Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Sami Saids barnboksdebut kräver omtuggningar

Sami Said. Foto: VIKTOR GÅRDSÄTER / NOK
Foto: NOK
Foto: NOK
Isa Andersson. Foto: NORA LOREK

Svält, torka, tarvliga grannflickor och regnbågshåvar.

Isa Andersson läser Sami Saids svårsmälta barnboksdebut.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION | BILDERBOK. ”Äta gräs” låter som titeln på en klimatsmart kokbok för preppers och hipsters i antropocen. Det är det inte. Det är namnet på kritkerrosade författaren Sami Saids barnboksdebut, illustrerad av folkkäre Sven Nordqvist. Och det tar ett tag innan det går upp för mig varför titeln är så genial. Hela läsakten har nämligen stora likheter med de gräsätande nötkreaturens långsamma matsmältningsprocess. ”Äta gräs” kräver samma typ av idissling och omläsning. 

Vid varje tugga frigörs nya nyttigheter för en närig läsare.

För andra stannar detta vid en gullig fabel eller en annorlunda saga utan traditionell dramaturgi. Sami Said gör nämligen lite som han brukar göra i romanform. Hoppar mellan episoder, utlämnar ditt, zoomar in på datt. Alluderar, fabulerar och metaforiserar. Om hans bok ”Människan är den vackraste staden” var en pikareskroman som utmärktes av episodiskt berättande – är ”Äta gräs” en pikaresk light för barn. 

Det lite hoppiga berättandet ger många ingångar till berättelsen, men skapar också viss distans. Jag hinner aldrig riktigt landa.

Krämare med regnmolnshåvar

Berättelsen kretsar kring flickan Imani som lever i en fattig eritreansk by. Vardagen kantas av torka, svält och översvämningar – men också av äventyr, busvisslande getter och tarvliga grannflickor. Implicit är detta en berättelse om klimathot, fattigdom och kapitalism, delvis gestaltat via den krämarkapitalistiske bybon Osman Zula, som samvetslöst kränger värdelösa produkter såsom regnmolnshåvar med ”garanterad effekt”. 

Det är också en lovsång till livet och en prisvärd biljett till en annan vardagsverklighet, där barn sliter, släpar och blir agade med käpp.

Sven Nordqvists bilder är ovanligt återhållna och försiktiga. Inga galna perspektivförskjutningar, jätteväxter eller småmucklor. Istället en sandfärgad, disig afrikansk by, liksom sedd på distans. Roligast är de folkrika, myllrande bilderna när han släpper garden och ger varje karaktär en personlighet. Den skärmberoende mannen som ständigt glor på sin smartphone, alternativt dokumenterar prekära situationer är obetalbar.

Vinner på tvären i längden

Nordqvist är parallellhandlingarnas och detaljernas mästare. Said är en baddare på att med språkets hjälp öppna titthål till världar vid sidan, ovan och under det som berättas. Deras samarbete är det perfekta äktenskapet, åtminstone på papperet. I ”Äta gräs” har dock båda två lämnat sin trygghetszon: Nordqvist sin miljö, Said sin genre. 

Kanske är det därför resultatet också upplevs tillbakahållet. ”Äta gräs” är lite svårsmält och ljum vid första tuggan, men berättelsen vinner i längden, på tvären och bredden – och framför allt på att idisslas om och om igen.

 

BILDERBOK

SAMI SAID och SVEN NORDQVIST 

Äta gräs

Natur & Kultur

3-6 år

 

Isa Andersson

Sami Said är skribent på Expressens kultursida. Därför recenseras boken av Isa Andersson, kritiker på Dagens Nyheter. 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!