreställningen i en olycklig kärlekshistoria som inte fått tyngd nog att väcka sympatier.

Jag får aldrig lära känna dem på djupet.

Bristen på känslomässigt engagemang är tyvärr genomgående. Varför ska jag intressera mig för dessa personer och deras vedermödor? Jag får aldrig lära känna dem på djupet.

Det är inte skådespelarinsatserna som är problemet; detta är en stabil ensemble. Däremot ges de medverkande aldrig någon chans att visa sin fulla potential. Jag får veta att de super, konspirerar och är olyckliga, men jag upplever det inte.

De alldagliga bondeplaggen och den spartanska scenografin, bestående av träpallar och alla dessa löv, hade behövt ett mer färgstarkt manus som kontrast. Nu blir det i stället en övertydlig illustration av en riktigt tråkig tillvaro.

Sara Berg är kritiker på Expressen Kultur.