Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Riskabel rapport från ett källarhål

Ur "Enleveringen ur Seraljen" på Årsta teater. Foto: Mikael Silkeberg
Elsa Ridderstedt som en Tove Jansson-inspirerad Blonde i "Enleveringen ur Seraljen" på Årsta teater. Foto: Mikael Silkeberg
Belmonte, Ulric Björklund, och Konstanze, Natalie Hernborg, ur "Enleveringen i Seraljen". Foto: MIKAEL SILKEBERG / KAMRATERNA
Osmin som mjukdjur, Anders Nyström. Foto: MIKAEL SILKEBERG / KAMRATERNA
Based on a true story. Tomas Engström som Wolfgang Selim och Natalie Hernborg som Konstanze. Foto: MIKAEL SILKEBERG / KAMRATERNA

Lars Sjöberg ser en samtida uppdatering av det problematiska sångspelet "Enleveringen ur Seraljen".

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Det finns mycket som binder samman Mozarts två stora sångspel – ”Enleveringen ur Seraljen” och ”Trollflöjten”. Båda har liknande persongallerier, bestående av vis makthavare, skum skurk och två kärlekspar på väg mot mänsklig mognad med kärlekens hjälp. Men man skall nog inte vara för snar med att slå ”Trollflöjten” i huvudet på  sin tio år äldre föregångare. 

Sarastro har förvisso musikhistoriens vackraste basarior medan Selim Pascha inte sjunger en ton. Å  andra sidan är Konstanze en betydligt frejdigare hjältinna än Pamina och den farlige Osmin rikare tecknad än Monostatos. Men medan ”Trollflöjten” tycks gå oskadd genom de vidyftigaste tolkningar har ”Enleveringen” fått  det allt svårare i portgången. 

 

LÄS MER - Lars Sjöberg: Övermänskligt bra Elektra i Göteborg

 

Varje inscenering blir en riskabel kryssning mellan rasistiska kobbar och sexistiska grynnor, och nu sedan alla muslimska fundamentalister gjort entré går det varken att skämta om öst kontra väst eller hålla sig allvarlig.

 

Natascha Kampusch som opera

Dan Turdén hos Kamraterna på Årsta teater i Stockholm experimenterar med att projiciera Mozarts opera på Natascha Kampusch, hon som enleverades och hölls fången av psykopaten Wolfgang Priklopil i åtta år. Titeln syftar alltså på en helt annan enlevering än Mozarts original, där bedriften i fråga skall äga rum och inte redan skett. Här behåller namnen Konstanze och Selim (här med förnamnet Wolfgang) förbindelserna till operaoriginalet, men Belmonte, Blondchen och Pedrillo samt Konstanzes tillbedjare Osmin reduceras till tröstdockor och leksaksdjur. 

Anders Nyströms – Osmin – gigantiska kanin är visserligen dråplig att skåda men berövas i detta drömspelssammanhang det mesta av sin farlighet. Dessutom ger honom den svenska texten inte mycket auktoritet i hjälp – ”hon ska hängas, tjo å hej, tjo å hej!”, annat att förtiga.

 

LÄS MER – Gunilla Brodrej: Dan Turdén är full av upptåg och idéer 

 

Årstakamraternas "Enlevering" blir en skvader, vars pjäs om Natascha Kampusch skiktas med en Mozartmusikal där allt utom musiken sett sina bästa dagar. När Mozart emellanåt tar kommandot är det klart att Natalie Hernborg gör något grandiost av ”Marter aller Arten” eller hur den nu lät på svenska – ”Tusen grymma plågor”, kanske. Och inför Anna Christenssons kvintett saknar man Mozartorkestern mindre än väntat. Som pianist verkar hon ha alla instrument i fingrarna.

Men hör ni kamrater – vart tog den stora showstoppern vägen, Osmins och Pedrillos dryckeslag? Ingen aldrig så ny läsart rättfärdigar en sådan strykning.

Opera

Enleveringen ur Seraljen

Av W A Mozart

Regi Dan Turdén 

Översättning Carl Johan Holzhausen

Kamraterna, Årsta teater, Stockholm

Musikalisk ledning Anna Christensson

Årsta teater, Stockholm

Speltid 2 t.

Lars Sjöberg är medarbetare på Expressens Kultursida.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!