Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Bortbytingen byter kläder utan att sagan trollas bort

Rasmus Luthander som Bortbytingen. Foto: Jenny Baumgartner.
Ur ”Bortbytingen”. Foto: Jenny Baumgartner.
Razmus Nyström och Marall Nasiri i ”Bortbytingen”. Foto: Jenny Baumgartner.
Gunilla Brodrej. Foto: Olle Sporrong.

Sara Bergmark Elfgren har gjort en ny version av Selma Lagerlöfs ”Bortbytingen”.

Gunilla Brodrej ser en sagolik saga om identitet och vuxenblivande.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION | TEATER. Man kan inte ta ögonen från Mylingen Maia Hanson Bergqvist där hon står där i den månformade öppningen i flortunn, dunig klänning och krusigt hår. Bakom henne rusar natthimlen. Genom henne kommer Bortbytingen så småningom att våga ta steget ut i världen. Och när Maia sjunger folkvisan ”Berg och dalar” vill hjärtat brista. Det här är en av många lysande omtolkningar i Sara Bergmark Elfgrens ”Bortbytingen” på Unga Dramaten i regi av Tobias Theorell

Maia Hanson Bergqvist. Foto: Jenny Baumgartner.

För det går inte att spela ”Bortbytingen” helt enligt Selma Lagerlöf. Hennes novell är i och för sig redan i sin urform en starkt berörande berättelse; Bonden och bondens fru tappar oförsiktigt sitt barn och när de vänder tillbaka för att hämta upp det har trollmor varit framme och ersatt pojken med sin gnälliga trollunge. I dag går det inte an att okommenterat ställa ”det svarta otyget” med ”brunt skinn” mot människobarnet med ”silkesmjukt hår och ögon som lyser som stål”, som Selma Lagerlöf skriver. 

Sensmoralen i Lagerlöfs novell är den universella Gyllene regeln, som i kristendomen lyder: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem”. När människoföräldrarna hos Lagerlöf behandlar trollungen väl känner trollen nämligen på sig detta och då behandlar de i sin tur människobarnet väl. När mamman till slut räddar trollungen ur lågorna i deras brinnande hus är detta det yttersta beviset på hennes altruistiska kärlek. Och i det ögonblicket belönas hon med att det egna barnet återvänder hem. I novellen alltså.

Våldsamt och komplext

Riktigt så går det inte till på Unga Dramaten. Där är det både våldsammare och mer komplext. En Klok Gumma (en knipslug Mia Benson) råder de plågade föräldrarna (kärvt kärleksfulla Maria Salomaa och koleriske Andreas Rothlin Svensson) att slå trollungen så hårt att den börjar blöda. Då finns en chans att trollen känner vittring och kommer tillbaka med gossebarnet som de stulit. Men mamman stoppar misshandeln.

Mera våld blir det när pojken på egen hand går och söker upp trollen och det blir slagsmål om vem som ska få stanna kvar där i skogen hos trollfamiljen, pojken (Razmus Nyström) eller bortbytingen. Den sekvensen är föreställningens svaga länk. Action är svårt. Trollen (också de spelade av Maria Salomaa och Andreas Rothlin Svensson) talar genom röstförvrängare och är så där moahaha-elaka som nästan blir löjligt. De är faktiskt läskigare när man inte får se dem.

Tonåringens resa

Lagerlöfs novell berättas helt och hållet ur föräldrarnas perspektiv. I Sara Bergmark Elfgrens pjäs är det trollet som tonåring som är berättelsens huvudperson. Han spelas av Rasmus Luthander med en inre kris som tycks genomfara hela hans gängliga väsen. Hans utveckling från strykrädd byracka som käkar kräldjur hemma hos bondparet, till självständig person utan svans, är en utvecklingsresa som säkert berör många i publiken, liten som stor.

Maia Hanson Bergqvist, Maria Salomaa och Rasmus Luthander. Foto: Jenny Baumgartner.

Det öppna slutet, där han står uppe på en bergstopp, med blicken mot världen framför och mylingen vid sin sida är nåt av det mest rörande jag sett på en scen i år. Magdalena Åbergs scenografi och kostym, Ellen Ruges ljus, Velourfilms film och Frida Johanssons vemodigt stämningsfulla musik betyder mycket för den magiska upplevelsen. Kort sagt. Det är mycket bra. Sara Bergmark Elfgren och co lyckas verkligen med den här omtolkningen utan att sagan trollas bort.

 

Teater

Bortbytingen

Av Sara Bergmark Elfgren

Efter Selma Lagerlöf

Regi Tobias Theorell

Scenografi och kostym Magdalena Åberg

Musik Frida Johansson

Ljusdesign Ellen Ruge

Peruk och mask Barbro Forsgårdh, Nathalie Pujol

Content video Velourfilm AB

Unga Dramaten, Elverket

Ålder 10+

Speltid 2 t.

Gunilla Brodrej är kritiker och scenkonstredaktör på Expressen Kultur.

I spelaren ovan visas det senaste avsnittet av Kultur-Expressen, denna gång med Gunilla Brodrej och Katarina Wennstam i ett samtal om dokumentären ”Älska mig för den jag är” och dess efterverkningar.