Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Ruskigt träffsäkert om skånska mord

Flashback enligt Jane Austen.Foto: Emmalisa Pauly
Dragkamp i "Skånska mord".

Det hade knappast gått att finna en bättre tidpunkt att sätta upp en pjäs med titeln ”Skånska mord” än just nu. En snöröjande vaktmästare blev precis skjuten i huvudet i en park och vårdas med livshotande skador. En 16-årig pojke mördades utanför en busshållplats. Lägg därtill alla uppenbart gängrelaterade mord som begåtts i Malmö den senaste tiden.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

SKÅNSKA MORD 1989 -2015

Av Kristian Hallberg

Regi Tobias Hagström-Ståhl

Speltid 2.20 t.

Till kontrabastoner inspirerade av Mozarts ”Requiem” spelas sex discoröksdimmiga, imaginära scenarier upp på Intiman, Stadsteaterns intimare scen. Sex utsnitt ur de anhörigas liv, tiden före morden, eller efter. Eller under de dagar då man inte ens vet om att det är ett mord som begåtts. De dagar då det ännu finns hopp.

Vi får följa familj, förövare och vänner i sex skånska orter, där det begåtts mord mellan 1989 och 2015. Vi får ta del av sorg, spekulationer, rasism och frågor som aldrig får svar. Men vi får aldrig uppleva själva morden.

In i hemmen och under ytan

Det är heller inte morden som är huvudsaken här, mer än att de fungerat som katalysatorer. I stället har dramatikern Kristian Hallberg valt att röra sig omkring själva kärnan, in i hemmen och under ytan.

Bäst är den Flashbacktråd som gestaltas av samtliga sju skådespelare, utklädda till Jane Austen-karaktärer på cavapicknick. Kanske för att replikerna är så autentiska, gissningarna så huvudlösa men samtidigt oroväckande träffsäkra.

Rasist blir sjuårig flicka

Kostymören Jenny Ljungberg har genomgående klätt skådespelarna i en visuellt tacksam stil som rör sig mellan loppis och design. Med enkla medel förvandlas en självmordsbenägen rasist till en sjuårig flicka, utan att det känns plojigt.

Johan Hafezi spelar dem båda. Han står utan tvekan för föreställningens starkaste insats och levererar hopplöshetens monolog lika trovärdigt som han gestaltar kvinnan som fött en mördares barn.

Ett mord är aldrig bara förlusten av ett liv, det är urholkandet av så många fler.

 

Sara Berg är kritiker på Expressens kultursida.

 

Följ Expressen Kultur på Facebook så att du inte missar några texter.