Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Rörande Carmen på Folkoperans scen

CARMEN MOVES. Björn Nilsson, Miriam Treichl och Javier Perez. Foto: MATS BÄCKER

"Carmen moves" på Folkoperan gjuter nytt liv i den klassiska operan.

Gunilla Brodrej ser en ensemble som repat sig efter den olycksfyllda premiären.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Opera

Carmen moves
Av Georges Bizet och Rodion Sjtjedrin

Regi och koreografi Örjan Andersson

Dirigent Alice Farnham

Svensk text Ulricha Johnson

Folkoperan, Stockholm

Speltid 1.40 t.

Premiären av "Carmen moves" avbröts efter fem minuter i onsdags. Eftersom Folkoperan brukar överraska publiken tog det en stund innan alla trodde på att det hade skett ett olycksfall på scenen.

Men det var på riktigt. Två professionella dansare hade krockat med varandra. En svimmade och en bröt näsan. Blod fick torkas upp. Publiken fick gå hem. Premiären sköts upp till nästa dag.

På väg hem från den inställda föreställningen läste jag följande citat i programboken från Folkoperans chefstrojka: "Vi vill bryta ny mark genom att krocka det väntade med det oväntade...".

Bortsett från det ofrivilligt komiska i krockmetaforen är det här "oväntade" att proffs möter amatörer närmast att likna vid en seriekrock på Folkoperans scen. De jobbar ju alltid så. Och det är både rörande och upprörande. Upprörande därför att amatörkörer får jobben som en gång i tiden tillföll Folkoperans kör. Rörande därför att det kan vara vackert att se det bristfälliga dela scen med det fulländade. I den här dansoperan regisserar och koreograferar Örjan Andersson, förutom sångarna, dansarna och musikerna, tre amatörkörer: en barnkör, en ungdomskör och en seniorkör.

Blottar mannens sårbarhet

Att operasångare och orkestermusiker dansar och agerar tycker jag ger operaupplevelsen en tillräckligt intressant skevhet utan att man behöver involvera amatörer. Miriam Treichls humoristiska och karismatiska Carmen hör till de bästa jag har sett och hört i den här beprövade rollen. Hon lyckas ladda den med ny kraft. Kosma Ranuers Escamillo blottar den pompöse mannens sårbarhet och Markus Pettersson gör Don José till en opålitlig brumbjörn.

Arrangören Olov Helge har elegant arrangerat ihop Bizets originalmusik med Sjetjedrins Carmensvit. Man behöver inte sakna nåt.Inte cigarettfabriken, soldaterna, Micaëla, smugglarna, Frasquita eller Mercedes. På nåt sätt är de där ändå, genom dansarna Katarina Eriksson, Ninos Josef, Björn Nilsson, Javier Perez (med bruten näsa) och Arina Trostyanetskas. Och genom orkestern.

Förtätad slutscen

Örjan Anderssons koreografi följer tätt intill texten och musiken. Kärlekens svårfångade fågel fladdrar i händer och armar, ryggarna ruggar upp sig under Nina Sandströms väl avvägda paljettapplikationer. Sutodas solbelysta vass antyder det spanska klimatet i Sevilla.

Oavsett hur bra det känns, så dör Carmen för Don Josés hand och regissören måste ha en plan för detta. Grälscenen med knivmordet utanför tjurfäktningsarenan är operans svagaste länk. Där har Örjan Andersson, som är vanligt bland operaovana regissörer, kapitulerat för sången och valt en väl statuarisk regi. Vi fattar att Carmen ska dö, men inte varför Don José dödar.

Men Andersson löser upp det frågetecknet genom en spöklikt förtätad slutscen.

Och Carmen rör oss igen.

Följ Expressen Kultur på Facebook. Där kan du kommentera våra artiklar.