Bröst läggs upp på brickor som godis

RECENSION. ”Stolthet och flickor” kallade min dotter alla tv-serierna och filmerna baserade på Jane Austens romaner som peakade på 1980- och 90-talet. Ungdomens typiska sätt att döpa om och förvanska detaljer och skeenden påminner om det teatralt effektiva vid romandramatiseringar – som annars bara blir till tradiga sömnpiller om de slaviskt följer handlingen. Moment:teater i Gubbängen gjorde till exempel en helt ljuvlig version av Emily Brontës ”Svindlande höjder” i en garderob med två skådespelare, fyra i publiken och Kate Bushs slagdänga på repeat.

Amanda Apetrea, Lisen Rosell och Nadja Hjorton vet allt om egensinniga romaninsceneringar – senast på Turteatern blev Jean M Auels ”Grottbjörnens folk” en performance bland eldar och djurhudar där vilda kvinnor rörde sig fritt grymtande och sexuellt bökande bland stock och sten.

Nu bjuder Apetrea och Rosell på ”Afternoon tea in honour of Jane Austen and her exquisite novels”, vi är stipulerade åtta personer i publiken som möts av ett avlångt scenrum bakom plexiglas. Som ett diorama på ett museum, en tableau vivant där urfolk sitter och gör sina urfolkssysslor och de två kvinnorna tittar förvånat och nyfiket på oss när vi kommer in. 

De beter sig som arten, som folkslaget ”Austen-hjältinnor”, sitter där med sina korkskruvslockar och lägger patiens, skriver brev med fjäderpenna, röker pipa, dricker te och har mördande tråkigt i sin mycket vackra monter signerad Chrisander Brun. Hästhovar klapprar, måsar skriker, regnet piskar. 

Pandemi-restriktionen görs här till ett genialt konstnärligt val – åtta besökare är lagom framför en museimonter. Och så denna inte bara patriarkala utan också koloniala blick som vänds mot imperiets egna döttrar.

Civilisation och träck, skönhet och grymhet – se där en bild av imperiets janusansikte.

Ledan och begären tar snart ut sin rätt, stolar börjar gnidas mot underliv, bröst läggs som godsaker på brickor, kisset strilar njutningsfullt i pottan samtidigt med teet ur kannan – de två är så skickliga på att låta en känsla börja växa och ta exakt kroppslig gestalt och uttryck. Påminner ibland om apor i bur som monotont och skamlöst masturberar. 

För värre blir det; hulkningar, stearinljus, nattmössor, fingrar, munnar, kroppshål och rejält med bajs. Alla romantiska Austen-markörer bokstavligen kontaminerade – fast ändå med finess! Ett skepp kommer lastat med varor från kolonierna och vi bjuds på en förtjusande musikalisk testund. Civilisation och träck, skönhet och grymhet – se där en bild av imperiets janusansikte. 

Så meddelas att vår tid i rummet är slut och vi lämnar tvehågsna våra fångna hjältinnor som förvirrat blinkar i sin monter. 

En veritabel pandemi-seger för TUR, teatern utan reaktionärer, som fyller 50 i år – så intelligent, skojigt och alldeles, alldeles underbart!

Maria Edström är kritiker på Expressens kultursida.

Lyssna på ”Lunch med Montelius”

En omtalad podd från Expressen Kultur – som tar er med bakom kulisserna i kulturvärlden. Med två av kultursidans stjärnor: Martina Montelius, teaterdirektör och författare, och kritikern Gunilla Brodrej. Podden är en hyllning till alla kulturtanter där ute oavsett kön.