Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

"Sameblod" är en strålande spelfilm

Lene Cecilia Sparrok som Elle Marja i den vackra storfilmen "Sameblod".
Regissören Amanda Kernell. Foto: Anders Wiklund/TT
Sparrok och Kernell. Foto: Anders Wiklund/TT

Gunilla Brodrej tror att Amanda Kernells "Sameblod" blir årets bästa film på Göteborgs filmfestival.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

FILM

SAMEBLOD

Av Amanda Kernell

Svensk premiär på Göteborgs filmfestival i dag

I dag har "Sameblod" Sverigepremiär på Göteborgs filmfestival. Det är en film med smak av jord och blod, regn och rök, doften från en bok och från en nytvättad bomullsklänning på tork i solen. Filmens starka känsla är den brinnande kraften från flickan Elle Marja som försöker ta kommando över sitt eget liv. Skammen hon får uthärda.

Förmodligen kommer den samiska filmregissören Amanda Kernell och hennes team ta hem alla guldbaggar nästa gång det beger sig. Och därmed kommer kanske storsamhället att få lite lättnad från skuldbördan till samerna, vars tro togs ifrån dem, mark exploaterades och skallar blev mätta i rasbiologins namn. Kanske blir vi också påminda om ett språk som riskerar att dö.

Trovärdig intill minsta fiber

Men det är inte därför som filmen ska prisas – det räcker inte att som i den bedrövliga tv-serien "Midnattssol" engagera samer och regissera dem med vänster hand. "Sameblod" är en strålande spelfilm, trovärdig intill minsta fiber i kolten.

Det finns också någonting djupt allmänmänskligt i denna berättelse om en flicka i puberteten som tvingas i väg från sin familj för att gå i svensk internatskola och där chockas av att hennes ursprung är mindre värt än andras, att de samiska barnen inte får lära sig lika mycket som barnen i den vanliga svenska skolan. Att deras eget språk inte är värt någonting.

Regi, inget trolleri

I hemlighet slutar hon att längta hem och börjar i stället sträva efter att utbilda sig och leva den svenska lärarinnans liv.

Ramhistorien är kortfilmen "Stoerre Vaerie" där den samiska konstnären och skådespelaren Maj Doris Rimpi spelar Elle Marja när hon på gamla dagar återvänder till hembygden för att vara med på sin systers begravning. Den unga Elle Marja görs av debutanten Lene Cecilia Sparrok, även hon same, och man kan inte låta bli att tala om naturbegåvning. Men det här är inget trolleri. Det är noggrann regi och lysande skådespeleri i kombination med en stor berättelse om identitet, integritet och skam.

 

Gunilla Brodrej är kritiker på Expressens kultursida.

 

Följ Expressen Kultur på Facebook så att du inte missar några texter.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!