Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Så kan Europa knäcka nationalismen

2015 kom varje dag hundratals nya flyktingar i små båtar till Kos i Grekland – och flyktingströmmarna fortsätter sommaren 2018. Foto: MELI PETERSSON ELLAFI
Tysklands Angela Merkel hälsar på Theresa May och Emmanuel Macron under ett möte i juni där man samlades för att diskutera migration. Foto: GEERT VANDEN WIJNGAERT / AP TT NYHETSBYRÅN
Ett syriskt barn sover i sin fars armar på väg mot Lesbos, Grekland. Foto: MUHAMMED MUHEISEN / AP
Hynek Pallas är författare och kritiker på Expressens kultursida. Foto: OLLE SPORRONG

Invandringskritiska röster beskriver sina motdebattörer som känslostyrda "godhetsknarkare", men själva lyckas man regelbundet bortse från hårda fakta.

Vi måste bestämma oss för om universella rättigheter ska gälla – inte tro att de klarar sig enbart på god vilja, skriver Hynek Pallas.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

”Fakta har underordnats känslor!” 

Ingen fras har väl hörts lika ofta i den svenska integrations- och migrationsdebatten de senaste åren. 

Utom möjligen att vi måste ”ta vuxna beslut” och ”vara realister”. Senast i Jens Ganman och Mustafa Panshiris bok "Det lilla landet som kunde" där författarna skriver: ”Godhet trumfade kunskap, medan fakta i många sammanhang var underordnade känslor.”

Löfvens patriotism svävar mot Åkesson

Nog har det politiska samtalet präglats av känslostormar. Från öppna hjärtan till den stängda dörrens nationalism. Men känslor är förrädiska. När Stefan Löfven talar om ”patriotism” kan man riktigt se hur han brottas med en inoljad gulblå ballong som glider ur famnen och svävar bort mot Jimmie Åkesson

Känslor är jobbiga på andra vis. Eftersom man till sist inte orkar med dem. 

I SNS-rapporten "Flyktinginvandring och nyhetsinhämtning" (44/2017) undersöker nationalekonomen Eleonora Freddi hur nyhetskonsumtionen förändrades hösten 2015. I takt med att det kom allt fler flyktingar till Sverige minskade antalet klick på artiklar om flyktingöden och de humanitära kriserna. 

Ju fler nyanlända som kom till en viss kommun, desto färre invånare tycktes vilja läsa artiklar om invandring och asyl. Det var de personliga berättelserna, texterna som väckte empati, som man undvek först. 

En slutsats Freddi drog är att människor väljer att förbli okunniga om flyktingars situation för att undvika att ta ställning i moraliska frågor. Ju mer man vet om eländet, desto svårare blir det att fatta egoistiska beslut. Det är lättare att återvända till det abstrakta om man distanserar sig.

 

LÄS MER – Hynek Pallas: Vägen tillbaka från Trump och Putin 

 

Vilket även gäller döden på Medelhavet. Dra dig till minnes hur du först reagerade på att 800 personer drunknade en natt i april 2015 – veckan efter att 400 förolyckats på samma hav. I dag kan människor motsvarande ett Estonia drunkna och det blir en notis. Enligt CNN dog minst 218 personer bara förra helgen samtidigt som humanitära organisationers fartyg hölls i hamn på Malta för ”undersökning”. 

I dag dör Alan Kurdi utan rubriker

Bland de drunknade bärgades tre bebisar. I dag dör alltså Alan Kurdi utan rubriker. Idag kan FN varna sig hesa om slaveri och de fruktansvärda förhållandena i Libyens läger, utan att EU:s politiker ifrågasätter rimligheten i att skicka folk dit. Visste du förresten att uppskattningar gör gällande att för varje död på Medelhavet så dör två i Sahara? Sedan 2014 befaras 30 000 personer ha omkommit i öknen. 

Ju längre bort från dessa händelser, desto lättare att låtsas som att fakta inte existerar. Men vi i norr bör även påminna oss om att vi inte stirrar det etiska dilemmat rätt i käften: att inte låta flyktingbåten angöra hamn innebär risken att döda människor. 

Se där ”realitet”. Se där ”känslobaserade beslut”.

Žižek om flyktingar

Precis den situationen – som härom månaden blev verklighet med räddningsfartyget Aquarius – beskrivs som ”dubbel utpressning” i Slavoj Žižeks långessä "Against the Double Blackmail: Refugees, Terror and Other Troubles with the Neighbours" (2016). Boken skrevs före Brexit men skildrar ner till den EU-stjärnprydda livbojen på omslaget dagens situation. 

Om vi tar emot alla på flykt leder det i nuvarande läge till en vinst för politiker som kommer att montera ner det demokratiska Europa och dess humanistiska principer. Om vi inte tar emot flyktingar – om vi motar bort Aquarius och andra räddningsfartyg – står vi inte för handlande baserat på de europeiska eller västerländska värderingar vi säger oss värna.

Žižek påpekar att vi därför inte kan förankra vår hjälp i medkänsla för lidande. Vår hjälp måste baseras på att den är vår etiska plikt.

Det kan låta självklart, men är det inte. När flyktingkvoterna var på tapeten som väg ur krisen 2015 raserades de av Centraleuropa. Det skapade inte bara en svår snedfördelning, utan satte stopp för seriösa samtal om flyktingmottagning. Efter att det hårdnackade motståndet fortsatte under EU:s toppmöte om migration i slutet av förra månaden kastades Tyskland in i en regeringskris som kan betyda slutet för EU som vi känner det. Förutan denna inställning hade vi kanske inte haft dagens situation. Men när Visegradländerna – Tjeckien, Slovakien, Ungern och Polen – vägrade flyktingkvoter såg det dock ”vuxet” ut. 

