Hans Fallada. Foto: AUFBAU VERLAG / LIND & COHans Fallada. Foto: AUFBAU VERLAG / LIND & CO
Hans Fallada. Foto: AUFBAU VERLAG / LIND & CO
Jimmie Åkesson håller tal i Sölvesborg. Foto: JOHAN NILSSON/TT / TT NYHETSBYRÅNJimmie Åkesson håller tal i Sölvesborg. Foto: JOHAN NILSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN
Jimmie Åkesson håller tal i Sölvesborg. Foto: JOHAN NILSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN
"Hackendahl ger sig aldrig"."Hackendahl ger sig aldrig".
"Hackendahl ger sig aldrig".
"Hans Fallada. En biografi"."Hans Fallada. En biografi".
"Hans Fallada. En biografi".
Ulf Olsson är professor i litteraturvetenskap och medarbetare på Expressens kultursida. Foto: BJÖRN DALIN / STOCKHOLMS UNIVERSITETUlf Olsson är professor i litteraturvetenskap och medarbetare på Expressens kultursida. Foto: BJÖRN DALIN / STOCKHOLMS UNIVERSITET
Ulf Olsson är professor i litteraturvetenskap och medarbetare på Expressens kultursida. Foto: BJÖRN DALIN / STOCKHOLMS UNIVERSITET

Så här skulle en SD-roman se ut

Publicerad

Tyske Hans Fallada fick en postum dundersuccé med "Ensam i Berlin". 

Ulf Olsson läser hans "Hackendahl ger sig aldrig" och önskar att den aldrig tryckts igen.

Se veckans avsnitt av Kultur-Expressen i spelaren ovan.

 

LITTERATUR | RECENSION. En pojkbok för vuxna – så kunde man sammanfatta 750 sidor roman av Hans Fallada, med titeln ”Hackendahl ger sig aldrig”. Men läsaren muttrar med sammanbitna tänder att åtminstone den där Fallada borde gett upp långt innan sidorna tickade i väg.

Men varken politiskt eller estetiskt omdöme tillhörde Fallada. Hans författarskap följde också en bergochdalbana av framgång och glömska: mycket läst under sin levnad, men inte gillad av kritiken, sedan närmast bortglömd bara för att återuppstå när hans motståndsroman ”Ensam i Berlin” gjorde ett oväntat segertåg genom världen för några år sedan.

Kokain och konjak

Hans författarliv var nog än mer dramatiskt än de böcker han skrev – men lika patetiskt. Som artonåring ingår Fallada en självmordspakt med sin bäste vän, men de skall kamouflera det som en duell. Vännen missar – Fallada träffar. Fallada dödar vännen, skjuter sig själv men dör inte. Men utvecklar med tiden ett svårt morfinberoende, som därtill spetsas med kokain och gärna några glas konjak om morgonen. 

På den dieten kunde Fallada sedan skriva sjuhundrasidiga romaner på mindre än två månader. Den konstnärliga förutsättningen var nog att Falladas konst bygger helt på intrigen, på kedjan av handlingar – men inte alls på språk. Inte på nyanseringar och problematisering, men på förenkling och stilisering.

 

LÄS MER – Isobel Hadley-Kamptz: Därför kan vi aldrig acceptera samarbete med SD

Nazister

I Peter Walthers ”Hans Fallada. En biografi” kan läsaren följa missbruket. Trots det lever Fallada, som då fortfarande heter Rudolf Ditzen, länge ett reglerat liv som skicklig bokhållare och förvaltare. 

Men han förskingrade, gjorde ett par vändor i fängelse, förblev länge skuldsatt, med dyra beroenden. Missbrukarens väg ledde till andra beroenden, av politisk karaktär – estetiskt svårare än morfinet, men båda slogs han med livet ut. 

Fallada blir författare under den tyska Weimarrepublikens tid, med superinflation, massarbetslöshet, svåra politiska motsättningar, revolutionsförsök och reaktion. Och med nazisternas maktövertagande 1933 ställs litteraturen och författarna inför en ny situation.

DDR

Walther berättar hur Fallada gör sig redo att lämna landet, och som så många andra författare och konstnärer gå i exil. Men i sista stund ändrar han sig, utifrån tanken att hela hans författarskap beror av det tyska, av omgivningen och språket. Han stannar – och därmed beseglas på ett plan hans öde.

Fallada är nog aldrig nazist, lika litet som han blir kommunist när han efter kriget spenderar resten av sin levnad i vad som blev DDR, där han dör 1947. Walthers bok blir en genomlysning av en plågad varelse, jagad av sina demoner, hela tiden sökande sätt att överleva under de rådande förhållandena. ”Finns det”, suckar Walther i sin biografi, ”överhuvudtaget en enda ’verklig’, orubblig åsikt som är Falladas?”

