Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Så ska Kinas medier manipulera världen

Uppställning av profiljournalister från lanseringen av CGTN.
Foto: MELA PAN / HISTORISKA MEDIA

Kina lägger sedan tio år enorma resurser på internationella medier och nyhetsbyråer för att sprida sin världsbild.
Jojje Olsson kartlägger diktaturens propagandaoffensiv.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

REPORTAGE. Propaganda är inte ett negativt laddat ord i Kina. Ordet är neutralt, och konceptet genomsyrar samhället från utbildningsväsende till kultur inklusive mediesektorn. När president Xi Jinping för knappt fyra år sedan besökte statlig tv, nyhetsbyrå och partitidningen Folkets Dagblad så påminde han om att mediernas viktigaste uppgift är att överföra centralkommitténs politiska tänkande till folket. Medierna måste vara så lojala mot kommunistpartiet, underströk presidenten, att de ska ”bära partiets efternamn”.

Likaledes kallas de statliga mediernas ambitiösa utlandsexpansion helt öppet av partiledningen för ”propagandaarbete”. Bakgrunden till initiativet är en oro inom partiet att Kina ligger i underläge gentemot väst vad gäller inflytande på den globala allmänna opinionen.

Xi Jinping är kommunistpartiets generalsekreterare och president i Kina.Foto: XINHUA / SIPA USA

Det säger David Bandurski, forskare vid University of Hong Kong där han är ordförande för China Media Project.

– Så tidigt som i augusti 2013 beskrev Xi omständigheterna kring globalt inflytande över den globala allmänna opinionen som ett område där ”väst är starka och vi är svaga”, påminner Bandurski.

Bandurski säger vidare att en centralt kontrollerad medieapparat är ett av de främsta verktygen för att försöka ändra på detta. Redan 2007 nämndes mjuk makt som ett nytt koncept. 2009, under president Hu Jintao, offentliggjorde Kina en budget på drygt 60 miljarder kronor för att öka sin globala medienärvaro. Initiativet har tagit ytterligare fart under Xi Jinping.

– Sedan Xi Jinping tog makten 2012 har kontrollen stramats åt socialt, politiskt och ekonomiskt i Kina och stor tonvikt har åter lagts på ideologi. Kommunistpartiet har beskrivit propaganda som partiets eget ”livsblod”, säger Anne-Marie Brady, professor vid University of Canterbury i Australien.

Detta är ett steg i ledet i skapandet av en ny världsordning, där Kina har en mer central roll.

Hon specialiserar sig på Kinas påverkan och kampanjer för globalt inflytande. Brady framhåller att partiet under Xi Jinpings ledning sjösatt en internationell ”masskommunikations-kampanj”, i syfte att forma det globala narrativet om Kina. Så hur ser då denna satsning ut, och vad är det egentligen man vill uppnå?

– Den främsta angelägenheten för Kinas ledare, även vad gäller internationell närvaro, handlar alltid om inhemsk politisk stabilitet och regimens överlevnad, förklarar David Bandurski.

Detta är det främsta målet även i utlandet. Det handlar om att, som Bandurski uttrycker det, ”avlägsna komplicerade nyanser” i en rad frågor, från mänskliga rättigheter till miljöpolitik. Detta för att flytta fokus till fördelarna med att göra affärer med Kina på regimens villkor.

Genom att påverka den opinionen i utlandet kan man exempelvis få utländska myndigheter att fatta beslut som är fördelaktiga för kommunistpartiet. Detta är ett steg i ledet i skapandet av en ny världsordning, där Kina har en mer central roll.

Kinas statliga medier i utlandet

Xinhua: Kinas officiella nyhetsbyrå. Enligt egna siffror har Xinhua över 180 utlandsbyråer, och når över 200 länder eller regioner med sitt material.

China Global Television Network (CGTN): Ansvarar för statliga CCTV:s utlandssändningar. Har produktionslokaler på fyra kontinenter. Har sänt flera framtvingade ”erkännanden” efter tortyr, även av utländska medborgare.

China Daily: Engelskspråkig tidning med tolv utländska upplagor. Går att prenumerera på i 23 europeiska länder, inklusive Sverige. Anställer över 500 journalister, inklusive 70 utländska.

