Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Sången om Barbro Hörbergs känsliga ögon

GOLVAD AV HÖRBERG. Alexandra Sundqvist med idolens skivor. Foto: SARA MORITZ
"Barbro Hörberg. Med ögon känsliga för grönt".
Barbro Hörberg i "Minnenas television". Foto: SVT

Alexandra Sundqvist är förälskad i Barbro Hörberg utan att idealisera henne. Martina Montelius läser en precis biografi om en tänkande och känslig rebell.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Människor som får många att må bra mår för det mesta inte särskilt bra själva. Barbro Hörberg, vars mest berömda sång “Med ögon känsliga för grönt” också fått bli titeln på Alexandra Sundqvists biografi, reds av ångest och dödsrädsla. 

Hon tycks ha haft samma känsliga personlighet som Charlie Chaplin, Judy Garland eller varför inte Jonas Gardell

Hennes många texter lever alla hud mot hud med den läskpapperstunna gränsen mellan total förtvivlan och eufori.

Samt påfallande ofta med vardagen som tunn ögonlocksgardin, fladdrande över det oberäkneliga livet: "För jag ser ju att du vet vad du längtar efter själv / Varma kyssar som är nyare än hans / Men bara för en liten stund och sedan vill du hem igen / för ingen av er vill nog bo nån annanstans" ("Du skall få honom tillbaka", 1975)

 

LÄS MER: Var Barbro Hörberg verkligen så skir? 

 

Ett oregerligt äktenskap

Boken handlar i långa stycken om Barbros oregerliga, andra äktenskap, med konstnären Jan Stenvinkel

Stundtals retar jag mig på att en själsligt ensamseglande och konstnärligt kompromisslös kvinna skildras i relief mot sin man, sida upp och sida ner. 

Men skildringen av parets kärlekshistoria förlorar aldrig kontakten med Hörbergs sånger, som i stor utsträckning färgades av hennes ambivalens inför kärleken, inför det där helvetet att sitta ihop med en annan människa, vars känsloliv och nycker man har att förhålla sig till. 

De två delade en rasande passion, med tillhörande dramer, panik och givetvis Paris, dit de flyttade som nygifta.

Barbro kände sig kvävd och ville ha ett öppet förhållande, samtidigt som hon plågades av svartsjuka och svårigheter att parera sin mans skiftande sinnesstämningar. 

Egentligen en ganska klassisk, om än intressant, omöjlig och fantastisk kärleksberättelse. Men Hörberg lyckades bryta ned och förhöja den i sina sånger. 

I dem blev den unik, och därmed allmängiltig.

 

LÄS MER:  Fullfjädrad surrealism hos Martina Montelius 

 

En vit älg bland populära artister

Det fina med Alexandra Sundqvists bok är att den är så tydligt förälskad i sitt ämne, utan att idealisera. 

Hörberg var inget oantastligt geni. Inte alla texter var enastående. Ibland snubblade hon på mikrofonsladden. 

Då och då slarvade hon, tittade bort, som man inte har råd att göra som konstnär. 

Men hon var något av en vit älg bland brett populära artister, eftersom hon också var en tänkande rebell. 

Hon stannade aldrig vid att vara identifikationsobjekt för lagom förtvivlade, kärlekstörstande medsystrar, utan ville att vi skulle vara mer vidsträckta än så, eftersom hon själv var det. 

 

LÄS MER: Konsten att ta hand om sina önskningar

 

Sången om Barbro Högberg

Om det populära är att dröja vid hjärta, smärta, vind och vatten, kunde Hörbergs tentakler omsluta även den mest elektriska ångesten och den stinkande orättvisan. 

Det ser Alexandra Sundqvist, och formulerar med stor precision. Föräldraupproret finns där, den obligatoriska ensamheten, svälten som inte tillfredsställs hur många små kärlekslappar Jan än författar och skjuter in under badrumsdörren. 

En del ögon är för känsliga för att köpa de vackra vyerna rakt av. Det är vad sången om Barbro Hörberg berättar.

 

 

BIOGRAFI

Alexandra Sundqvist

Barbro Hörberg. Med ögon känsliga för grönt

Ordfront, 302 s. 

 

Martina Montelius är författare och dramatiker och skribent på Expressens kultursida. Hennes senaste roman heter "Ibland är man lessen ibland är man glad" (Atlas).