Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Satans storvulet och kejsargalet i Sickla

DEMOKRATINS DÖDGRÄVARE. Kejsaren gestaltad av Stephen Rappaport och Angela Wand som Satan. Foto: Klara G
Ljust och fräscht. Foto: Klara G
Inspirationen.

Anna Håkansson om Py Huss-Wallin och Jimmy Meurlings spektakulära allkonstverk i ett gigantiskt kontorskomplex i Sickla.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Det utrangerade kontorskomplexet tronar som en dyster koloss på Nobelberget i Sickla, strax utanför Stockholms innerstad. Här har kreatörerna Py Huss-Wallin och Jimmy Meurling iscensatt ett scenkonstprojekt vars like vi tidigare knappt har sett i Sverige:

Det utspelar sig på 3 500 kvadratmeter fördelade på 150 rum. Publiken förses med masker och förvandlas till anonyma gestalter, inbjudna att delta i "Satans demokrati" - inspirerad av Bulgakovs klassiker "Mästaren och Margarita" - där det vankas val.

Innan vi lämnas för att undersöka rummen på egen hand får vi närvara vid den ohotade ledarens morgonritual.

 

Kejsare och pillerknarkare

I ett sovgemak som tar ljust och fräscht-konceptet till en ny nivå presenteras Stephen Rappaports självömkande kejsare. Lika mycket en marionett som den faktiska han har som sängkamrat. Färden leder vidare mot nya rum där vissa befolkas av den självutnämnda demokratins aparta invånare. De knaprar piller, sitter som fastklistrade framför någon av regimens alla monitorer eller ses irra omkring.

I andra rum bara anas en närvaro. Som i det av våningssängar belamrade där resväskorna står redo att packas. Mellan rummen är golvet delvis uppbrutet och grus har tagit över där heltäckningsmattorna tidigare låg. Vissa ytor andas mer konstinstallation än scenografi. Ett är täckt av svartvita bilder. Ytterligare ett fullt av böcker.

 

Flodvåg av kreativitet

Här ställs publikens receptiva förmåga på hårda prov. Man översköljs av en flodvåg av kreativitet. Själv fastnar jag i en detalj och missar tusentals andra.

Innan vi kallas samman för att ta del av spel- och julshower hinner jag sånär förnimma doften av nysprejad graffiti och se spår av motståndsrörelsen i form av taggar med texten "Befria Margarita". Showerna anförs av Angela Wands magnifika Woland, satan själv kamouflerad i rävboa och rosa sockervaddsfrisyr à la Margaret Thatcher. I en storvulen avslutning valsar ensemblen fram i fantasifulla kreationer innan de berövar oss våra masker.

Själv hänger jag inte riktigt med i svängarna. Lämnar föreställningen överhettad och frustrerad. Jag måste komma tillbaka.

 

Följ Expressen Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra artiklar.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!