China Radio International (CRI): Statlig radiokanal som sänder 2 700 timmar om dygnet på 44 olika språk. Har minst 38 utlandsbyråer och samarbetar med cirka 70 utländska radiostationer som sänder CRI:s material.

På så vis är propagandan mer subtil än den ryska. Man skulle kunna dela upp de kinesiska och de ryska mediernas utländska propagandakampanjer som konstruktiv respektive destruktiv. Det gör i alla fall Maria Repnikova, forskarassistent vid Georgia State University, där hon är ordförande för Center for Global Information Studies.

Det ryska tillvägagångssättet består främst i att bryta ner västerländska politiska narrativ genom att påvisa svagheter och underliggande hyckleri. Den kinesiska metoden bygger i stället på att skönmåla Kinas utveckling i syfte att bygga upp trovärdighet för landets framfart globalt, exempelvis genom att hylla projekt som de nya sidenvägarna, säger Repnikova.

Med en nästan tio gånger så stor ekonomi som Ryssland, har Kina dessutom långt mer resurser att plöja in i sin kampanj. Det är påverkan som driver de båda ländernas utländska medienärvaro, men i stället för att spela på rädsla och uppträda hotfullt så försöker Kina främst framstå som attraktivt.

– Kinas propaganda framhåller förvisso ibland bristerna i det västerländska narrativet, särskilt när det gäller inställningen till Kina. Men först och främst fokuserar man på att berätta sin egen historia för att stärka Kinas legitimitet och geopolitiska attraktion, menar Repnikova.

Ett tydligt exempel är etniska förföljelser i Xinjiang, där upp till 1,8 miljoner muslimer de senaste åren tagits till politiska fångläger utan föregående rättsprocess. Särskilt efter nya läckor i november om den mardrömslika situationen i regionen, har kinesiska medier jobbat på högvarv för att framställa lägren som utbildningscenter med lyckliga deltagare som åtnjuter full religionsfrihet.

CGTN sänder i dag också på spanska, franska, arabiska och ryska.

David Bandurski menar att förändringarna i det kinesiska medielandskapet utgör – som inom så många andra områden sedan Xi Jinping tog makten – en ny konsolidering av kontroll från den högsta ledningen. En konsolidering som främst skett inrikes, men även gäller den utländska medienärvaron.

China Central Television (CCTV) började redan år 2000 sända dygnet runt på engelska. 2012 öppnades produktionslokaler i Washington och Kenyas huvudstad Nairobi. I december 2016 grundades China Global Television Network (CGTN), en ny arm av CCTV som tog över ansvaret för utländska sändningar. 

https://www.youtube.com/watch?v=twB_6GV5AM8&feature=youtu.be

I samband med lanseringen uppmanade Xi Jinping CGTN att ”berätta Kinas historia på ett bra vis” till omvärlden. Nätverket ska även producera appar samt innehåll till internet och sociala medier för en utländsk publik, i ett uttalat syfte att ”omprofilera Kina”.

CGTN sänder i dag också på spanska, franska, arabiska och ryska. Nätverkets resurser kunde anas då man sommaren 2018 meddelade planer att anställa drygt 300 journalister till nya lokaler i London, där produktionen började i oktober i år.

Särskilt snabbt har räckvidden dock ökat i kostnadsmedvetna Afrika, där CGTN erbjuder prenumerationer billigt och i vissa fall gratis. I rutan förmedlas budskap om Kinas generositet och makt.

Vid sidan av tv märks China Daily. Tidningen publiceras av Kinas statsråds informationsbyrå, och redigerar även China Watch, en bilaga som mot betalning publiceras tillsammans med ledande tidningar i bland annat USA, Storbritannien, Tyskland, Frankrike, Japan och Australien.

Det är svårt att veta hur mycket Kina betalar New York Times, Wall Street Journal och de övriga minst 30 tidningarna som publicerar China Watch. Men en rapport gör gällande att brittiska Daily Telegraph får över nio miljoner kronor för att bifoga den vanligtvis mellan fyra och åtta sidor långa bilagan en gång i månaden.

I dag är Xinhua världens största nyhetsbyrå räknat i antalet korrespondenter.

