Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Röda rummet

Badrumsinteriör, 1994.
Ola Billgren dolde sina motiv under ett rött och laddat töcken.
Nils Forsberg får syn på någonting unikt i efterkrigstidens konst.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

FAKTA

KONST
OLA BILLGREN | Bror Hjorths hus, Uppsala | Till 16/1

Utan titel, 2001. Foto: Foto: Johann Bergenholtz
Så här års är rött förstås julens färg - värme och gemenskap. Annars är den så symboltyngd att det gränsar till det meningslösa. Rött kan stå för vad som helst.
Blod, vin och rosor. Hela spektret av passioner.
Det rödtonade måleri som Ola Billgren ägnade sig åt under 90-talet kom att bli den sista fasen i hans konstnärskap innan han gick bort 2001, blott 61 år gammal. Det talades då mycket om Billgrens relation till Gerhard Richter. I dag är den jämförelsen ytlig.
Visst fanns det formella likheter. Visst hade deras vägar kommit att likna varandras, men källorna till deras konst var olika. Richter är konceptkonstnär, Billgren var i grunden en romantiker, om än en synnerligen intellektuell och konceptuellt lagd romantiker.



Det är svårt att inte se hans röda målningar som en sorts hemkomst, en försoning.
Genombrottet på 60-talet med fotorealismen etablerade Ola Billgren som en tänkande målare, som under inflytande från den nya franska romanen gestaltade det traditionella berättandets sammanbrott, samtidigt som han utifrån Antonioni öppnade för en sorts bildflöde där avbrotten liksom var det intressanta.
Sedan följde ett par decennier av mer eller mindre abstrakta landskap, färgade av impressionism och postimpressionism och ett undersökande av måleriets språk och anspråk.

Men därefter gör sig det föreställande måleriet på olika vägar mer påmint igen.
På Bror Hjorths hus i Uppsala har man samlat ett tiotal av de röda målningarna och hängt dem med intimt och förunderligt resultat i det underliga korridorliknande lilla rummet med glasvägg mot en innergård.
Motiven lösgör sig under det röda töcknet - ett ansikte, en vas på ett bord, ett gammalt badrum, en kvinna som sitter tittar frånvarande ut ur bild - för att sedan försvinna in i det igen. Vardagliga scener och platser, men laddade.
Begrepp som stämningsmåleri är alldeles för platta för att fånga vad det är Billgren åstadkommer. Det är som om han kapslar in minnets dubbelexponering av sitt objekt och den stämning som det är invävt i, det är saklighet under en slöja av glömska.

Märkligast av allt - det blir aldrig högstämt. Bara ett förtroligt allvar. Det är något som väldigt lite efterkrigskonst förmått framkalla.
Rödförskjutning heter det fenomen inom fysiken som uppstår när en stjärna avlägsnar sig från betraktaren. Kanske är det så med förlusten av en älskad också. Dragen bleknar sakta bort. Kvar finns bara spåren av värme.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!