Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Så mycket tjänar en framgångsrik poet

Akademiledamoten och poeten Katarina Frostenson. Foto: JONAS EKSTRÖMER / TT / TT NYHETSBYRÅN

Katarina Frostenson kräver pengar av Svenska Akademien för att kunna fortsätta som poet. 

Sven Olov Karlsson gör en djupdykning i några av våra andra kända poeters ekonomiska verklighet.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

REPORTAGE | POESIEKONOMI. Katarina Frostensons krav på att hennes utträde ur Svenska Akademien "måste ske på sådana villkor att hon kan försörja sig och fortsätta sitt värv som lyriker" har orsakat en debatt om poeternas ekonomiska villkor. De enda skönlitterära författare som valt att stanna i Svenska Akademien är förutom Per Wästberg poeter (Jesper Svenbro, Kjell Espmark och Kristina Lugn). Och den enda författaren som de har lyckats välja in är poet (Jila Mossaed).

Prosaisterna Sara Stridsberg, Klas Östergren och Kerstin Ekman har däremot lämnat sina stolar. Kanske för att de kan?

De flesta poeters bokslut görs dock fjärran från Svenska Akademien. De finner olika sätt att öka sina konstnärliga inkomster eller rättar mun efter matsäck. Brödjobb, litterära bidrag, priser och stipendier blir allt viktigare. Att söka stipendier, skicka verk eller projektbeskrivningar till juryer, fonder och stiftelser, samt hoppas på att bli upptäckt av någon av de institutioner som delar ut pengar, är stående punkter i arbetskalendern.

Tomas Tranströmer och T.S. Eliot

Lars Anders Johansson, tankesmedjan Timbros redaktionschef och poet, twittrade bistert om Frostensons krav på kompensation från Akademien: "Tomas Tranströmer arbetade som psykolog på Arbetsmarknadsinstitutet tills han gick i pension vid 69 års ålder. T. S. Eliot arbetade på bank och senare som bokförläggare vid sidan av sitt skrivande. Men visst, Katarina Frostenson är naturligtvis något helt annat."

Han tror att inte bara att "vanligt folk" reagerade på Frostensons önskan om att bli försörjd av Svenska Akademien, utan också många kämpande kulturarbetare.

– Men hon gör inte fel i sig som förhandlar om avgången. Alla som lämnar ett uppdrag försöker ju göra det fördelaktigt, säger han.

Bob Hansson debuterade 1998. En månad senare hade han tjänat så mycket på poesiframträdanden att han kunde sluta gå till socialtjänsten. Framträdandena försörjde honom en månad, sedan en till, och så har det fortsatt. Stipendier då? Sporadiskt. Ändå tror Bob Hansson att han "peakar" ekonomiskt nu.

– Så visst finns det poeter som tjänar pengar. Jag är nog Sveriges mest sågade poet men min föreställning fyller ändå teatrar över hela landet.

Det sägs bli allt svårare att tjäna pengar på poesi. Är det ett tecken på att konstformen marginaliserats?

– Poesin har varit marginaliserad sedan modernismen kom för 120 år sedan. Poesin ville bli marginaliserad, den ställde sig bredvid det folkliga och blev den obegripliga. Svårtyddhet har hyllats som kvalitet, så poesivärlden får till viss del skylla sig själv. Jag förstår den som vill få kredd, bli gillad av 10TAL och få stipendier, som vill in i det där "viet". De svårtydda måste också få finnas. Men det är en annan historia.

Bob Hansson, aktuell med boken "Tankar för dagen – manual för ett snällare liv". Foto: Henrik Folkesson/Ordfront

En nyare poet, Jonas Gren, har publicerat fyra diktsamlingar. Han finansierar poesiskrivandet med stipendier, framträdanden och frilansjobb.

– Jag lever billigt och det är en ynnest att min fru har en fast lön. Jag har dock lägsta SGI [sjukpenninggrundade inkomst] och vill gärna höja den. Som nu, med en tillfällig anställning på Riksteatern. Det öppnar verkligen ögonen för hur lite en poet tjänar.

Känns det orättvist?

– Å ena sidan är jag enormt privilegierad jämfört med mina första kneg som brevbärare eller att köra glassbil. Så särskilt nu när jag har månadslön känns det gudomligt jämfört med en del gamla jobb där jag bara vantrivdes. Å andra sidan finns inga pengar alls i poesimanus.

Han tycker att svenska stora förlag borde blicka mot Norge där förskotten är mycket större. För skrivande tar tid, och tid och pengar hänger samman.

