Borta bra hemma bäst / Helsingborgs stadsteater

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Sverige brukar berömma sig av att ha världens generösaste asylpolitik. Och visst bjuder vi in världens nödlidande, men vi gör det med armbågen och dukar för dem i köket för att kunna visa dem på bakdörren när ingen ser på. Den svenska gästfriheten har ett janusansikte, fromt smilande för protokollet, slutet och stängt i den iskalla vardagen.

 Det är detta janusansikte som Alma Kirlic ger dramatisk gestalt i sin debutpjäs Borta bra, hemma bäst. Samboparet Josef och Maria – de bär sina namn förgäves – har sig själva ovetande en papperslös flykting i källaren, ett arv efter Marias mormor vars hus de övertagit. Gatumusikanten Mirna – från något land i det forna Jugoslavien – sätter på kaffeapparaten på morgnarna, symboliserande det dolda arbete som utförs av tiotusentals osynliga människor i vårt land. 

 Det är först när hon på gatan förväxlas med en exotisk stereotyp som hon blir tillfällig gäst hos Josef och Maria – och lika tillfälligt föremål för Josefs passion. Maria är för sin del mest upprymd av sin godhet och sin mångkulturella fördomsfrihet. Det dröjer förstås inte länge innan de leende maskerna rämnar, och oginheten och avståndstagandet visar upp sina frusna mungipor.

 Kirlics pjäs är egentligen mycket elakare än den salongskomedi den blir i Anna Novovics iscensättning på Helsingborgs stadsteater. Men frågan är om den inte blir träffsäkrare så. Man kan inte riktigt tycka illa om Erika Blix förnumstiga Maria, men det gör henne bara än mer försåtlig. Och Tobias Borvins vandrande regelverk (med poethjärta) är själva personifikationen av en svensk fiskpinne på tur- och returresa mellan frysen och mikron. 

 Annika Kofoed som Mirna har förtjänstfullt studerat in sin Balkanbrytning, fast man kan ju tycka att här har en skådespelare med äkta brytning typiskt nog bestulits på ett arbetstillfälle.

 Kirlics pjäs är den tredje i projektet Nya pjäser – nya världar – ett manusjaktsamarbete mellan fem teatrar. 250 insända förslag, tre utvalda. Och ja, vinnarna har framtiden för sig.