Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Det fanns ett groteskt drag i det jovialiska

Peter Dahl föddes i Oslo 1934 men lämnade Norge för Sverige under andra världskriget.Foto: Cornelia Nordström.
Foto: KENNETH JONASSON
Hanna Johansson.Foto: PRIVAT

Hanna Johansson minns Peter Dahl.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

IN MEMORIAM. Konstnären Peter Dahl dog i soluppgången, natten eller morgonen till norska nationaldagen.

Så typiskt Peter, sa hustrun Tina Hamrin Dahl till Expressen. De skulle ha viftat med flaggor och tittat på paraden; nu vaknade han aldrig, och Tina satte flaggan på halvstång intill hans säng. 

Han föddes i Oslo 1934 men lämnade Norge för Sverige under andra världskriget. Han utbildades på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm där han senare blev professor i måleri, och inledde sin konstnärliga bana från en ateljé i Huddinge, i vars centrum han skapade flera offentliga utsmyckningar. I Sverige blev han folkkär, inte minst tack vare sin serie med illustrationer av Fredmans epistlar på 1980-talet, men kärleken till det första hemlandet, och bearbetningen av den tidiga barndomen där, löpte som en röd tråd genom konstnärskapet.

Peter Dahls oljemålning ”Stolta Stad” ur serien Fredmans Epistlar.Foto: TT NYHETSBYRÅN

Obehaget hos Peter Dahl

Som med fantasivärlden Caribanien på planeten Cellus, ett excentriskt passionsprojekt som påbörjades i Dahls barndom och pågick genom hela livet.

Med orden ”färgglada hyllningar till vin, kvinnor och konsten, ofta i salongs- eller krogmiljöer” sammanfattades hans konstnärskap i ett porträtt i Sveriges Radio 2018, i samband med en stor utställning på Sven-Harrys konstmuseum i Stockholm.

Färgglada och frejdiga var också ofta hans målningar där motivkretsen dominerades av människor som festade och dansade och drack i bjärta kläder. Samtidigt fanns ofta ett groteskt drag i dessa på ytan jovialiska scener. Man kommer att tänka på James Ensor, vars målningar nästan undantagslöst är direkt otäcka, medan obehaget hos Peter Dahl snarare antyds som en möjlighet, blir en fråga om vem i bilden man identifierar sig med.

Lekfullhet och lust

Mer uttalat grotesk var ”Liberalismens genombrott i societeten” från 1970, en målning där prinsessan Sibylla lyfter på kjolen och grimaserande blottar sig för en man vars erigerade penis sticker ut genom byxan. Väldigt mustigt, så till den milda grad att den beslagtogs av polisen när den visades på Göteborgs konsthall. Ett halvår senare återlämnades den till Peter Dahl, och i dag hänger den på Göteborgs konstmuseum.

Vad Peter Dahl ändå gissningsvis kommer att bli ihågkommen för är lekfullheten och lusten som präglade hans konstnärskap. Som han själv illustrerade i boken ”Ofullbordat” från 1994, den sista av flera volymer memoarer som publicerades under hans livstid, med dessa ord om fantasivärlden Caribanien: ”Cellus var ingen lek som tog slut när vi blev vuxna, utan en värld som fortsatte att utvecklas.” 

Nu har leken tagit slut, men i sin himmel viftar han nog med norska flaggan.

 

Hanna Johansson är tf konstredaktör på Expressen och kritiker.