Tyskland

”Hackendahl ger sig aldrig” skrivs och kommer ut i Tyskland 1938, under den nazistiska eran. I ett kort förord berättar Martin Lagerholm om romanen och speciellt om dess avslutande kapitel, ett beställningsjobb utfört på uppdrag av det nazistiska propagandaministeriet. 

I detta kapitel får vi veta varför den gode sonen gått med i nazistpartiet, och hans vresiga fader, droskkusken Hackendahl, han som aldrig ger sig trots att han är i otakt med tiden, förklarar sig beredd att följa honom i spåren.

Det är ett bedrövligt spektakel detta kapitel – men romanens problem kan inte isoleras till det. Inte kunde en roman så enkelt räddas till utgivning, bara genom att lägga till ett för nazisternas politik passande slut. Kapitlet är i själva verket ideologiskt förberett genom romanen.

 

LÄS MER – Ulf Olsson: John Irvings nya roman lider av gubbsjuka 

Socialdemokrati och prostitution

Fallada ger en rundmålning av livet efter första världskriget. Här skildras såväl livsmedelsköer som gulaschbaroner, politisk såväl som erotisk korruption. De hackendahlska barnen representerar olika typer: en blir blekfet manipulatör med socialdemokratisk förankring, en annan går gatan som prostituerad. Och så vidare: romanen är ett galleri av poser.

Bilden av den sköra tyska demokratin under Weimarrepubliken är dock underminerad av ideologi. Särskilt korrupta socialister av olika kulörer baktalas: kommunistiska ynkryggar som bara slåss när de är mångdubbelt fler än motståndarna. Den slemmaste av hallickar liknar betänkligt den socialdemokratiske statssekreteraren: samma korrupta moral, samma utnyttjande av människor. 

Skyttegravar

Men sonen Otto Hackendahl kommer hem från skyttegravarna med ”ett ansikte som hade blivit stramt manligt, en manligt klar blick, utan skygghet”. Han har funnit en mening med livet. Och där finns överallt en ”ny ungdom” med ”vakna sinnen” som inte låter sig bedras. Och de nazister vi möter är hederliga, rättframma, kamratliga – och det hettar nästan till av undertryckta samkönade begär, men inte ens de blir det något av.

Så blir ”Hackendahl ger sig aldrig” till en patetisk melodram, befolkad av typiserade gestalter med synnerligen grumlig psykologi. En förlegad pojkboksestetik, med en än mer förlegad pojkboksmoral: ”en gymnasist som blivit gammal”, kallade Erich Kästner sin författarkollega.

 

LÄS MER – Kalle Lind: Därför tog Owe Thörnqvist avstånd från SD

Sverigedemokraterna

Man kan fråga sig varför sådan pappersmassa trycks igen. Men kanske sker det i varnande syfte? Så här kunde en sverigedemokratisk roman tänkas se ut, byggd på systematiska misstänkliggöranden av det nuvarande samhället, fylld av nostalgi för starka, hederliga män med handlingskraft i nävarna. 

Hackendahls roman är motsatsen till Falladas lyckokast ”Ensam i Berlin”: i den skildras motståndet mot tyranniet, men i ”Hackendahl ger sig inte” artikuleras tvärtom anpassningen till det. 

I bägge romanerna lanserar Fallada hjältar – och även vår tid tycks ha en osläckbar längtan efter hjältar. Men med kulten av hjältarna följer gärna entydigheten, den som också i vår tid undergräver det demokratiska samtalet. 

 

 

ROMAN

HANS FALLADA

Hackendahl ger sig aldrig

Översättning Knut Stubbendorf

Lind & Co, 750 s.

 

BIOGRAFI

PETER WALTHER

Hans Fallada. En biografi

Översättning Per Lennart Månsson

Lind & Co, 422 s.

 

Ulf Olsson är professor i litteraturvetenskap och medarbetare på Expressens kultursida.

Läs fler texter av Ulf Olsson här.

 

 

 

Relaterade ämnen
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kulturchef: Karin Olsson. Biträdande kulturchef: Jens Liljestrand. Redaktör för idédebatt och reportage: Ida Ölmedal. Litteraturredaktör: Anna Hellgren. Scen- och ungredaktör: Gunilla Brodrej. Kontakt: fornamn.efternamn@expressen.se. Missa inga artiklar – följ Expressen Kultur på Facebook!

Till Expressens startsida

Mest läst i dag