Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Benke Rydmans Våroffer – stark så det stänker om det

Stravinskys Våroffer i koreografi av Fredrik Benke Rydman. Foto: Håkan Larsson
Stravinskys Våroffer i koreografi av Fredrik Benke Rydman. Foto: Håkan Larsson
Dans med robot. Foto: Håkan Larsson.
Foto: OLLE SPORRONG
Fullt ös på Kulturhuset Stadsteatern.

Fredrik Benke Rydman avlägger sin mogenhetsexamen som koreograf.

Margareta Sörenson ser massan dansa fram en syndabock.  

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

DANS | RECENSION. Fredrik Benke Rydman har länge varit en god berättare för stor publik. Han har omskapat "Svansjön" för vår tid till en saga om droger och prostitution. En annan av balettens trygghetsfiltar, "Nötknäpparen", gjorde han med friskt humör till en historia om organstöld och världens tillstånd. Men själva dansen har hållit sig till ”fusion” med lite av varje inom street-traditionen, jazz och show i rätt beskedlig mix. I "Nötknäpparen" toppat med skojiga inlån av klassisk balett. 

Nu gör han Stravinskys "Våroffer" på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm, verket som varje modern koreograf vill ha i sitt radband. Och här händer det: han har erövrat ett eget dansat språk, som används med kraft och fantasi i en ny tolkning av den förkristna legenden från Kaukasus om ett människooffer.

 

 

Med 20 dansare finns goda möjligheter för en koreograf att arbeta för fullt ös med unisona partier och andra grupperingar. Med en stor scen, vatten som regnar ner över det blanka golvet och en enorm vertikalt vinklad spegel är det breda penseldrag som gäller. Spegeln förvandlar inte bara de 20 till 40, den visar koreografins dynamiska formationer uppifrån som ett levande, sjudande spel.  

Berättandet är också väl omhändertaget. Den till en början sinnligt och njutningsfullt dansande gruppen människor blir när regnet kommer allt mer uppdelad, konfrontatorisk, djurisk. Inför ett yttre hot, kanske en klimatkatastrof, utses ett offer, som hetsas och som till slut går under. 

Dansarna rutschar

Ur vattnet styrkan. Med ett par centimeter vatten på scengolvet kan dansarna rutscha, glida, skidåkningsflänga, slåss, flaxa upp långa vingar av vatten som glittrande landar på ömkliga människokroppar i blöta trasor. Inspiration från Alexander Ekmans blöta "Svansjön" och säkra massformationer kan skönjas, liksom intryck från några av de mest berömda uttolkarna av "Våroffer": Maurice Béjart och Pina Bausch. Men ingen bild utan en annan bild, som man säger i konsthistorien. 

Dialog med robot

Före "Våroffer" dansas ett fristående stycke med koreografen själv i duo med en robot. Också här skönjs några helt egna dansade uttryck som går igen i "Våroffer": en mjukt kantad armbågsrörelse eller en liggande, uppåtsträvande fosterrörelse. Rydman går försiktigt ut i dialog med en imponerande plastisk robot. Ena stunden ser den ut som en kaxig hackspett, nästa som en vädjande svan. Härnäst rent human tätt intill människan. Fenomenalt programmerad, elegant ljus, video och  läcker musik av Johan Liljedahl - men lite glider intresset ner i viloläge när den första förtjusningen lagt sig.

Den inledande akten kan ses som ett lugnt intro till den dramatiskt laddade "Våroffer". Det frustar och skvätter om denna mogenhetsexamen för Fredrik Benke Rydman som koreograf. 

 

 

DANS

Våroffer

Av Igor Stravinsky

Koreografi Benke Rydman

Kulturhuset, Stadsteatern

Speltid 1.50 t.

Margareta Sörenson är kritiker på Expressens Kultur.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!