Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Sätt Clara Henrys bok i händerna på ungarna

Videobloggaren Clara Henry.
"Tack, Clara. För jag trodde inte att jag skulle få veta så mycket nytt i den här färgglada, av Li Söderberg käckt formgivna och illustrerade volymen."
NIna Lekander. Foto: Foto Gunnar Seijbold

Videobloggaren Clara Henrys bok om mens är både rolig och politiskt korrekt.

Nina Lekander tycker att varenda unge borde lägga vantarna på den.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

SAKPROSA

CLARA HENRY
Ja jag har mens, hurså?
Forum, 187 s.

Ja vadå, det har inte jag. Men jag minns hur det var. Inte minst för att min kom sent, så jag kan gott och väl förstå ordet "mensskämmas" - vad är det för fel på mig, mamma? Lyckligt nog hade jag en morsa som jag kunde prata om vad hon diskret kallade "kvinnomagen" med. Så småningom även med pappa.

Sån tur har inte alla. Och som pojkmamma har jag aldrig behövt lägga ut texten i ämnet. Så mycket bättre nu när en hel hord fertila kvinnor gör sina röster hörda. Yngst och senast Clara Henry, vars enorma popularitet som bland annat videobloggare har gått upp för mig först nu.

Men hon kan ju skriva också. Bra. För Henry lyckas med konststycket att vara såväl informativ, rolig som politiskt korrekt. Det senare så pass rejält att ordet fitta inte kvalar in i hennes annars så variationsrika språk, det ger för starkt utslag på hennes "sexistometer". Hon tycker inte att "det är okej att någon annan än jag själv kallar mitt kön för det ordet". Och lär mig i stället det tydligen kamasutriska ordet "punani". Plus förstås en massa mer eller mindre lustiga uttryck för "livmoderbärarnas" månadsreglering (min egen stockholmska ungdoms "måntan" tycks vara utplånat).

Sätt boken i händerna på alla unga

Tack, Clara. För jag trodde inte att jag skulle få veta så mycket nytt i den här färgglada, av Li Söderberg käckt formgivna och illustrerade volymen. Men jag chockas svårt redan i början när författaren beskriver en sexualundervisning som inte verkar ett spår bättre än på min tid: att dela upp ungarna efter kön, och låta tjejgruppen kolla på bindor och killarna trä kondomer på bananer! Snacka om att bädda för okunskap, pinsamhet och mobbarfasoner.

Nå, här ges rekorderlig bot och roliga råd. Vad gäller pinsamhet och dumma frågor - typ "Har du mens/pms eller?" - rekommenderas bokens titel som svar, gärna följt av "Hur mycket behöver du?".

Så sätt den här boken i händerna på alla unga, livmödrar eller ej. Komplettera med exempelvis Liv Strömquists "Kunskapens frukt", Mian Lodalens och Matilda Tudors "Liten handbok i konsten att bli lesbisk", RFSU:s "Fittfakta" och "Kukkunskap". Medverka så till både ökad läslust och muntrare sexlust. Vid läsvägran, tvinga till lyssning av Nina Hemmingsons och Amanda Svenssons sommarprogram.

Risken är dock att de svenska skolornas - i kvalitet skandalöst skiftande - sexundervisning då helt onödiggörs. Men vadå?

 

Följ Expressen Kultur på Facebook. Där kan du kommentera våra artiklar.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!