Arkitekten Jonas Kjellander Foto: JOHAN GUNSEUS/SYNKArkitekten Jonas Kjellander Foto: JOHAN GUNSEUS/SYNK
Arkitekten Jonas Kjellander Foto: JOHAN GUNSEUS/SYNK
Hedlunda förskola i Umeå Foto: FELIX GERLACHHedlunda förskola i Umeå Foto: FELIX GERLACH
Hedlunda förskola i Umeå Foto: FELIX GERLACH
Arkitekten Jonas Kjellander vid Hedlunda förskola i Umeå Foto: JOHAN GUNSEUS/FELIX GERLACHArkitekten Jonas Kjellander vid Hedlunda förskola i Umeå Foto: JOHAN GUNSEUS/FELIX GERLACH
Arkitekten Jonas Kjellander vid Hedlunda förskola i Umeå Foto: JOHAN GUNSEUS/FELIX GERLACH

Rummet kan rädda barnen

Publicerad

I sommarens intervjuserie på Ungkultursidan presenterar tongivande personer sina tankar om vår tids syn på barn. 

Dan Hallemar träffar arkitekten som representerar barnens perspektiv när förskolor byggs.

Arkitekten Jonas Kjellander letar efter en bild som kan beskriva den omvälvande upplevelse det är för ett barn att lämna hemmet och familjen, det bekanta, och kliva in på förskolan. Att börja bli en social människa:

– Föreställ dig en vuxen person som oväntat och plötsligt finner sig stående på en teaterscen. Mitt på scenen, fullsatt salong, strålkastarna tända. Hur känns det i hjärtat, i munnen, i knäna?

– Klart att just denna miljö, där livets sociala resa grundläggs, måste vara den viktigaste. Eller?

1951 gjordes en statlig utredning med titeln ”Daghem och förskolor”. Det var nya tider: ”Svallvågorna från den stora samhällsomvandlingen de senaste årtiondena har nått hemmet och familjernas ombonade värld samt ställt barnen och deras behov i blickpunkten. De nya problemen för familjerna måste mötas med beslutsamhet av samhället”.

Förskolorna glöms bort

Men redan nu, när den stora boomen av nya förskolor ska komma, slår man fast att eftersom behovet är så stort, måste de nya byggnaderna ”få en enkel standard”. Enkla envånings träbyggnader, gärna i monteringsfärdigt skick förordades.

– Förskolorna har aldrig haft samma status som skolorna, säger Jonas Kjellander.

Skolorna började redan under 1800-talet hamna på stadens finaste platser. När förskolor började byggas var det inte alls med samma anspråksfulla tonläge.

 

LÄS MER: Förskolan glömmer bort de blyga pojkarna 

 

Idag finns en stor efterfrågan på förskolor igen. Hur ser satsningen på dem ut?

– I Örebro har man nyligen bestämt att i nya förskolor ska varje barn inte ha mer än tio kvadratmeter.

Hur lite är det?

– Det är väldigt lite. I den ytan ingår också plats för matsal och kök. Det finns de kommuner som har sju kvadratmeter. Då har vi passerat smärtgränsen för länge sedan.

– Det blir som ett race nedåt. Den ekonomiska effektiviteten betyder mer än vad miljöerna har för påverkan på barnen.

Vad berättar detta om synen på barnen?

– Att man inte har förstått vad de här platserna betyder för dem. Man tänkte att det ändå bara är några få år, sedan kommer skolan.

Arkitekturen har samband med mobbning och utanförskap

Vad gör det med barnen?

– Jag skulle önska att man kunde få beslutsfattare att på något sätt förstå att det här har direkt samband med allt från utanförskap till mobbning.

Hur kan en förskolemiljö påverka det?

– Miljön kan göra så att man förstår sin situation, sitt sammanhang och sin plats i rummet. Det i sin tur ger förutsättningar att bygga upp självförtroendet och den egna förmågan. Det är klart att pedagoger och inte minst de andra barnen är viktigast, men rummet kan underlätta för deras möten.

– De här platserna har ett uppdrag: Att träna demokrati. Att skapa förståelse för att det jag gör påverkar andra och det andra gör påverkar mig. Och att det vi gör tillsammans kan bli något större.

– Här kan vi erbjuda miljöer som är som offentliga rum i staden men i mindre skala.

Staden börjar på förskolan?

– Ja.

Om förskolan är en central del av staden, rentav dess första torg, hur ser de då ut i bästa fall?

– Man behöver sätta sig in i barnets situation. Går man ner i barnhöjd kommer man se hur förvirrande många miljöer är för barn. Ta belysningen till exempel. Nästan alla kapprum på en förskola har lysrör mitt i taket. Det innebär att barnen när de ser upp mot en vuxen som pratar med dem ser de snarast en siluett i motljus. Det går inte att få ögonkontakt. Därför placerar jag hellre belysningen mot väggarna så att ansikten i stället får ett mjukare reflekterat ljus.

En bra förskola lär barnet förstå rummet

Ta oss igenom en bra förskola.

– När du kommer in i det större rummet, torget om du så vill, är det viktigt att belysningen är lite dunkel just där du träder in. Här ska du kunna stanna innan du tar sista stegen, som en observationspunkt där du kan välja att vända. Den här platsen kan förutom det dämpade ljuset ha lite lägre i tak, som en trygghet.

– Det kan också vara bra om du kan komma från en lite högre nivå, så du kan överblicka.

– Det finns en del motstridiga intressen här. Barnet måste förstå rummet och känna sig trygg, ha kontroll, samtidigt måste det finnas något att upptäcka, det får inte vara trist som en stor tom gymnastiksal. Torget måste också kunna byta karaktär under dagen, anpassas till olika verksamheter. Det kan man göra med ljus.

 

LÄS MER – Suzanne Osten: "Barn är väldigt övervakade i dag" 

 

– Rör vi oss genom byggnaden kan det vara bra att man kan se in i flera rum i fil, då blir det lättare att orientera sig. Du kan också om du är i ett rum bara lyfta blicken och se en pedagog, trots att den är i rummet intill. Det kan lugna ner.

Det låter inte som omöjliga saker, men det krävs eftertanke?

– Ja, men man behöver framför allt förstå platsens betydelse. Alltså dess genomgripande betydelse. Fem år är ett helt liv för ett barn, även om det för en vuxen är en fingerknäppning.

 

Arkitekten

Jonas Kjellander, arkitekt på Sweco Architects i Örebro.

 

Han har mer än någon annan arkitekt i Sverige kommit att representera barnens perspektiv i förskolebyggandet, men också klivit fram som en kritiker av bristen på omsorg om och förståelse för samma sak i dagens stadsbyggande och arkitektur.

 

Jonas Kjellander har ritat de två pedagogiskt unika förskolorna Hedlunda förskola i Umeå och Matildelund i Örebro.

Dan Hallemar är medarbetare på Expressens kultursida och förläggare på Arkitektur förlag. Tillsammans med urbanhistorikern Håkan Forsell gör han podden "Staden". 

 

Relaterade ämnen
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kulturchef: Karin Olsson. Biträdande kulturchef: Jens Liljestrand. Redaktör för idédebatt och reportage: Ida Ölmedal. Litteraturredaktör: Anna Hellgren. Scen- och ungredaktör: Gunilla Brodrej. Kontakt: fornamn.efternamn@expressen.se. Missa inga artiklar – följ Expressen Kultur på Facebook!

Till Expressens startsida

Mest läst i dag