– Det finns också en direkt korrelation mellan tid och kvalitet: mycket av tankarna uppstår under själva skrivandet, efter en koncentrerad timme eller mer. Man skriver fram två ton gråsten för att ur det utvinna två bitar malm.

Vad tycker du om att söka stipendier?

– Det är bra att de finns. Men det är ett nålsöga och inget att bygga en karriär eller en familjeekonomi på. Det känns som att det finns mer projektpengar för konstnärer och musiker. Poeter ska bara skriva på och hoppas att något pris dimper mer. Dikten är svårsåld. Det är inte så mycket prestige i den. Men det är också dess möjlighet och frihet.

"Bra jobba med något annat"

Aase Berg debuterade 1997. Hennes diktsamlingar säljer bra både i Sverige och internationellt. Ändå har hon aldrig försörjt sig som poet. Hon anser inte att poesi är en heltidssyssla, inte i Sverige. 

– Det är nog för övrigt bara bra att jobba med något annat också, säger hon.

– Men många poeter är inte drivna frilansare utan snarare introverta miffon, och jag anser verkligen inte att alla ska ut i prekariatekonomin. Därför behövs stödsystem, som Författarfonden. Den är transparant och fri från vänskapsgull. Den har jag respekt för.

Hon undervisar i skrivande på deltid. Och vet inte riktigt vad hon tjänar.

– Men det ser nog mycket ut eftersom jag har företag och satt av till periodiseringsfond. Och jag är bra på att förhandla. Jag tycker det är kul!

Aase Berg, författare till bland annat "Glädjehuset"(tillsammans med Niklas Wahllöf). Foto: Sara Mac Key

Aase Berg har också Författarfondens särskilda biblioteksersättning. Den ger en knapp halvtidsinkomst till 70 års ålder.

– Det är som Stim-pengar. Den särskilda biblioteksersättningen är mycket viktig för svenska språket. Poesin är liksom språkets spjutspetsforskning. Den måste finansieras. Annars utarmas svenskan.

Ingen är låginkomsttagare

En genomgång som Expressen har gjort av ett 20-tal av Sveriges mest kända poeters inkomster visar att majoriteten är medelinkomsttagare i begreppets mellersta eller lägre spann. Nio av dem är höginkomsttagare. Ingen är låginkomsttagare, även om de som tjänar minst ligger nära den gränsen.

En poet tjänade över miljonen: Johannes Anyuru. Sannolikt tack vare hans prosa. Hans roman vann Augustpriset 2017. Därefter är det bara akademiledamöterna Katarina Frostenson och Kjell Espmark som tjänar över 700 000 kronor – två och en halv gånger den svenska medianinkomsten.

Bara två poeter tjänar över en halv miljon utan Augustpriser eller akademistolar: Jenny Tunedal som är anställd som universitetslektor i litterär gestaltning och Lars Mikael Raattamaa, arkitekt.

Så mycket tjänade 20 av Sveriges största poeter 2017

Akademiledamöter:

Katarina Frostenson 729 200

Kjell Espmark 708 600

Kristina Lugn 639 900

Jila Mossaed 191 000 (tillträdde 2018)


Övriga:

Johannes Anyuru 1 056 200

Jenny Tunedal 527 300

Lars Mikael Raattamaa 500 400

Mia Ajvide 468 100

Jörgen Gassilewski 458 900

Bob Hansson                   382 100

Athena Farrokhzad 374 600

Anna Hallberg 360 900

Jenny Wrangborg 289 700

Ida Börjel 286 200

Marie Silkeberg 230 000

Linda Boström Knausgård 220 300

Bruno K. Öijer 219 700

Linnea Axelsson 198 600

Peter Lucas Erixon 176 400

Elis Burrau 175 500


Så gjorde vi: Expressen har valt ut 20 av Sveriges mest namnkunniga poeter som är skrivna i Sverige. Siffrorna visar förvärvsinkomst för 2017 hos Skatteverket. Där ingår inte skattebefriade stipendier och priser som är en inkomstkälla för många poeter. De kan också ha bolag med resurser som inte framgår här.

 

 

Sven Olov Karlsson är författare och medarbetare på Expressens kultursida. Hans senaste bok är "Brandvakten".

 

UPPDATERING: En felaktig uppgift om Bob Hanssons inkomst har korrigerats.



LÄS MER - VICTOR MALM: Katarina Frostenson var Svenska Akademiens genidrag - nu ska hon bort 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!