Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Adam Lundgrens Hamlet är en känslig college-kille

Bengt Braskered, Karin Franz Körlof. Foto: Sören Vilks.
Gerhard Hoberstorfer, Adam Lundgren. Bakre raden: Razmus Nyström, Marcus Vögeli. Foto: Sören Vilks.
David Book, Karin Franz Körlof. Foto: Sören Vilks.
Adam Lundgren och David Book. Foto: Sören Vilks.
Adam Lundgren. Foto: Sören Vilks.
Foto: © Sören Vilks.Detta fält får inte ändras eller r

Dramaten ger Hamlet med Adam Lundgren i titelrollen.

Maria Edström ser en ren uppsättning som inte säger så mycket.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

TEATER | RECENSION. Pjäsen ”Hamlet” utspelas ”i en tid av ständiga krig” skrev Bertolt Brecht mitt under brinnande världskrig och tänkte sig Hamlet som en något fetlagd ung man som mycket bristfälligt använder det lilla förnuft han studerat sig till i Wittenberg. Och pjäsens ramhandling: ett krig och en bräcklig fred mellan Danmark och Norge har fått hänga med även i senare mer romantiskt idealiserade Hamlet-tolkningar – jag glömmer aldrig Jarl Kulle i svarta trikåer. 

Men krigstemat har på svensk scen i stort sett opererats bort ur samtliga uppsättningar jag sett sedan Staffan Valdemar Holm 1995 lät stycket utspelas i ett slags arkaiskt Balkan-krig. Efter det tycks inte krigets värld i ”Hamlet” angå oss, vilket både är lite inskränkt och gör både pjäsen och dess huvudperson mer enkelspårig.

Ung rebell

Rollfiguren Hamlet har i stället blivit alltmer psykologiserad efter tidens rön, gärna en ung rebell i en sjuk vuxenvärld. Eller ett utsatt barn i en sjuk familj. Eller lite av båda - som nu i Sofia Jupithers uppsättning på Dramatens stora scen med Adam Lundgren i titelrollen. En känslig och rolig kille som vem som helst skulle vilja vara, omgiven av ett hov där alla andra är löjliga eller otäcka. 

Jupither har skalat ner Ulf Peter Hallbergs vackert moderniserade översättning till ett minimum, strävat efter en ren och begriplig pjäs där allt utspelas i scenografen Erlend Birkelands askgrå och hotfulla trappa som helt dominerar Dramatens stora scen.

Klädkod ”Vår tid är nu”

Och det finns något sympatiskt i denna strävan; inget fibblande med nutidsmarkörer vare sig i prylar (lustigt dock att klädkoden påminner om ”Vår tid är nu” med kepsar och kilklackar) eller repliker, utan en vederkvickande texttrohet i vår tid av dramatiska omstöpningar.

Men renheten förenklar – trots att Gerhard Hoberstorfers Claudius och Thérèse Brunnanders Gertrud är berömvärt återhållna, precis som Otto Hargnes Horatio och Bengt Braskereds Polonius är komiska pärlor – blir facit att farbror kungen är dum, mamma Gertrud lurad, Marcus Vögelis och Rasmus Nyströms Rosencrantz och Guildenstiern fåniga och Karin Franz Körlofs Ofelia galen på klassiskt teatervis. Adam Lundgrens Hamlet blir också alltmer instängd i det som framstår som rollens tolkning; en hyvens college-grabb som hamnat lite fel.

Denna övertydliga Hamlet blir reducerad till själva tecknen för pjäsen; dödskallen, teatertruppen, fäktningsscenen och ”Att vara”-monologen. Den säger oss till slut inget alls.

Härnäst vill jag ha en ölstinn Hamlet som är löjlig, otäck och politiskt grumlig. Och när han säger repliken att han är den som ska vrida tiden rätt igen – ska vi rysa. Kort sagt – en Hamlet för vår tid.

 

Teater

Hamlet

Av William Shakespeare

Översättning Ulf Peter Hallberg

Bearbetning Sofia Jupither, Irena Kraus

Regi Sofia Jupither

Scenografi Erlend Birkeland

Kostym Maria Geber

Ljusdesign Ellen Ruge

Musik och ljuddesign Michael Breschi

Peruk och mask Peter Westerberg, Anne-Charlotte Reinhold

Dramaten, Stockholm

Speltid 2.40 t.

Maria Edström är kritiker på Expressens kultursida.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!