Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Så slog Nina Simone tillbaka mot rasismen

Nina Simone.

I årets julkalender "Hämnden är jul" minns Expressens kultursida kvinnor som tagit revansch.

Lucka nummer 16: Nina Simone!

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Länge var Nina Simone en försiktig general när det kom till politiken. Visst var hon emot raslagarna, och visst umgicks hon i radikala kretsar i det New York hon flyttat till från North Carolina – men att pianisten med den fantastiska rösten skulle komma att bli en av medborgarrättsrörelsens förgrundsgestalter var långt ifrån självklart.

Sen kom 1963. I juni mördades civilrättsaktivisten Medgar Evers i Mississipi av en medlem i Ku klux klan och i september sprängdes fyra unga flickor till döds i en kyrka i Birmingham, Alabama. De fyra förövarna var också de medlemmar i Ku klux klan. 

Långt efter kyrkomorden mindes Simone hur hennes första reaktion var att gå till garaget och försöka tillverka ett vapen för kunna döda att någon som kunde identifieras som en person som ”stod i vägen för mitt folk”. 

Det misslyckades och i stället la hon in all sin vrede i att skriva – det tog en timme – låten "Mississippi goddam", en av musikhistoriens mäktigaste protestsånger. "Mississippi goddam" blev snabbt en av medborgarrättsrörelsens främsta hymner.

Ett knappt år senare framförde hon den framför en helvit publik på anrika Carnegie Hall:

 

Oh but this whole country is full of lies

You're all gonna die and die like flies

I don't trust you any more

 

Resten är historia.