Men det kinesiska medieföretag som enligt David Bandurski potentiellt har störst effekt utomlands är nyhetsbyrån Xinhua. Byrån grundades av kommunistpartiet 1931, och dess ordförande är ännu medlem i partiets centralkommitté. I dag är Xinhua världens största nyhetsbyrå räknat i antalet korrespondenter.

https://www.youtube.com/watch?v=wJYZ89y0-sA

Statliga subventioner täcker omkring 40 procent av Xinhuas utgifter. Man kan därmed erbjuda material och samarbete till en billig penning. Xinhuas material distribueras på minst åtta språk, och har sakta kommit att bli mer eller mindre accepterad som ledande nyhetsbevakning av Kina.

– Det finns allt fler exempel på samarbeten och partnerskap mellan Xinhua och medier i andra länder som påstås erbjuda insikter om Kina tack inflytande av Xinhuas nätverk av journalister. Detta utan någon märkbar medvetenhet om att Xinhua först och främst inte är en nyhetsbyrå utan en propagandabyrå, säger Bandurski.

Konsekvensen av detta blir vad Bandurski kallar ”dumpning av nyheter”, där Kinas regim erbjuder billig eller gratis bevakning av Kina, och på köpet blir en ledande informationskälla om sig själva. Ett exempel är ”Silk road information service”, ett samarbete mellan Xinhua och tyska nyhetsbyrån DPA.

På ett genomtänkt vis blandar Xinhua hyllningar av Xi Jinping och propaganda om Hongkong, med sport och kultur. Eller för den delen bilder på natur och gulliga djur. Särskilt på Twitter, en plattform som är förbjuden i Kina men där Xinhua har 12,6 miljoner följare.

För att påverka utländska medier lockas journalister inte bara med guidade bjudresor till Kina. De erbjuds också gratis utbildning. China public diplomacy association, grundat just efter att Xi Jinping blev kommunistpartiet generalsekreterare 2012, har satt upp klara målsättningar för detta. Till år 2020 ska 1 000 afrikanska journalister utbildas varje år i Kina, tillsammans med flera hundra från Latinamerika och Karibien.

https://twitter.com/XHNews/status/1206946964316860416

Kinas utländska medieoffensiv har nu pågått i ett drygt årtionde. David Bandurski menar att det trots de enorma resurserna är svårt att bedöma kampanjens effektivitet:

– Jag tror man generellt kan säga att initiativet inte har levererat önskat resultat, främst på grund av Kinas politiska kultur, som är så inåtvänd att den inte kan vara mottaglig gentemot en utländsk publik.

Den främsta åhöraren är alltid partiet, menar Bandurski, och den vanligaste metoden att höja volymen ytterligare för att få fram sitt budskap.

Okända nummer ringer hennes telefon, ofta mitt i natten.

Anne-Marie Brady menar dock att framfarten har effekt på allt från Hollywoodfilmer till akademisk publicering om Kina, och västerländska mediers rapportering om landet:

– Kina marknadsför inte bara sitt eget budskap, man attackerar nu även sina kritiker med förtal och personliga attacker.

Något som Brady själv har erfarenhet av. Hon berättar inte närmare om detta för Expressen, men trots att Brady forskat om Kina i 25 år, var det först 2017 efter publiceringen av ”Magic weapons: China’s political influence activities under Xi Jinping”, om Kinas inflytande i Nya Zeeland, som hon började utsättas för obehagliga händelser.

Dessa inkluderar inbrott i hemmet en gång och på kontoret två gånger. Okända nummer ringer hennes telefon, ofta mitt i natten. Familjebilen har blivit klottrad med hotfulla budskap om att Brady står näst på tur.

Kinas medier agerar ofta plattform för förföljelserna mot regimens meningsmotståndare. Något som framkallar självcensur, vilket är den allra mest effektiva formen av censur. Kvar för att forma uppfattningen om Kina blir då bara landets egna, expansiva statliga medier.

 

Jojje Olsson är journalist och författare, samt medarbetare på Expressens kultursida. Han har bland annat skrivit boken ”De kidnappade Kinasvenskarna”.

Kulturministern delade ut pris – trots Kinas hot