Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Sagolik Edda

Kompositör och filmstjärna. Edda Magnason var främst känd som låtskrivare och sångare när hon slog igenom i filmen "Monica Z". Foto: Ellinor Collin

Landets just nu mest hyllade filmstjärna anländer till intervjun i tunnelbana och blir glatt förvånad över att Expressen betalar lunchen. Edda Magnason är så långt från en diva man kan komma. Det nya kändisskapet, för sin hyllade tolkning av jazzlegenden Monica Zetterlund i storfilmen "Monica Z", verkar hon ta med ro.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Juryns motivering

Edda Magnason klev i år in i en annan sångerskas kläder. Med en sällsynt känsla därtill. Men vi hade bara sett fliken av hennes egen färgsprakande dräkt. Bara de vita tangenterna av ett helt klaviatur. Estradören och kompositören Edda Magnason har den originalitet och lyskraft som skapar en riktig spelman.

I juryn ingår Gunilla Brodrej, Hanna Höglund och Lars Sjöberg.

Senaste fem årens pristagare: 2012: Charlotte Engelkes, 2011: Åke Holmquist, 2010: Helen Sjöholm, 2009: The Knife, 2008: Maria Lindal.

I dagarna har hon haft fullt upp med att inreda sin nya hemmastudio i Stockholm efter flytten från två månader med föreställningen "The feeling of going" på Malmö opera. Den massiva uppståndelsen kring filmen - nyligen kom hon hem från en filmfestival i Marrakech - är ett avslutat kapitel. Just nu kretsar allt kring den nya skivan.

- Jag är en sån som går in rätt hårt för varje grej, har svårt att göra två saker samtidigt. Viktigast är närvaron i det jag gör just nu. Annars finns det ingenting kvar till slut.

 

Edda Magnason har sin identitet i sången och låtskrivandet. Det klassiska pianospelet i barndomen utvecklades med tiden till en karriär som singer-songwriter med ett slags egensinnig popmusik, influerat av såväl jazz som folkmusik. Brutna ackord, disharmonier, polyfonier. Återkommande referenser i intervjuerna är Björk, Maria João och Joni Mitchell

Själv tycker jag din musik påminner en del om Tori Amos.

- Haha, vad kul, ja hon är jättebra. Jag har hört att hon bara vill spela på en Bösendorfer-flygel, det där mulliga ljudet ... Själv blev jag starstruck på en flygel när vi skulle spela in soundtracket till filmen på Atlantis studio vid S:t Eriksplan - där stod en träfärgad flygel och ljudteknikern berättade att det var på den som Jan Johansson spelade in "Jazz på svenska" 1964 ...

Efter "Edda Magnason" och "Goods", två kritikerrosade men sparsmakade skivor, tog karriären en vändning som är sagolik nog för en egen film. Upptäckt av regissören Per Fly och det övriga filmteamet kallades hon på provspelning efter provspelning, tills huvudrollen var ett faktum.

- Jag har alltid sett mig själv som låtskrivare och artist och uppträtt med att kompa mig själv på piano. Med filmen fick jag fronta på ett nytt sätt och koncentrera mig på sången.

 

Att spela Monica blev ett sätt att utvecklas.

- Redan från början visste jag att det inte gick att backa när jag hade tagit mig an det stora uppdraget. Att gå in i rollen blev ett sätt att släppa alla hämningar. På ett sätt var det också avstressande att vara en del av ett stort projekt - i arbetet med mina egna skivor har jag själv haft det konstnärliga ansvaret, här var vi ett jätteteam där jag fick massa stöd och bara behövde bry mig om precis det jag skulle göra.

Den färdiga filmen har hon bara sett två gånger. Hon har svårt att ens nämna en favoritscen.

- Jag minns hela inspelningen som ett enda stort flow. Det var en fantastisk tid, ibland var det som att leva på 1960-talet, man gick runt och vande sig vid att alla killar hade gabardinbyxor.

 

Själva sången - som många har noterat sjunger Edda Magnason nästan kusligt likt Zetterlund - löstes genom att höja pitchen en aning.

- Monicas röst är omöjlig att kopiera, jag har lite ljusare timbre, så på de flesta låtar ligger jag ett tonsteg högre. Jag försökte också hitta en morph mellan mig och henne, en egen röst i stället för att försöka planka henne exakt.

- Fast soundtracket är för mig helt sammanflätat med filmen. Min tredje soloskiva är den som kommer i vår.

Men om man söker efter dig på Spotify så är det ju soundtracket till "Monica Z" som kommer upp först. Stör det dig?

- Inte alls, säger Edda lugnt och lägger in en ny snus. Det är olika saker. Det är film-Monica som sjunger. Eller, det är jag, i den känslan. Ingen är gladare än jag att folk vill lyssna på det.

Något som slår mig i filmen är hur väl du spelar hennes glädje, lyckan att vara i musiken. Man är van vid att se kvinnliga artister vara tragiska på film. Triumfer är mer sällsynta.

- Glädje kräver egentligen mycket mer energi. Mörker och kaos är lättare, det är bara att släppa taget. Men det finns många fler färger i ljuset.

- Själv är jag som lyckligast när jag har haft en dålig dag och så plötsligt hittar koncentrationen och flowet. När jag komponerar och glömmer bort tiden.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!