 

LÄS MER – Hynek Pallas: Är SD en okulturell maffia? 

 

Män i slips som visade gemensam front (ovanligt i regionen) och med fina ord förklarade att de inte kunde ta emot några flyktingar. Det gavs många förklaringar, som att flyktingar ju inte ville till dem ändå. Men den som kunde läsa de lokala språken såg ren och skär skräckpropaganda. Och den som därpå granskade siffrorna blev rätt häpen. I Tjeckiens fall handlade kvoten om 2000 personer. 

Dessa ”vuxna principer” blev signalen om omöjligheten med kvoter. Men allt handlade om rädsla som födde mediegrodor – inte minst om Sverige – som i sin tur nyttjades av populistiska politiker. Som nu utgör samtliga sittande regeringar i Visegradfyran. 

 

Hanif Bali kritiserar "godhetsapostlar"

Och denna känslobaserade bromskloss har inte gett några konstruktiva förslag till nya vägar. Tvärtom: i en rapport från Swedish Institute for European Policy Studies (juni 2018) påpekar författaren syrligt att Visegradgruppen inte är de ”mest trovärdiga” när de påstår att de hellre ”angriper orsakerna till migration” än tar emot flyktingar. Eftersom de varken skapar policy för detta eller lägger pengar på saken. Däremot skickar de gränsvakter till Bulgarien. Under migrationsmötet arbetade deras diplomater för en sak: att ordet ”solidaritet” skulle begränsas i slutdokumentet om flyktingmottagande.

Känslor. Eller snarare lögn. Så länge man slipper invandrare.

Den svenska debatten om ”fakta i stället för känslor” riktar sig dock mot ”godhetsknarkare” som vill hitta humanitära lösningar. Man kritiserar ”godhetsapostlar”. 

”Smugglare utan gränser” kallade den moderate riksdagsmannen Hanif Bali organisationen som räddar liv på Medelhavet. 

Man kritiserar däremot inte de dyra jättepropparna i Centraleuropa som vill ha mer EU-bidrag men vägrar arbeta solidariskt med de grannländer som betalar ut bidragen. Och som därmed dessutom eroderar EU:s påstådda värderingar.  

Det är onekligen udda. 

Udda, med tanke på hur många som gärna använder siffror i argumenten mot invandring, är också hur lite utrymme en färsk internationell rapport har fått i Sverige. 

I Science advance, open-access-versionen av en av världens tyngsta vetenskapliga tidskrifter, undersöker tre ekonomer om asylsökande i längden är en kostnad för samhället (20/6). Bland de undersökta länderna finns Sverige. Svaret är nej. Tvärtom.  

Däremot menar de att flyktingar kan bli en belastning – för politiken. ”Men dessa politiska utmaningar skulle vara lättare att lösa om klyschan att internationell migration är en ekonomisk börda skingrades” tillägger de. 

Mindre känsla således. 

Fast bortom de dysfunktionella känslor som driver valrörelsen i nationalistisk riktning finns det faktiskt vuxna realister som försöker förstå hur vi ska hantera en värld där allt fler är på flykt. FN reformerar exempelvis den globala flyktingpolitiken. 

På DN Debatt (12/6) föreslår statsvetaren Clara Sandelind, verksam vid University of Sheffield, nya modeller och påpekar att det inte finns motsättning mellan den asylrätt som vissa huvudlöst vill avskaffa, och kvotsystem. 

Två av de viktigaste punkterna i Sandelinds text är att det bör vara juridiskt bindande att ta emot kvotflyktingar och att flyktingar måste ges tillgång till permanenta lösningar. Med krav på att de ska bli fullgod del i det nya samhället. 

 

LÄS MER – Hynek Pallas om ett vaccin mot vår tids rasism

 

Det sista som får ske är en utveckling jag nu är orolig för – att EU börjar betrakta den australiska modellen med flyktingcenter på fängelseöar som alternativ. Efter toppmötet är det ett scenario som rycker allt närmare. 

Hanna Arendt skrev om global solidaritet

Sverige och Europa levde i många decennier på ett humanistiskt credo som formats ur andra världskrigets vansinne. Generationer har tagit dessa erfarenheter för givna. Men den som nu lyssnar på den svenska debatten och på samtalet i länder som var berörda av folkmorden inser att det inte längre stämmer. 

Vill vi därför bevara de värderingar som så ofta påstås vara inneboende svenska eller europeiska så måste vi – något Hannah Arendt påpekade redan på 1950-talet – applicera dem i global solidaritet. Och det gör man inte på basis av nyckfull känslostyrd opinion och politiker som brottas med nationalismens hala ballonger. 

Nej. På samma sätt som jurister nu sitter och funderar över hur den svenska grundlagen ska stärkas mot demokratins dödgrävare – politikens preppers kallas de välfunnet av Torbjörn Nilsson (Expressen 22/6) – så måste vi påbörja ett intensivare övernationellt arbete med juridiskt bindande avtal för etiskt handlande. 

Vi måste bestämma oss för om universella rättigheter ska gälla på allvar – och inte tro att de klarar sig enbart på god vilja. 

Enbart så kan det moderna Europa, det som formades ur vetskapen av vad känslostyrd nationalism resulterar i, överleva.

 

LÄS MER – Torbjörn Nilsson: Det kan gå fort att avskaffa demokratin 

 

Hynek Pallas är författare och kritiker på Expressens kultursida. Hans essäsamling "Ex" finns ute nu.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!