Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Lika glest här som i Jokkmokks kommun

Nina Fex, Lene Cecilia Sparrok, Kristin Solberg. I bakgrunden Paul Ol Jona Utsi, Per Burell och Vincent Grahl.Foto: Sören Vilks
Lene Cecilia Sparrok, Nina Fex och Kristin Solberg.Foto: Sören Vilks
Lene Cecilia Sparrok.Foto: Sören Vilks

Linnea Axelssons samiska epos har blivit scenkonst som ska turnera landet runt. 

Gunilla Brodrej ser tre kvinnor stiga upp ur berättelsen.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Vi sitter väldigt glest och är för få för att skapa det vanliga sorlet i salongen. Någon skämtar om att det är lika glest här som i Jokkmokks kommun. Försiktigt öppnar nu teatern med högst 50 personer på spridda platser. På Orionteatern i Stockholm visas några kvällar en pjäs som sedan ska ut på turné över landet. Den bygger på Linnea Axelssons Augustprisade prosadikt ”Ædnan” om förtrycket mot den samiska minoriteten i vårt land, skildrad genom tre generationer. Ædnan är gammelsamiska och betyder ”landet” eller ”marken”. Den marken måste ständigt omförhandlas. Vems berg? Vems vatten? Flytta flytta flytta. På scenen materialiseras denna rörelse genom ständiga förflyttningar av rektangulära lådor i Helga Bumschs stiliserade scenografi.

Och genom Irena Kraus och Malin Stenbergs dramatisering stiger berättelsens tre generationers kvinnor fram likt tydliga röda kryss på en vinterled. Den fina sexhövdade ensemblen bär rödsvart unisexkostym som för att markera att det är ett folk, en sammanbunden historia, som berättas. 

Genom deras öden komprimeras den samiska historien till en intensiv sorgesång. Först är det Ristin (Kristin Sohlberg) som föder tvillingar på fjället. Den ene (Vincent Grahl) med funktionshinder och den andre (Paul Ol Jona Utsi) är stark och frisk vid födseln, men råkar ut för en olyckshändelse där han får benen krossade. Tvångsförflyttningen av samer gör att familjen ändå måste dra vidare. Detta är den första tragedin. Övermakten tar sig senare rätten att placera den andre sonen på en institution, där han förklaras sinnessvag. Bit för bit bryts de ner, knäcks av majoritetssamhället.

Hon bär sin kolt med stolthet.

I nästa generation skiljs barnen bryskt från föräldrarna för att gå på nomadskola långt hemifrån. Och Lise (Nina Fex) bär med sig detta trauma in i äktenskapet med svenske vattenkraftsarbetaren Rolf (Per Burell). De hankar sig fram i tystnad. Det är inte förrän i ännu nästa generation som motståndet kommer – via dottern Sandra (Lene Cecilia Sparrok). Hon bär sin kolt med stolthet, återtar språket och engagerar sig för Girjas sameby mot staten. Hon reser sig ur historiens dränkande vattenmassor och kränkande rasbiologiska mätningar för att ta kommando över sitt eget öde. 

Skådespelarna har ingen dialog i vanlig mening utan turas om med texten på både svenska och samiska medan de iklär sig olika roller. Malin Stenbergs regi är dynamisk, Dorte Olesens koreografi adderar intensitet och Magnus Stinnerboms musik vemod och strävhet. 

Men det är framför allt till den sammanbitna Lene Cecilia Sparroks Sandra som ögonen dras (stjärnan i Amanda Kernells ”Sameblod”). Ibland spricker hon upp i ett kort leende – en solglimt i en molnspringa. Annars är det sorgen, separationerna och den sammanbitna smärtan som dominerar. Det här är ett bra sätt att läsa ”Ædnan”. Men det dystra hade behövt något att kontrastera emot. Kanske en liten gnutta humor. För att man ska kunna ta till sig svärtan. 

 

Teater

ÆDNAN

Efter ”Ædnan” av Linnea Axelsson

Dramatisering av Irena Kraus och Malin Stenberg

Översättning/Textning Dat Fal till nordsamiska

Regi Malin Stenberg

Scenografi/Kostym Helga Bumsch

Komposition Magnus Stinnerbom

Koreografi Dorte Olesen

Ljusdesign/Ljuddesign Emanuel Arvanitis

Mask Cais-Marie Björnlod

Med Per Burell, Nina Fex, Vincent Grahl, Paul Ol Jona Otsi, Kristin Sohlberg, Lene Cecilia Sparrok

Sameföreningen i Stockholm i samarbete med Giron Sámi Teáhter, Riksteatern och Orionteatern.

Orionteatern, Stockholm och Sverigeturné  

Speltid 1.5 t.

 

Gunilla Brodrej är kritiker och scenkonstredaktör på Expressen Kultur.