Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Salomon Schulman

I Malmö brukade man tala jiddisch

Synagogan i Malmö.Foto: CAROLINE LARSSON
Salomon Schulman.Foto: OLLE SPORRONG

Salomon Schulman om den tynande tillvaron för jiddisch.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KRÖNIKA. Bara för några tiotal år sedan kunde det tränade språkörat höra jiddisch överallt i Malmö – från Moriskan i Folkets park till badplatsen Sibbarp hitom ”Persiska viken”.

Malmö var då staden med de flest jiddischtalande i landet. Idag mumlar några enslingar enstaka ord på idiomet, innan de hastar in bakom en bestyckad synagoga.

Skulden kan inte entydigt läggas på den malmöitiska antisemitismen. Den judiska flyktinggenerationen skyltade inte precis med sitt språkliga kastmärke som under åren renderat dem både lidande och död. De aktade sig också för att bibringa sitt uppväxande släkte det tungomål som de påstod sig med stor stolthet häftigt ha gestikulerat under vardagliga, inte alltid så kärleksfulla, skärmytslingar i trånga östeuropeiska gränder.

Andra världskriget innebar inte bara den fysiska döden för jiddischkulturen utan så småningom även slutet på det andliga livet.

Jiddischen frodades på slaviskt språkområde. Även om den räknas lingvistiskt till de germanska språken – och var före kriget betydligt större än svenskan – så utvecklades den bredvid den slaviska civilisationen med dess expressiva folketymologi och inspirerades filologiskt av dess ordskatt. Basen var dock de flertusenåriga hebreiska och arameiska rötterna med deras filosofiska, religiösa och själsliga associationer.

Så kommer jiddischen ha en framtid i Sverige, frågar man sig?

 När det östeuropeiska befolkningsbältet helt slogs sönder förflyktigades språkkulturens kanske mest flödande inspirationskälla. Melodin förstummades, de innerliga diminutiven åderläts och det drömska språklandskapet lades i träda.

Den världsliga jiddischen för numera en tynande tillvaro i de västliga metropolerna. Det är de fromma judarna som i dag är språkbärare med sin ickelitterära världsåskådning och sina blickar riktade mot en ständig förfining av bibeltolkningarna.

Den världsliga jiddischen fick en renässans i och med klezmermusikens återupptäckt. Dess tygellösa moll väckte genklang hos en stor publik.

Jiddischen håller på att försvinna i det världsliga rummet – jag har upplevt nedläggning av fyra etablerade jiddischtidningar som jag prenumererat på, den senaste och sista bara för en kort tid sedan.

Så kommer jiddischen ha en framtid i Sverige, frågar man sig? Min pessimism vad gäller det talade språket står fast. De som kommer att kunna föra jiddischkulturen vidare är väsentligen sångare och musiker.

Här i landet har två cd-plattor släppts år, två angelägna kulturgärningar om än så väsensskilda.

https://www.youtube.com/watch?v=Q3cHiL7iTwAhttps://www.youtube.com/watch?v=blYNmd3clho

Louisa Lyne & Di yiddishe kapelye har redan två kompaktlech bakom sig. Den tredje, och nyutkomna, heter ”Lust”. 

Anne Kalmering & Stahlhammer klezmer classic gör sin debut med ”Vayter”. Medan Anne Kalmering blickar tillbaka på traditionen och koncentrerar sig på klassiska örhängen med en djup inlevelse kommer Louisa Lyne med ett lustfyllt nytänkande, knytande an till världsmusikidealet – hon har till och med vunnit Mexikos jiddisch-Idol! 

Bägge har valt temperamentsfyllda komp och beroende på ens kynne får man sig en jiddischlektion av bästa slag. 

Spel upp, geb a shpil!

 

Salomon Schulman är barnläkare, författare och medarbetare på Expressens kultursida. Han översätter också jiddischlitteratur. Salomon Schulmans senaste bok är ”Käre Moyshe! Käre Shloyme! Brev i skuggan av döden” (Weyler).

Kulturlivet – snart en mansfri zon?

Nu dominerar kvinnorna som författare. Har något gått förlorat medan vi varit upptagna av kulturtanternas revansch och kulturmännens sorti?

Åsa Beckman och Daniel Sjölin analyserar varför männen överger kulturlivet. Se det senaste avsnittet av veckomagasinet Kultur-Expressen.