Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Sara Abdollahi

Kvinnorna har inte tagit över litteraturen

Åsa Beckman. Foto: MICHAELA HASANOVIC
Sara Abdollahi. Foto: OLLE SPORRONG
Daniel Sjölin. Foto: OLLE SPORRONG

De senaste veckorna har det diskuterats om kvinnor är på väg att börja dominera litteraturen. 

Sara Abdollahi ser en pseudodebatt som ingen är betjänt av. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. En debatt som för mig var helt obegriplig var den om kulturmannen för några år sedan. Den kändes både generaliserande och gjordes till en fråga som fick mer gehör än exempelvis den mer akuta om litteraturens liv och död. En annan är DN:s kartläggning med den överdrivna titeln ”Kvinnor på väg att ta över författaryrket” (3/11). 

Det är svårt att inte hålla med när Åsa Beckman kort kommenterar resultatet med att: ”Litteratur är ett oslagbart sätt att förstå vad det är att vara människa. Genom den tar vi läsare del av upplevelser och tankegångar som inte är våra egna. Det utvecklar empati” (3/11). Man lockas också att humma med när Daniel Sjölin föreslår att mäns försvinnande från kulturen och litteraturen beror på att skrivande är ett bildningsyrke, och när pojkars betyg sjunker förlorar de också läsandet och skrivandet.  

Vad som får böcker att bli lästa och strukturer att ruckas är inte generaliserande debatter om kulturmän eller pseudodebatter om att män försvinner från litteraturen.

Men hur fina de här tankarna än låter sprider de orimliga förväntningar på att litteraturen alltid är en god kraft – och förminskar den. Att läsa och skriva blir något uppfostrande. Som att tvinga någon att skölja tänderna med fluor eller äta en morot. De signalerar också att det är ett problem att män inte dominerar exakt alla domäner och vi andra börjar bli en mer naturlig del av ett sammanhang, i stället för det andra könet som förut mest fick vara med på nåder. Att vi har kommit så långt att det redan blivit för många kvinnor.

Vi bör minnas att en lång och hård kamp är anledningen till att vi har kommit längre än när Virginia Woolf skrev ”Ett eget rum”. Och att det inte kan tas för givet utan är något som ständigt måste erövras. 

Vad som får böcker att bli lästa och strukturer att ruckas är inte generaliserande debatter om kulturmän eller pseudodebatter om att män försvinner från litteraturen, utan att böcker uppmärksammas. Att man stället för att göra litteraturen till fånge genom att räkna skallar och malla den till att handla om nytta och ängslig uppbygglighet, bryr sig om den tillräckligt för att ha seriösa samtal om tillgång och det existentiella värdet, bortom 1970-talsfeminismens deterministiska syn på kön.

Sara Abdollahi är kritiker och medarbetare på Expressens kultursida.

 

Är litteraturmannen utrotningshotad?

Ensamma, patetiska, kränkta, fattiga, bittra.

De unga författarna Elis Monteverde Burrau och Jack Hildén diskuterar frånvaron av unga författarmän i Sverige med Daniel Sjölin. Se det senaste avsnittet av veckomagasinet Kultur-Expressen.